Klimatförändringar på vita duken. : Passiviserande underhållning eller mobilisering.

Vid en tillbakablick på de senaste 25 års spelfilmer kan man se hur ett växande klimathot funnits med som en berättelseingrediens i ett antal spelfilmer från Hollywood mainstreamfåra. (Axelson 2008). År 2004 kom katastroffilmen The Day after Tomorrow som gjordes till objekt för en brittisk publikstudie. I denna studie analyserar forskargruppen hur The Day After Tomorrow påverkade publikens tankar kring klimatförändringar (Lowe et al. 2006). Den irländske forskaren Pat Brereton har initierat ett projekt inom HERA (Humanities in the European Research Area) med ett forskningsfokus på hur medier och film bidragit till ett ekologiskt paradigm som enligt Brereton, långsamt växer sig allt starkare hos den europeiska allmänheten (Brereton 2008). I mitt paper vill jag diskutera Breretons hypotes om ett ökande ekologiskt sentiment under framväxt hos en europeisk allmänhet över tid och hur denna hypotes bör underkastas en kritisk diskussion utifrån ett receptionsperspektiv. Vad säger existerande publikorienterad receptionsforskning om på vilket sätt klimatförändringar gestaltade på film kan ha förmågan att beröra processer relaterade till människors teoretiska övertygelser om tillvaron, grundläggande värderingar samt en livsåskådningsmässig grundhållning (Lowe et al. 2006, Axelson 2008)?