Partnerlös och Barnfri : Friheten och ensamheten med singelskap

Med denna uppsats har vi velat ta reda på hur singlar över 30 år upplever sitt singelskap samt hur de förhåller sig till att inleda partnerskap och att skaffa barn. Singel är ett begrepp som inrymmer många olika aspekter och perspektiv. Genom individuella intervjuer har vi tagit del av 4 kvinnliga singlar och 4 manliga singlars egna upplevelser, alla är över 30 år och bosatta i mellan Sverige. Vi har analyserat det empiriska materialet vi fått fram med hjälp av vår teoretiska utgångspunkt som berör modernitetens samhälle där individen skapar sin självidentitet och livsstil utifrån sin kontext. Singlarna har givit oss en bild av deras liv och deras inställning till den norm om parrelationer och att skaffa barn som finns i vårt samhälle. Det empiriska materialet vi fått tillgång till har tolkats och analyserats med hjälp av Grounded theory. Vårt resultat visar på individens strävan efter känslan av frihet och oberoende. Singlarna är nöjda över sin livsstil men uppger att det kan finnas en saknad av någon ibland. En ambivalens uppstår mellan deras känsla av frihet till den ensamhet de kan uppleva. Upplevelsen av singelskapet och synen på partnerskap och barn mellan män och kvinnor visar sig inte vara så olik.

Ensamhet - gemenskap : Ett spänningsfält i Vilhelm Ekelunds författarskap

For the Swedish poet, essayist and aphorist Vilhelm Ekelund, ensamhet (solitude) and gemenskap (intellectual and spiritual community) were highly complex notions, with various and often contradictory meanings. In this article, I argue that both concepts have positive as well as negative connotations in Ekelund’s texts. Solitude can be sweet and delightful and the poet/writer may long for it, but it can also appear to him as a sordid and painful state. In the same way, life with other people may be just as difficult and complicated. I show that Ekelund as a young poet both embraced solitude as a positive notion and suffered from depressing isolation. The theme of solitude also appeared in his early prose as a heroic stance fitting for an extraordinary person. According to Ekelund, the fate of the truly gifted artist is loneliness, and he will find great difficulties connecting with people around him. In fact, he will find intellectual and spiritual community only when communicating with the great precursors – in Ekelund’s case that meant the prominent figures of Greek and Roman cultural heritage. “Modern” artists interested him only in so much as they openly venerated this classicist tradition. Ekelund may have despaired at the idea of an intellectual or spiritual community with his contemporaries; he was, nevertheless, optimistic regarding the ability of later generations to understand him. He was convinced that he did not write for people in his own time but, indeed, for posterity.