Att få ordning på strukturen : en litteraturstudie om betydelsen av explicit läsundervisning i skolans alla ämnen

Samhällsdebatten om de nedslående resultaten som redovisats i PIRLS 2011 visar att läsförståelseundervisningen i Sverige inte ger de resultat som förväntas. Syftet med denna litteraturstudie var undersöka vilken betydelse faktatexters struktur har för läsförståelsen hos elever i årskurs 4-6. Inledningsvis redogörs för innehållet i skolans styrdokument som rör läsförståelse samt Skolverkets analyser av resultatmätningar. Dessutom redovisas Skolverkets rapporter och annan pedagogisk litteratur i frågan om vikten av att alla lärare undervisar i läsförståelse oavsett ämne. Metoden som använts är en systematisk litteraturstudie där sökmetoder och urval redovisas. Studiens resultat visar att elever som undervisats i olika texttypers strukturer inte bara förstår texten bättre, de får också bättre förutsättningar att producera egna texter i olika genrer. Vid användning av grafiska modeller som är anpassade till aktuell struktur ökar möjligheten till textförståelse och textproduktion ytterligare. En slutsats från studien är att förutsättningen för att elever ska utveckla sin läsförståelse är lärarens explicita läsförståelseundervisning i alla ämnen.

A framework for ICT-based knowledge sharing in sustainable rural development : the case of Gilgit-Baltistan, Pakistan

Some 50% of the people in the world live in rural areas, often under harsh conditions and in poverty. The need for knowledge of how to improve living conditions is well documented. In response to this need, new knowledge of how to improve living conditions in rural areas and elsewhere is continuously being developed by researchers and practitioners around the world. People in rural areas, in particular, would certainly benefit from being able to share relevant knowledge with each other, as well as with stakeholders (e.g. researchers) and other organizations (e.g. NGOs). Central to knowledge management is the idea of knowledge sharing. This study is based on the assumption that knowledge management can support sustainable development in rural and remote regions. It aims to present a framework for knowledge management in sustainable rural development, and an inventory of existing frameworks for that. The study is interpretive, with interviews as the primary source for the inventory of stakeholders, knowledge categories and Information and Communications Technology (ICT) infrastructure. For the inventory of frameworks, a literature study was carried out. The result is a categorization of the stakeholders who act as producers and beneficiaries of explicit and indigenous development knowledge. Stakeholders are local government, local population, academia, NGOs, civil society and donor agencies. Furthermore, the study presents a categorization of the development knowledge produced by the stakeholders together with specifications for the existing ICT infrastructure. Rural development categories found are research, funding, agriculture, ICT, gender, institutional development, local infrastructure development, and marketing & enterprise. Finally, a compiled framework is presented, and it is based on ten existing frameworks for rural development that were found in the literature study, and the empirical findings of the Gilgit-Baltistan case. Our proposed framework is divided in four levels where level one consists of the identified stakeholders, level two consists of rural development categories, level three of the knowledge management system and level four of sustainable rural development based on the levels below. In the proposed framework we claim that the sustainability of rural development can be achieved through a knowledge society in which knowledge of the rural development process is shared among all relevant stakeholders.

Är explicit undervisning nyckeln till ökad läsförståelse? : En kvalitativ intervjustudie om hur fem lärare i F–3 beskriver sin undervisning i läsförståelse och lässtrategier

Resultaten av de senaste PIRLS-undersökningarna visar att svenska elevers läsförståelse har försämrats under senare år. Enligt forskning bör undervisningen vara inriktad på lässtrategier för att elever ska utveckla läsförståelse. För att eleverna ska lära sig använda olika lässtrategier självständigt när de tolkar text och skapar mening behöver de undervisas explicit. Undervisningen bör vara strukturerad och varierad samtidigt som läraren stöttar eleverna och anpassar undervisningen efter deras individuella behov. Syftet med studien har varit att undersöka hur lärare i F–3 undervisar i läsförståelse och lässtrategier för att se vilka förtjänster och brister som finns. Studiens metod är kvalitativ och för att samla in material har fem halvstrukturerade intervjuer genomförts med fem verksamma lärare, fyra klasslärare och en specialpedagog, fördelade på fyra olika skolor. Resultaten visar att lärare använder sig av olika undervisningsmetoder när de undervisar i läsförståelse, såsom en läsande klass, think-aloud, cirkelmodellen och Chambers modell för boksamtal. Det som tycks genomsyra lärarnas undervisning i läsförståelse är kommunikation, vilket är nära sammankopplat med studiens teoretiska utgångspunkt, det sociokulturella perspektivet. Enligt lärarna samtalar de mycket med eleverna om texter, och de verkar försöka anpassa undervisningen efter elevernas individuella behov genom att välja texter som eleverna har förkunskaper i och om. När de undervisar explicit tycks lärarna diskutera olika lässtrategiers nyttoanvändning genom att samtala om hur och varför olika lässtrategier är lämpliga att använda i olika sammanhang. Enligt lärarna erbjuds eleverna undervisning i olika gruppkonstellationer såsom arbete i helklass, halvklass, mindre grupper, parvis och enskilt. Lärarna tycks vara tydliga i sin undervisning för att eleverna ska bli medvetna om i vilket syfte de ska läsa.

Fetal Movements in late Pregnancy : Categorization, Self-assessment, and Prenatal Attachment in relation to women’s experiences

Aim: To explore how pregnant women experience fetal movements in late pregnancy. Specific aims were:  to study women’s experiences during the time prior to receiving news that their unborn baby had died in utero (I), to investigate women’s descriptions of fetal movements (II), investigate the association between the magnitude of fetal movements and level of prenatal attachment (III), and to study women’s experiences using two different self-assessment methods (IV). Methods: Interviews, questionnaires, and observations were used. Results: Premonition that something had happened to their unborn baby, based on a lack of fetal movements, was experienced by the participants. The overall theme “something is wrong” describes the women’s insight that the baby’s life was threatened (I). Fetal movements that were sorted into the domain “powerful movements” were perceived in late pregnancy by 96 % of the participants (II). Perceiving frequent fetal movements on at least three occasions per 24 hours was associated with higher scores of prenatal attachment in all the three subscales on PAI-R. The majority (55%) of the 456 participants reported average occasions of frequent fetal movements, 26% several occasions and 18% reported few occasions of frequent fetal movements, during the current gestational week.  (III). Only one of the 40 participants did not find at least one method for monitoring fetal movements suitable. Fifteen of the 39 participants reported a preference for the mindfetalness method and five for the count-to-ten method. The women described the observation of the movements as a safe and reassuring moment for communication with their unborn baby (IV). Conclusion:  In full-term and uncomplicated pregnancies, women usually perceive fetal movements as powerful. Furthermore, women in late pregnancy who reported frequent fetal movements on several occasions during a 24-hour period seem to have a high level of prenatal attachment. Women who used self-assessment methods for monitoring fetal movements felt calm and relaxed when observing the movements of their babies. They had a high compliance for both self-assessment methods. Women that had experienced a stillbirth in late pregnancy described that they had a premonition before they were told that their baby had died in utero.