Idrottsämnet och ämnessamverkan : Idrottslärares attityder och förutsättningar till ämnessamverkan

Our interest about interdisciplinary teaching has grown during our time at Högskolan Dalarna and especially during the subject physical education. It became clear that people learn in different ways. The theoretical education in school benefits the visual and auditory strong learners but the kinesthetic strong learners find it more difficult to absorb the information. We argue that integrating subjects is a good way to mix theory and practice and thus gives more students an opportunity to learn the content of the subject. The intention of this examination paper is to investigate the relationship between the attitudes of the teachers regarding interdisciplinary teaching, the practical restrains, possibilities and the presence of interdisciplinary teaching at three different schools. Semi-structured interviews with six physical educators and three principals have been performed. An ad-hoc method has been used, with categorizing (teachers), and narrative (principals). Teachers and principal’s definitions of, the pros and cons for, and the actual presence of interdisciplinary teaching have been investigated. The main results of our studies are: 1) That teachers and principals define interdisciplinary teaching as thematic work. 2) Teachers experience lack of time for collective planning due to others duties. 3) Teachers and principals understanding of physical education makes it difficult to integrate physical education with other subjects. Some of the conclusions from this study are that interdisciplinary teaching must be voluntary. Conditions to practice interdisciplinary teaching must be sufficient, e.g regarding collective planning time. An increased presence of interdisciplinary teaching that includes physical education requires a new understanding of physical education.

HR-funktionens förändrade roll : En studie om linjechefers uppfattning av HR-funktionen i Falu och Avesta kommun

Traditionellt har HR-arbetet främst varit fokuserat på administrativa uppgifter och inte ansetts vara tillräckligt effektivt och värdeskapande. För att HR-arbetet ska bli mer strategiskt behöver funktionen organiseras så att den tillgodoser dessa behov (Boglind et al, 2013). Vi menar att HR-funktionens relation till ledare och linjechefer är avgörande för hur framgångsrikt deras arbete blir. Syftet med detta arbete är därför att undersöka hur chefer uppfattar HR-funktionens förändrade roll och vilken typ av stöd de förväntar sig av den. Vi vill också undersöka om uppfattningen av HR-funktionen skiljer sig åt beroende på hur den är organiserad. Undersökningen är baserad på en multipel fallstudie utförd på Falu och Avesta kommun. Totalt har tretton djupintervjuer genomförts, där fem personer representerar HR-avdelningarna och åtta personer representerar linjecheferna. Falu kommun började genomföra en HR-transformation vid årsskiftet 2013/2014, Avesta kommun har inte genomfört en HR-transformation utan har funktionen uppdelad i två team. Av empirin framkommer att linjecheferna i båda kommunerna har en ganska vag uppfattning om HR-funktionens organisation och trots de strukturella skillnaderna mellan kommunerna efterfrågar linjecheferna något mer. I Avesta är samtliga respondenter överens om att en samsyn kring HR-funktionens arbetsuppgifter inte finns på grund av att en tydlig strategi för HR-funktionen saknas. Cheferna i Avesta efterfrågar ett arbete med personalfrågor från grunden samt ett mer strategiskt arbete. I Falun visar empirin att linjechefer och HR-personer har olika åsikter kring huruvida det finns en samsyn. Även om flera linjechefer i Falun anser att HR-funktionen fungerar bättre efter transformationen efterfrågar samtliga en kontakt med en specifik HR-person istället för att kontakta ett HR-center. Trots att de organisationer vi studerat har HR-funktioner som skiljer sig åt i storlek och struktur kan vi konstatera många likheter. Vi drar därför slutsatsen att de problem som linjecheferna beskriver inte är relaterade till HR-avdelningens organisering, utan snarare kan kopplas till en obalans i HR-arbetets inneboende dualitet som uppstått i och med ett mer strategiskt fokus. Vi anser att båda kommunernas HR-funktioner bör ha en tydlig och kontinuerlig dialog med linjecheferna för att maximera värdeskapandet dem emellan. Sammanfattningsvis menar vi att kommunerna bör lägga fokus på att identifiera vilka aspekter av personalarbetet som är värdefulla och unika för just deras organisation samt arbeta strategiskt utifrån dessa.