21 resultados para amning
em Dalarna University College Electronic Archive
Resumo:
SAMMANFATTNINGSyftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva vilka nationella och internationella strategier som finns för att stödja och främja amning i den amningsstödjande omvårdnaden, samt att beskriva vetenskapliga belägg som finns för att i den amningsstödjande omvårdnaden uppmuntra, främja och stödja enbart amning i sex månader. Syftet var vidare att beskriva om amningsstrategier inverkar på amningen. Litteratursökningen genomfördes både manuellt och via olika databaser. Totalt ingår 52 referenser i studien, varav 36 är vetenskapliga artiklar. Övriga referenser är rapporter, böcker, avhandlingar, facktidning samt personlig kommunikation. Kvalitetsbedömningen av de vetenskapliga artiklarna genomfördes med hjälp av Forsberg & Wengström samt Willman & Stoltz bedömningsmallar. Resultatet visade att åtgärder har initierats för den amningsstödjande omvårdnaden både nationellt och internationellt. Dessa åtgärder innefattar dokument, kampanjer, rekommendationer och organisationer som alla verkar positivt för amningen. Studiens resultat visar även olika amningsstödjande strategier som visat sig ha en positiv inverkan på amningen. Utbildning till personal om amningens fördelar samt utbildning om åtgärder vid amningsproblem är en strategi som visat sig bidra till att mödrar fick bättre amningsstöd. Utökat amningsstöd i hemmet var också en strategi som hade en positiv inverkan på amningen. Att lära ut amningsteknik och få rätt stöd tidigt var också relaterat till en lyckad amning. I resultatet beskrivs emotionella, fysiologiska och praktiska fördelar med enbart amning i fyra månader eller mer. Enbart amning fyra månader eller mer har ett flertal medicinska fördelar också, vilket har visat sig i lägre förekomst av atopi, celiaki, HIB, UVI, luftvägsinfektioner, öroninflammationer och diarréer. Effekter av enbart amning i fyra månader eller mer har också visat sig i form av sänkt blodtryck, minskad fetma i vuxen ålder, minskade besvär vid GERD samt en positiv inverkan på den kognitiva och intellektuella utvecklingen. Slutsatsen av föreliggande studie är att det finns vetenskapliga belägg för att uppmuntra främja och stödja enbart amning i fyra månader eller mer. Vidare, att personal som arbetar med amningsstödjande omvårdnad har tillgång till en bra grund genom den digra litteratur som finns för att föra fram amningens fördelar, samt att amningsstöd som ges av välutbildad personal i hemmet har effekter på amningsdurationen.
Resumo:
Att stötta mamma och barn i övergången från sondmatning till att barnet kan nutriera sig helt genom amning eller flaskmatning är en omfattande och viktig del i omvårdnaden på en neonatalavdelning. Tidigare forskning av personalens upplevelser av denna process är begränsad. Forskning har mestadels fokuserat på någon eller några aspekter av mammors upplevelser av amning/flaskmatning på en neonatalavdelning.Syftet med denna studie var att undersöka personalens syn på amning och flaskmatning, samt beskriva hur de upplevde att de kunde stötta mamma och barn i processen att gå från sondmatning till amning samt hinder och underlättande aspekter. Studiens ansats var kvalitativ där tolv intervjuer genomfördes. Vid intervjuerna användes en intervjuguide som skapats av författarna och handledaren.Resultatet av studien visade att personalen hade en positiv syn på amning. Flaskmatning ansågs vara ett bra andrahands alternativ men inte något som borde introduceras först. Då det gällde stöttning av mamma och barn upplevdes tidig närhet vara viktigt men även att från personalens sida stötta mammans tillit till sin egen förmåga för att underlätta amningen. Informanterna betonade vikten av en individanpassad vård både för mammor och barn. Informanterna upplevde även att viktfixeringen på avdelningen var frustrerande för både mammorna och dem själva. Aspekter som upplevdes underlätta amningsarbetet var tidigare erfarenhet hos både personal och mammor.
Resumo:
Syftet med denna studie var att undersöka om en BB-avdelning i Mellansverige uppfyllde UNICEF/WHO´s kriterier för en amningsvänlig vård, samt att jämföra resultaten med tidigare utvärderingar från åren 1996, 1997, 1998 och 2002. Syftet var också att undersöka vad som påverkat mammorna i beslutet att vilja amma. Amningsvänlig vård utgår från ”Tio steg till lyckad amning” och är en global amningsstrategi. Studien genomfördes i form av intervjuer med 40 nyförlösta mammor samt 22 intervjuer med personal. Vidare gjordes observationer på BB-avdelningen samt genomgång av avdelningens skrivna material angående amning, riktat till personal och mammor. Kriterierna för att amningsvänlig vård bedrivs är att, åtta av tio steg i amningsstrategin ska vara uppfyllda. Den undersökta avdelningen uppfyllde fem av de tio stegen. Genomgående i studien framkom att personalen hade goda praktiska amningskunskaper. Mammornas kunskap om hur de upprätthöll amningen var inte tillräckliga. Vidare hade inte mammorna fått tillräcklig kännedom om var de kunde vända sig för att få råd och stöd angående amning efter hemgång. Resultatet var jämförbart med studierna från 1996 och 2002, men en försämring jämfört med studierna 1997 och 1998 då de klarade åtta respektive nio av de tio stegen. Mammorna tillfrågades också om vad som påverkat dem mest i sitt beslut att amma. För förstföderskorna var det rådgivningen de fått på MVC och för omföderskor betydde tidigare erfarenheter mest.
Resumo:
Syftet med uppsatsen var att relatera amningstidens längd till amningsproblem och kvinnors upplevelse av sin amning samt att kartlägga orsaker till delvis amning och upphörande av amning. Studiens design var en deskriptiv, retrospektiv korrelationsstudie med kvantitativ ansats. Materialet till studien hämtades från redan utförda intervjuer. Populationen bestod av 250 kvinnor i åldrarna 19-46 år varav 103 var förstföderskor och 147 omföderskor.Resultatet av studien har visat att tiden för enbart amning och den totala amningstidens längd varierade. De kvinnor som var positiva till amningen hade en längre amningsperiod än de kvinnor som var negativa till amningen. Anledningarna till att kvinnorna upphörde med den exklusiva amningen var främst medveten tillvänjning till annan kost än bröstmjölk. Det näst vanligaste skälet var enligt rekommendation från BVC att börja ge smakportioner, och det näst, näst vanligaste skälet var relaterat till barnet, nämligen hungrigt barn. Skälen till att avsluta amningen var jämnt fördelade mellan mor- och barn-relaterade orsaker. Bland barn-relaterade orsaker var barnets ointresse för bröstet det klart dominerande skälet till avslutad amning och bland mammorna en medveten avvänjning. Under BB-tiden var det varannan mamma som led av problem med amningen. Det vanligaste problemet var fel sugteknik hos barnet och det näst vanligaste problemet var såriga bröstvårtor. Under barnets första vecka efter hemgång var det såriga bröstvårtor som var det största problemet. Under BVC-tiden var det mjölkstockning som var det vanligast förekommande problemet tätt följt av såriga bröstvårtor. Majoriteten av mödrarna hade upplevt sin amning som positiv, en mysig och värdefull tid. Men många hade även negativa upplevelser såsom känsla av bundenhet och stress.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva vilka metoder som användes på en neonatalavdelning för att främja amningen hos prematura barn. Arbetet är en systematisk litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar användes. Litteratursökningen gjordes i databaserna Blackwell Synergy, CINAHL, Elin@dalarna, PubMed och Medline. Litteraturgenomgången visade att det fanns ett flertal metoder för att främja amning av prematura barn på neonatalavdelningen. Föräldrarna behöver få hjälp av personalen att skapa sociala band till sitt barn och med att förstå att det är dem som är av största betydelse för barnet. NIDCAP-vård var en omvårdnadsmodell som underlättade för samspelet mellan mor och barn. Mamman behöver ständig uppmuntran av personalen och pappan för att lyckas med sin amning. Studier har visat att känguruvård har positiva effekter på amningen och för att utveckla ett tidigt sugbeteende. Barnets tidiga kontakt vid mammas bröst och att mamman så snart som möjligt efter förlossningen börjar pumpa ur bröstmjölk främjar amningen. Andra metoder som främjar amning är att barnet fått känna doften av mammans mjölk och att mamman fått tillgång till en personlig ”amningsexpert”. Tillmatning med kopp eller användning av amningsnapp var metoder som visade sig öka chansen till amning samt bröstmjölkskonsumtionen hos prematura barn.
Resumo:
De flesta prematura barn behöver sondmatas de första veckorna eller månaderna på grund av deras omogna sugbeteende. Hur man på bästa sätt stödjer barnet i övergången från sondmatning till amning är inte klart samt att vården kring övergången från sondmatning till amning är reglerad med icke evidensbaserade riktlinjer och vårdrutiner. Syftet med studien var att utvärdera effekter av och följsamhet till en ny vårdrutin, ’viktfri amning’, vid en neonatalavdelning i Sverige. Vidare avsågs att beskriva mammors upplevelse av amning på neonatalavdelningen då vårdrutinen ’viktfri amning’ användes. Tre designer och metoder användes: 1) en komparativ journalgranskning av barn som vårdas på neonatalavdelning före och efter implementeringen av ’viktfri amning’. De två studerade grupperna var a) grupp 1 amningsvägningsgrupp (n=196) och b) grupp 2 ’viktfri amning’ (n=169). 2) en deskriptiv tvärsnittstudie och 3) en kvalitativ innehållsanalys av personal (n=60) och mammor (n=80), både mammor och personal erhöll ett frågeformulär som undersökte deras syn på, erfarenheter och följsamhet till den nya vårdrutinen ’viktfri amning’. Resultatet av journalgranskningen visade att det inte fanns några statistiskt signifikanta skillnader avseende sondtidens längd, vårdtidens längd, postmenstruell ålder vid utskrivning, viktökning, utskrivningsvikt och uppfödningssätt mellan grupp 1 och grupp 2. Däremot var andelen delvis ammade barn större i grupp 2. Vidare visar resultatet att vårdrutinen ’viktfri amning’ inte tillämpades så som det beskrevs i riktlinjerna då barn amningsvägdes vid enstaka tillfällen. Bland personalen anser 56 % att mammorna som initierar amningsvägningen och bland mammorna angav 31 % att de initierade amningsvägningen. Av fynden från mammornas och personalens synpunkter visar att de flesta ammar för att det är det bästa för barnet, men att det finns områden kring vården runt amning som kan förbättras. Personalen bör vara försiktig med att ge nya råd till mammorna och se till att amningsstunden blir ostörd och kravlös. Urpumpning av bröstmjölken upplevdes stressig, besvärlig och onaturlig av många mammor, där kan det vara lämpligt att se över miljön och rutiner, för att minska stressen. Denna studie visar att det inte har blivit några stora negativa effekter på barnen av den nya vårdrutinen bortsett från den ökade risken att amma delvis. Följsamheten till riktlinjerna vare sig det är amningsvägning eller ’viktfri amning’ är tveksam och några klara evidens kunde inte hittas. Att designa randomiserade kontrollerade studier på effekten av vårdrutiner relaterade till amning är viktigt. Sådan kunskap och förbättringar ger förhoppningsvis fler mammorna möjlighet att amma exklusivt.
Resumo:
Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.
Resumo:
Internationellt sett är amningsfrekvensen i dagens Sverige hög, men har minskat något senaste åren. Studier visar att inställningen till amning är positiv, men att kvinnor upplever svårigheter i samband med amning samt en brist på information och stöd. Syftet med fördjupningsarbetet var att belysa gravida kvinnors tankar om amning, amningsinformation och stöd. Studien genomfördes med kvalitativ ansats, där data samlades in genom fokusgruppsintervjuer med 18 gravida kvinnor hösten 2012. Data bearbetades med innehållsanalys. Analysen gav ett övergripande tema; Balans mellan förväntningar och svårigheter. Fem kategorier framkom; Att vara medveten om amningens fördelar, Att vara medveten om svårigheter med amning, Att planera för sin kommande amning, Att påverkas av sin omgivning och Att ha förväntningar på stöd inför kommande amning. Resultatet visade att gravida kvinnor var medvetna om amningens fördelar och svårigheter, omgivningen påverkade deras tankar och kvinnorna ansåg ofta att amningen ”löser sig naturligt”. Tydligast framkom kvinnors känsla av bristande kunskap om amningsproblem och en önskan att få amningsinformation sent i graviditet. Amningsinformation som ges under graviditet bör vara varierad, innehållsrik och förbereda föräldrarna på att amning kan vara påfrestande. Det är viktigt att involvera partnern i information och förberedelser för amning. Nyckelord: amning, graviditet, amningsstöd, amningsinformation, amningsproblem
Resumo:
Amningsfrekvensen i Värmland sjunker och är låg jämfört med riket. En bidragande faktor till den sjunkande amningsfrekvensen är bristen på tillit till amning. Det är viktigt att kunna identifiera kvinnor med låg tillit till amning för att vända den sjunkande amningsfrekvensen och stärka kvinnan i rollen som moder. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors tillit till amning på Barnbördshuset (BB) och Eftervårdsmottagningen i Värmland. Med enkäten BSES-SF identifieras kvinnor med låg tillit till amning och kvinnor som behöver ett ökat amningsstöd efter förlossning. Design/Metod: Studien utfördes med kvantitativ ansats. Data inhämtades från enkäten BSES-SF som besvarats av 70 kvinnor på BB och Eftervårdsmottagningen i Värmland. All data analyserades genom SPSS. Resultat: De flesta kvinnor ansåg att det var mycket viktigt med en fungerande amning och när kvinnorna skattade amningens betydelse framkom ett medelvärde på 8,66 där 0=inte alls viktigt och 10=mycket viktigt. Kvinnor som ammat tidigare skattade sin upplevda amningserfarenhet som mycket god. Varje enskild fråga på BSES-SF jämfördes mellan kvinnorna som vårdats på BB och Eftervårdsmottagningen. Det framkom en skillnad på åtta frågor där kvinnorna på Eftervårdsmottagningen skattade en högre tillit till amning jämfört med kvinnorna på BB. Utifrån totalsumman på BSES-SF med ett poängintervall mellan 14-70, framkom det att tilliten till amning skattades högre hos kvinnorna på Eftervårdsmottagningen (M=56,54) än på BB (M=49,88). Slutsats och klinisk tillämpbarhet: BSES-SF kan utifrån studiens resultat vara ett användbart verktyg, framförallt på BB där kvinnorna skattat en lägre tillit till amning. Förstföderskor och omföderskor som upplevt en komplicerad förlossning kan vara i behov av större insatser av amningsstöd. Studiens resultat kan medföra att barnmorskan blir extra uppmärksam på de kvinnor vars amning inte fungerar och där extra stöd behövs för att öka tilliten.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva amningstidens längd (enbart och totalt) samt undersöka om det fanns ett samband mellan amningstidens längd och olika bakgrundsvariabler såsom ålder, civilstånd, utbildning, paritet och stöd. Ur ett redan insamlat material från 2000-2001 valdes frågor som berörde ovan nämnda bakgrundsvariabler ut. Antalet kvinnor som ingick i studien var 250. Studien gjordes som en retrospektiv, korrelationsstudie med kvantitativ ansats. Vid sammanräkning av resultatet av tiden för enbart amning, fann vi att barnen ammats i medeltal 16 veckor. När det gäller den totala amningstidens längd var medeltalet som barnets ammats 29 veckor. Anmärkningsvärt var att de kvinnor som uppgivit att de inte erhållit något stöd från BVC, faktiskt ammade längre än de kvinnor som uppgivit att de erhållit stöd. Anmärkningsvärt var också att endast 43 kvinnor hade fått stöd vid alla instanser samt att 11 kvinnor inte fått stöd vid någon av instanserna. Majoriteten av kvinnorna uppgav att det viktigaste stödet var det stöd de fick från make/sambo.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva i vilken utsträckning mammor vid ett regionsjukhus i Mellansverige ansåg sig vårdats under förlossnings- och BB-tiden i enlighet med några av UNICEF/WHOs riktlinjer (”Tio steg till lyckad amning”) för en amningsvänlig vård. Syftet var vidare att undersöka vilket samband bakgrundsvariablerna mammans ålder, utbildning och paritet hade med deras upplevelser av vården. Studien ingår som en del i en större undersökning där datainsamlingen har genomförts med hjälp av telefonintervjuer utifrån en enkät då barnet var omkring 9 månader. Resultatet visade att mammorna ansåg sig blivit vårdade i enlighet med riktlinjerna när det gällde steg 4 (att låta barnet suga på mammans bröst inom två timmar efter förlossning), steg 6 (att endast ge tillägg på medicinsk indikation), steg 7 (tillämpa samvård), steg 8 (uppmuntra fri amning), steg 9 (inte ge sug- eller dinappar), steg 10 (uppmuntra till att bilda amningshjälpsgrupper) samt delvis med steg 3 (informera alla gravida om amning och dess fördelar). Mammans ålder var ej relaterat till någon av riktlinjerna, medan paritet var relaterat till steg 3 och utbildningsnivå till steg 7 och 9. Förstföderskor ansåg i högre grad än omföderskor att de fått amningsråd under förlossnings- och BB-tiden. Omföderskor ansåg i större omfattning än förstföderskor att de fått stöd och hjälp vid amningsstund under BB-tiden, dock ej under förlossningstiden. Mammor med lägre utbildningsnivå hade i högre grad varit åtskilda från sina nyfödda barn än de med högre utbildningsnivå. Däremot gav de högutbildade mammorna sina barn napp i högre utsträckning. De statistiskt säkerställda sambanden visade att mammans utbildningsnivå, samt om hon är förstföderska eller omföderska hade en viss betydelse för hur hon upplevde vården.
Resumo:
Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars erfarenhet av delaktighet i vården av sitt nyfödda barn på neonatalavdelning samt att beskriva hur sjuksköterskan hade möjlighet att främja föräldrars delaktighet. Metoden som användes var en deskriptiv litteraturstudie där 29 artiklar användes. Litteratursökningen gjordes i databaserna Blackwell Synergy, CINAHL, PubMed och Elin@dalarna. Resultatet har visat på positiva erfarenheter för föräldrar att bli delaktiga genom hud-mot-hudkontakt, amning, kommunikation med sjuksköterskan och genom olika omvårdnadsmodeller. Negativa erfarenheter av delaktighet upplevdes vid separationen när mor och barn inte fick möjlighet att bo tillsammans och att föräldrarna inte fick tillåtelse av personalen att vara med i omvårdnaden av sitt barn. Sjuksköterskan hade stort inflytande på föräldrarnas delaktighet i vården av sitt barn och det var viktigt att låta föräldrarna vara med i den praktiska omvårdnaden för att lättare hitta sin föräldraroll och skapa känslan av att det var deras barn.
Resumo:
Uppsatsen syfte var att studera spädbarnsdödlighet i tre olikartade västsvenska miljöer under två perioder på 1800-talet. Områdena är Bollebygd, Morlanda och Karl Johans församling i Göteborg och representerar alla olika miljöer (Bollebygd – landsbygd, Morlanda – kust och Karl Johan - stadsmiljö) där spädbarnsdödligheten enligt tidigare forskning har varit av olika omfattning och karaktär. Den primära frågeställningen är hur de yttre omständigheterna påverkar de allra minsta barnen. Ett sekundärt syfte var att försöka utröna vilka uppfödningsvanor som var dominerande. De primärkällor som används är dels födelse- och dopböcker samt provinsialläkarrapporter. Studiens tydliga mönster är att spädbarnsdödligheten var högre i staden (Karl Johan) men att den ändå inte var så hög som väntat i jämförelse med övriga städer i riket. I jämförelse med riks¬genomsnittet uppvisar både Morlanda och Bollebygd en låg spädbarnsdödlighet. Genom att se hur spädbarnsdödligheten fördelar sig över årstiderna och över det första levnadsåret samt vilka dödsorsaker som finns angivna kan med viss försiktighet antas att spädbarnen ofta ammades i alla fall upp till tre månaders ålder. Ett annat resultat av studien är att flickorna i alla undersöknings¬områden och perioder utom ett uppvisar en överdödlighet i jämförelse med pojkarna, vilket är anmärkningsvärt då pojkarna i de allra flesta fall brukar ha en överdödlighet.
Resumo:
Background: Many women experience high levels of pain after caesarean birth. Adequate postoperative pain treatment is important for the mother to be able to breastfeed, take care of the infant and experience a positive birth. Objective: The overall aim is to study women’s experience of postoperative pain and pain relief after caesarean birth. Method: A quantitative retrospective survey. Data were collected thru a questionnaire from Centralsjukhuset in Karlstad and Falu Larsarett in Sweden. Ninety-eight women participated in the study. Data was analysed with descriptive and comparative statistic. Result: Eighty percent of the women rated the pain with VAS = 4 during the first 24 hours post operative. Those who had to undergo acute caesarean birth rated significant higher levels of pain compared with those who had undergone planned caesarean birth. Despite high level of pain the women were satisfied with the pain relief they received. Both the ability to breastfeed and take care of the infant were affected by pain the first 24 hours post operative. Those who had undergone emergency caesarean birth experienced in greater extend the birth in a negative way. Conclusion: Postoperative pain affects the women’s ability to breastfeed and takes care of here infant. Adequate pain management is therefore important. The women who had to undergo emergency caesarean birth have a more negative birth experience. Midwifes have an important role to inform and support the women in processing here experience.
Resumo:
Bakgrund: Amning är av stor betydelse för det nyfödda barnet och mamma, både ur närings- och trygghetsaspekter. Tidigare studier om sambandet mellan förlossningssätt och amning visar motstridiga resultat; vissa studier indikerar att sectio påverkar amningen negativt medan andra studier inte visar på något samband.Syftet: Att undersöka huruvida det finns demografiska och hälsorelaterade skillnader hos mammor gällande förlossningssätt samt om förlossningssätt påverkar amningsdurationen upp till två månaders ålder.Metod: Studien har en populationsbaserad kohortdesign och omfattar n= 35250 mamma-barn par i Örebro- och Uppsala län, där barnet fötts åren 1993-2001. Statistiska analyser har genomförts med Chi-square test, binär logistisk regressionsanalys och multivariat logistik regressionsanalys.Resultat: Visade att mammor som förlösts med sectio ammade i lägre utsträckning vid två månaders ålder i jämförelse med mammor som förlösts vaginalt. Många riskfaktorer identifierades för en ökad risk att förlösas med sectio: län, hälsofaktorer hos mamma och barn, paritet, mammans ålder, rökning samt socioekonomiska faktorer. Resultatet kan hjälpa barnmorskan i hennes profession, genom att kunskap erhålls om dessa samband. Barnmorskan kan därmed identifiera riskfaktorer, arbeta förebyggande och underlätta initieringen av amning.Konklusion: Barnmorskor kan med hjälp av denna studie öka medvetenheten hos vårdpersonal angående sectioförlösta mammors behov av extra stöd vid initiering av amning.