Social kompetens i förskolan : en jämförelse av hur förskollärare och barnskötare ser på förskolebarns sociala kompetenser

Syftet med vår undersökning var att utforska, beskriva och jämföra hur förskollärare och barnskötare i förskolan upplever att de i aktiviteter möjliggör för barnen att utveckla social kompetens. Vi har använt oss av en kvalitativ metod som grundat sig i enkäter och intervjuer. Undersökningsresultatet visade att båda grupperna ser social kompetens likvärdigt men när det gäller att utveckla social kompetens och hur miljön påverkar så skiljer det sig mellan svaren. Miljön för förskollärare betyder att rumsligheten är påverkande och barnskötarna ser sin egen roll i miljön som starkast. När vi talar om barns dispositioner så anger förskollärare det som att barnen kan samspela med andra, både med barn i olika åldrar men också med vuxna, barn kan agera på olika vis beroende på var de befinner sig. Barnskötarna i undersökningsgruppen poängterar leken, där de menar att förskolebarnens dispositioner märks. När det gäller barns interaktivitet kan vi läsa ut att förskollärare och barnskötare har lite olika uppfattning om faktorer som påverkar och som har betydelse. Förskollärare menar att en trygg hemmiljö är en grundsten och att många olika kontakter är nödvändiga för barnet. Barnskötare pratar om det viktiga arbetet med språket och att också låta små barn bli hörda.

Kulturell kompetens : för en mer individanpassad omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle

Syftet med denna studie var att belysa kulturell kompetens och dess innebörd för sjuksköterskan. Syftet var även ta reda på hur sjuksköterskan kan förbättra sin kulturella kompetens för att kunna ge en individanpassad omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. En systematisk litteraturstudie har genomförts. Till resultatet användes 12 artiklar som var kvalitativa och kvantitativa. Kulturell kompetens innebar för sjuksköterskan att ha kunskap om olika kulturer för att kunna integrera patientens kultur i omvårdnaden. Det krävdes medvetenhet och förståelse för hur den egna kulturen påverkade den enskilda individen. Lyhördhet inbegrep respekt och uppskattning av mångfald. Det framkom att trots sjuksköterskors användning av helhetssyn i omvårdnaden så är den kulturella kompetensen generellt låg. Sjuksköterskans kulturella kompetens förbättrades genom de erfarenheter som gavs i kulturella möten och genom att interagera med människor med olika kulturella bakgrunder. Genom utbildning kunde en kunskapsbas byggas upp. Skapandet av gemensamma arbetsmodeller och riktlinjer hjälpte sjuksköterskan att försäkra sig om att den vård som gavs var kulturellt kompetent. Studien visade att sjuksköterskans kulturella kompetens har betydelse och påverkar hur individanpassad omvårdnaden blir. Förbättring byggde på önskan och motivation att vilja bli bättre. Processen till att bli mer kulturellt kompetent startade under utbildningen till sjuksköterska och innebar ett livslångt lärande.

Ett bröd – två bröder? : En studie om några gymnasieelevers uppfattning om sambandetmellan grammatisk kompetens och kommunikativ kompetens iämnet moderna språk tyska steg 1

Syftet med min studie var att belysa några gymnasieelevers syn på sambandet mellan dengrammatiska kompetensen och den kommunikativa kompetensen i ämnet moderna språktyska steg 1.Jag genomförde en kvalitativ studie i form av en elevenkät där frågeställningarna skulle gesvar på vilken syn och erfarenhet några elever har i ämnet tyska steg 1 när det gällersambandet mellan den grammatiska kompetensen och den kommunikativa kompetensen.Resultatet av enkäten visade att eleverna såg ett tydligt samband mellan grammatiskkompetens och kommunikativ kompetens. Den formella språkliga kompetensen ansågs varaen framgångsfaktor för den egna språkutvecklingen, både när det gäller ambition ochmotivation samt viljan att kommunicera.En av utgångspunkterna till min studie var att den formella språkliga kompetensen inteomnämns explicit i kursplanen. Studiens resultat visar en tydlig koppling mellan den allsidigakommunikativa kompetensen enligt kursplanen och elevers önskan om att få bättreförutsättningar för att uppnå dessa färdigheter genom grammatisk kompetens. I ett störreperspektiv bidrar följaktligen grammatisk kompetens till att uppnå en ökad grad avkommunikativ kompetens.Med stöd av undersökningens resultat samt forskningen och litteraturen kringspråkprocessning anser jag att grammatisk kompetens är av stor betydelse när det gäller attuppnå kommunikativ kompetens i tyska. Tyskans grammatik bygger på markerade struktureroch avsaknaden av adekvat grammatisk kompetens leder till osäkerhet, missuppfattningar ochfrustration som stör eller förhindrar att meningsfull kommunikation kan ske. Därför börmedvetenheten om sambandet mellan formell språklig kompetens och kommunikativkompetens öka, speciellt vid inlärningen av främmande språk som har betydelsebärande,markerade strukturer.

Barnen och stadsrummet : relationer mellan kompetens, ålder och delaktighet

Children and urban space – relations between competence, age and participation In this paper we focus on how children and adults discuss children’s competence in urban space, and how this relates to the age of the child. Spatial competence is linked to the possibility to experience and participate in urban space. Gaining spatial competence thus requires children to be allowed to make experiences in public space. However, our research suggests that age is the organizing norm regarding who is viewed as competent enough to gain access to and participate in urban space. Firstly, spatial competence is related to age-based categories, where children and adults are viewed as homogeneous categories. Adults are viewed as spatially competent while children are viewed as non-competent. Secondly, spatial competence is related to chronological age and defined from an adult perspective which means that increased chronological age is equated with increased competence. It is shown that chronological age is the organizing norm also for how children order other children within the category of children in terms of how spatially competent they are

Förväntningar på kompetens hos specialistsjuksköterskan inom psykiatrisk vård

Syfte: Denna studie undersöker uppfattningar och förväntningar på den specialistutbildadesjuksköterskan från övriga professioner inom det psykiatriska teamet.Metod: Strukturerad kvalitativ och kvantitativ enkätstudie utförd på två öppna psykiatriskakliniker. Data analyserades med en deskriptiv ansats.Resultat: Resultatet visade att knappt 50 procent av respondenterna uppger sig veta vad somskiljer i formell kompetens mellan en specialistutbildad och en grundutbildad sjuksköterska.Ändå uppger samtliga respondenter att det är viktigt att det finns specialistutbildadesjuksköterskor på arbetsplatsen. Nästa alla förväntar sig att den specialistutbildadesjuksköterskan har högre kompetens än den grundutbildade. Den ökade kompetens somförväntades gällde psykiatriska sjukdomar/diagnoser samt läkemedel. Inga skillnader iarbetsuppgifter rapporterades mellan den specialist- och den grundutbildade sjuksköterskan.En osäkerhet kring specialistsjuksköterskans roll och kompetens finns både utifrån och frånsjuksköterskan själv.Slutsats: För att särskilja arbetsuppgifter mellan grundutbildade och specialistutbildadesjuksköterskor bör kännedomen om skillnaderna klargöras menar författarna. För omverksamheten inte känner till kompetensen, uppskattas den inte och därmed används intekompetensen i det kliniska arbetet.Vidare behöver ett förtydligande göras av vilken kompetens som behövs i det kliniska arbetet.

Det brådskande samtalet : Förskolepedagogers tankar om specialpedagogens uppdrag och handledningens funktion

Undersökningen jämför en teoretisk bas, baserad på Kerstin Bladinis ”Handledning som verktyg och rum för reflektion”, med hur pedagoger i en mellansvensk förskola tänker om specialpedagogens uppdrag och handledningssamtalets funktion.Resultatet visar att även om pedagogerna på ett intellektuellt plan är väl insatta i dessa områden, och känner till specialpedagogens uppdrag såväl som hur handledningssamtalet fungerar och vad det syftar till, så uppstår det ibland i praktiken en form av missförstånd mellan dem och specialpedagogen, där man istället efterfrågar helt andra kvaliteter än de specialpedagogen kan erbjuda. Av intervjuresultaten framträder en bild av att den avgörande faktorn för detta är stress. Pedagogerna beskriver situationer där specialpedagogens kompetens efterfrågas som en sista utväg, då man försökt allt annat och läget är akut. Men befinner sig i ett läge där man kräver snabba, konkreta besked och inte är mottaglig för det processinriktade arbetssätt som kännetecknar såväl specialpedagogens uppdrag som handledningssamtalets funktion.Uppfattningen om stress som en avgörande faktor för kvaliteten på kommunikationen mellan pedagog och specialpedagog styrks av de positiva erfarenheter som uttrycks då specialpedagogen i ett tidigt skede varit delaktig i utvecklingsarbetet kring ett eller flera barn – och då stressmomentet kunnat elimineras.

Könade samtal : En analys av könsmönster i sfi-undervisningen

Att lära sig att tala ett språk innebär så mycket mer än att lära sig ord och grammatik. Det handlar också om att lära sig kommunikativ kompetens d.v.s. de normer och regler för hur man använder språket. Forskning kring kön och språk har påvisat hur dessa normer varierar såväl mellan olika kulturer som mellan kvinnor och män. Syftet med den här uppsatsen är att belysa och analysera elevers möjligheter att aktivt delta i undervisningen i svenska för invandrare utifrån ett genusperspektiv. Jag har utifrån klassrumsobservationer och audioinspelningar valt att analysera samtalen i klassrummet med fokus på turtagning, användningen av minimal respons och förmågan att lyssna. Resultaten visar att talutrymmet fördelas relativt jämnt mellan könen i klassrummet men att detta är beroende av hur undervisningen utformas. Olika turtagningsmönster används i olika situationer av olika elever och jag menar därför att det är lärarens ansvar att organisera undervisningen så att alla elever oavsett kön eller kulturell bakgrund ges möjlighet att delta i klassrummets samtal. Ojämlikheten mellan könen i klassrummet upprätthålls dock inte genom männens dominans av talutrymmet utan genom att de inte lyssnar på de kvinnliga eleverna. Genom att ignorera de kvinnliga talarna bekräftas kvinnornas underordning och upprätthåller och reproducerar därmed ojämlikheterna såväl i klassrummet som utanför. Slutligen ifrågasätter jag dock värdet av att analysera klassrumssamtal enbart utifrån kön. Genom språket både skapas och uttrycks ett flertal olika identiteter hos en människa och jag vill istället förespråka intersektionella analyser som fokuserar språkets betydelse i samspelet mellan dessa delar av identiteter.

Läkemedelshantering av vårdpersonalen inom särskilda boenden : Kartläggning av kunskaper och rutiner beträffande läkemedelshantering

Efter de organisatoriska förändringarna i vård och omhändertagande av äldre där kommunen har tagit på sig ansvar för vård och omsorg av äldre har personalens arbete på äldreboenden blivit allt mer medicinskt inriktad. Vårdbiträden och undersköterskor har i praktiken fått ett stort ansvar för läkemedelhantering inom äldreboenden. De har även blivit kontaktförmedlare mellan patienten och den medicinsk kompetenta sjuksköterskan som numera har en konsultativ roll. Alla undersköterskor och vårdbiträden, som har deltagit i undersökningen hanterar läkemedel i sitt arbete, något som de inte har formell kompetens för. Arbetsuppgift kan dock delegeras när den reella kompetensen finns. Syftet med denna studie var att kartlägga vårdpersonalens kunskaper om läkemedel och läkemedelshantering, agerande vid vissa beskrivna sjukdomsfall, samt kunskaper om delegeringsrutiner i den kommunala äldrevården. En kvantitativ, standardiserad och strukturerad enkät utfördes innehållande vanligt förekommande kunskapsfrågor om läkemedelsindikationer och biverkningar, administration av läkemedel samt personalens eget agerande i vissa situationer. Denna enkät besvarades av 50 anställda inom det kommunala särskilda boendet. Undersökningsresultat visade bristfälliga kunskaper om läkemedelshantering i förhållande till det ansvar personalen har. Kunskapsfrågorna kring läkemedel och sjukdomssymptom var svåra för personalen. I vissa fall gjordes fel symptombedömning som resulterade i felaktigt agerande, som kunde vara direkt livshotande. Tillämpning och uppföljning av delegeringsrutiner visade sig otillräckliga. Behovet av fortbildningar bland vårdpersonal är stor. Mängden fel som begåtts i samband med hantering och överlämnande av läkemedel avspeglar vikten av delegationsutbildning och läkemedelsutbildning.

Faktorstruktur utifrån "frågor kring attraktivt arbete"

År 2007 är det högkonjunktur och arbetslösheten sjunker i Sverige. Fler väljer att läsa vidare på högskola och universitet och färre människor föds. En attraktiv arbetsplats vinner konkurrensen om den kompetens som finns. Arbetslivsinstitutet startade därför, tillsammans med Högskolan Dalarna, ett gemensamt forskningsprojekt 2001 som avslutades 2003. Projektet resulterade bla. i enkäten ”Frågor kring attraktivt arbete”. Denna enkät har ett brett innehåll och reliabilitet har ej beräknats på ett tillfredsställande sätt. Genom beräkning av korrelation, faktoranalys, cronbach´s alpha samt multipel regression kunde ett steg i att förbättra enkätens kvalitet tas. Denna studie visade att stimulans har störst betydelse för huruvida ett arbete är attraktivt eller inte. Nästa steg i förbättringen av enkäten kan vara att ifrågasätta de tre nuvarande kategorierna denne är uppdelad i samt att göra liknande beräkningar på en större mängd data.

Faktorer av betydelse för implementering av evidensbaserad omvårdnad

Syftet med studien var att identifiera och kartlägga faktorer av betydelse vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Metod, studiens design var en litteraturstudie vilken omfattade av 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2005 och 2007. I resultatet framkom fem olika kategorier av faktorer av betydelse vid implementering av evidensbaserad omvårdnad. Dessa kategorier var 1) Arbetsmiljön som visade att attityder och rådande kultur hade stor betydelse. 2) Riktlinjer och strategier i omvårdnad visade sig vara av stor klinisk betydelse för att forskningsresultaten skulle kunna omvandlas till klinisk användning. 3) Kunskaper och yrkesskicklighet ökade i en gynnsam lärandemiljö. 4) Stödjande organisationer innebar att det fanns personer med uttalad kompetens och funktion, exempel: bibliotekarie, mentor, underlättare eller kommittéer som gav stöd till sjuksköterskan vid användandet av evidensbaserad omvårdnad. 5) Hinder identifierades som tidsbrist, bristande kunskap eller intresse för evidensbaserad omvårdnad. Ett hälso- och sjukvårdssystem som satte press på de anställda, underminerade möjligheterna att lära och göra förändringar. Slutsats: Studien visade att olika faktorer ofta samspelade med varandra i ett komplext system, där ingen faktor ensamt kan klara implementeringen av evidens.

Ett medieanalytiskt perspektiv på bildundervisning? : En kvalitativ studie av bildlärares tankar och arbete i dagens gymnasieskola

Denna uppsats handlar om fenomenet att införa ett medieanalytiskt förhållningssätt inom gymnasieskolans bildundervisning. Studien har bestått av tre sammanhängande delmoment:1. Kvalitativa intervjuer har utförts med fem bildlärare, 2. Medieanalytiska lektionsprototyper har utprövats i tre klasser på Estetiska programmet vid tre separata gymnasieskolor, 3. Utvärderingar av de tre lektionsprototyperna har utförts med studiens lärare.Resultatet av studien påvisar variationer i bildlärares syn och tillvägagångssätt på arbete kring medieanalys i bildundervisningen. Vidare innehåller studien även konkreta lektionsförslag på hur undervisning av detta slag kan bedrivas. Begrepp och innehåll problematiseras utifrån dagsaktuell diskussion kring digital kompetens, formuleringar i skolans styrdokument samt forskning kring mediealfabetisering. I slutsatsen betonas framförallt att mediereflekterande undervisning inom ämnet bild har en given plats – och kan utföras på olika sätt.

Anhörigvårdarnas upplevelser i hemmet vid livets slutskede, med hjälp av palliativa teamet

Idag ökar den palliativa omvårdnaden i hemmet. För att den sjuke ofta har en önskan om att få dö hemma. Det ställer krav på anhörigvårdarna som är dem som kommer att bli dem primära vårdarna. Syftet med studien var att undersöka anhörigvårdarnas upplevelser av att vårda hemma, i livets slutskede, med hjälp av det palliativa teamet. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Genom litteraturstudien fick man fram de positiva och negativa upplevelserna från anhörigvårdarna som vårdat den sjuke i hemmet. Studien visade att anhörigvårdarna skulle välja att vårda den sjuke i hemmet igen med hjälp av det palliativa teamet. Detta trots att flera negativa upplevelser kom fram. Anhörigvårdarna ville vara mer delaktiga i omvårdnadsarbetet och detta gjorde att anhörigvårdarna upplevde en större tillfredställelse av själv, genom att kunna ge något tillbaka till den sjuke. Anhörigvårdarna önskade mer stöd från vårdpersonalen eftersom de ansåg sig ha bristande kompetens om medicinteknik, kroppens hälsa, sjukdomen, dess symptom, behandling, och prognos etc.