Sine ira et studio : En kvalitativ analys av institutionaliseringsprocessens konsekvenser inom den nypaganistiska rörelsen Church of All Worlds

Uppsatsen har för avsikt att undersöka hur den nypaganistiska, och i första hand nordamerikanska, rörelsen Church of All Worlds reagerar mot förändring och institutionalisering. För att förstå institutionaliseringsprocessens bakomliggande krafter och identifiera dess konsekvenser, är det övergripande syftet med uppsatsen att utifrån en fallstudie av Church of All Worlds undersöka hur organisationen under sina verksamhetsår förändrats i fråga om (1) förhållande till samhället, (2) ideologi, (3) organisatorisk struktur och (4) ledarskap. Utgångspunkten är att betrakta rörelsen som dels religiös och spirituell, dels organisatorisk och ekonomisk, varför uppsatsen lutar sin teoribildning mot både religions- och samhällsvetenskapen och mot organisationsteorin. Som samhälleliga samt organisatoriska faktorer till Church of All Worlds institutionalisering finner vi den postmoderna motreaktionen mot industrisamhällets missförhållanden samt kritiken mot existensen av den objektiva sanningen. Institutionaliseringens följder är emellertid att rörelsen slutligen upptas som en del av det sen-moderna samhällssystemet. Förändringen märks i första hand då rörelsen under 80-talet förvandlas till en ekonomiskt intresserad organisation med tjänstehierarkier och reglerat ansvar som påföljder. Den byråkratiska arbetsordningen urlakar inte bara rörelsens ideologi, utan tvingar också den nu demokratiskt tillsatte ledaren till radikala åtgärder för att återfå sin makt, något som når sin kulmen i en konflikt med ledarens sorti som yttersta konsekvens.

Interaction and Persuasion:An analysis of the use of rhetorical devices in Gordon Brown's speech to the Labour Party Conference, on September 25, 2006

This essay has identified and analysed rhetorical devices in Gordon Brown’s speech delivered at the Labour Party conference on September 25, 2006. The aim of the study was to identify specific rhetorical devices which are described as interactional resources, analyse their uses and discuss possible effects that they may have when included in a political speech. The results are based on my own interpretations but are supported by information provided in current literature by analysts and researchers of rhetoric use. The result findings could probably serve as evidence of the need for better understanding of the devices used by politicians in their relentless endeavours to influence audience decisions.