Koffeinets ergogena effekter på power i överkropp

Koffein har sedan 1962 fram och tillbaka varit dopingklassat men är sedan 2004 ett tillåtet ergogent preparat inom idrotten. Flera studier har visat positiva resultat i uthållighetsidrotter och på maximal styrkeförmåga. Syftet med denna studie var att se om koffein har någon ergogen effekt på power i överkroppsmuskulaturen. I denna studie användes en dubbel-blindad, randomiserad cross-over design. En slumpmässig indelning inför det första testtillfället avgjorde ifall deltagarna började studien med koffein- eller placebosupplementering och bytte sedan supplementering inför testtillfälle två. Som supplementeringsmetod användes koffein i tuggummiform på grund av att det ger ett snabbare upptag. Power mättes genom testet sittande stöt med en kula på 5 kg. Resultatet visar på en mycket svag (ES=0,13) positiv förbättring av stötlängderna mellan interventionerna. En av anledningarna till det triviala resultatet tros kunna bero på att det urval som användes ej bestod av en homogengrupp vad gäller träningsbakgrund och prestationsnivå. På grund av detta är det svårt att dra några slutsatser om koffeinet har eller inte har några ergogena effekter på power i överkroppen.

Aerobic power and lean mass are indicators of competitive sprint performance among elite female cross-country skiers

The purpose of this study was to establish the optimal allometric models to predict International Ski Federation’s ski-ranking points for sprint competitions (FISsprint) among elite female cross-country skiers based on maximal oxygen uptake (V̇O2max) and lean mass (LM). Ten elite female cross-country skiers (age: 24.5±2.8 years [mean ± SD]) completed a treadmill roller-skiing test to determine V̇O2max (ie, aerobic power) using the diagonal stride technique, whereas LM (ie, a surrogate indicator of anaerobic capacity) was determined by dual-emission X-ray anthropometry. The subjects’ FISsprint were used as competitive performance measures. Power function modeling was used to predict the skiers’ FISsprint based on V̇O2max, LM, and body mass. The subjects’ test and performance data were as follows: V̇O2max, 4.0±0.3 L min-1; LM, 48.9±4.4 kg; body mass, 64.0±5.2 kg; and FISsprint, 116.4±59.6 points. The following power function models were established for the prediction of FISsprint: 3.91×105 ∙ VO -6.002maxand 6.95×1010 ∙ LM-5.25; these models explained 66% (P=0.0043) and 52% (P=0.019), respectively, of the variance in the FISsprint. Body mass failed to contribute to both models; hence, the models are based on V̇O2max and LM expressed absolutely. The results demonstrate that the physiological variables that reflect aerobic power and anaerobic capacity are important indicators of competitive sprint performance among elite female skiers. To accurately indicate performance capability among elite female skiers, the presented power function models should be used. Skiers whose V̇O2max differs by 1% will differ in their FISsprint by 5.8%, whereas the corresponding 1% difference in LM is related to an FISsprint difference of 5.1%, where both differences are in favor of the skier with higher V̇O2max or LM. It is recommended that coaches use the absolute expression of these variables to monitor skiers’ performance-related training adaptations linked to changes in aerobic power and anaerobic capacity.