Riskfaktorer och prevention vid trycksårsamt sjuksköterskans roll i omvårdnaden : En systematisk litteraturstudie

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva riskfaktorer som påverkade uppkomsten av trycksår samt de vanligaste förekommande preventiva åtgärderna. Vidare var syftet att beskriva sjuksköterskans roll vid förebyggandet samt behandlingen av trycksår. De vetenskapliga artiklar (n=21) som ingick i studien söktes manuellt samt datoriserat via databaserna Blackwell Synergy, CHINAL, Elin@Dalarna och Elsiever. Inklusionskriterierna var att de skulle vara vetenskapliga samt av kvalitativ och kvantitativ design. Även litteraturstudier inkluderades. Artiklarna skulle vara publicerade 1990 eller senare och vara svensk eller engelskspråkiga. Resultatet visade att patienter med lågt nutritionsstatus och låga serum albuminvärden riskerade att utveckla trycksår. En annan stor riskgrupp var patienter i peri- och postoperativa skeden där operationstiden kraftigt inverkade på uppkomsten av sår. Även anestesiformen spelade roll. Trycksåren uppkom vanligen på hälarna och korsbenet. I preventativt syfte var evidensbaserade mätskalor viktiga. Även trycksårsreducerande madrasser visade sig vara betydelsefulla. Vidare framkom att hälso- och sjukvårdspersonalen visade ett svalt intresse för trycksår och att kvalitetssäkringen var bristfällig. Sjuksköterskan hade främst en informerande roll inom trycksårspreventionen. Såren rengjordes lämpligast med fysiologisk koksaltlösning och omlades med våt omläggning. Resultatet visade även att smärtanalyser i högre grad borde involveras i trycksårsbehandlingen.

Malnutrition hos äldre patienter på sjukhus : Metoder för bedömning av nutritionsstatus samt sjuksköterskans rutiner och attityder i samband med prevention

Syftet med studien var att beskriva subjektiva multifaktoriella metoder som sjuksköterskor kan använda för att identifiera äldre patienter med malnutrition och patienter med risk för att utveckla malnutriion. Syftet var vidare att redogöra för vilka undersökningar som sjuksköterskor i kliniskt arbete använder för att bedöma patienters nutrionsstatus med samt att belysa sjuksköterskors attityder till prevention av malnutritionstillstånd. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. De vetenskapliga artiklar (n=17) som ingick i studiens resultat söktes i databaserna ELIN@Dalarna och CINAHL. De sökord som användes var malnutrition, nutrition, undernutrition, elderly, screening, assessment, MNA, SGA, nurses och attitudes i olika kombinationer. Genom analys och granskning av de vetenskapliga artiklarna framkom det i resultatet att SGA, MNA, Simplified Model Malnourishment och NUFFE var subjektiva multifaktoriella metoder som sjuksköterskor kan använda för identifiering av äldre patienter med malnutrition eller risk för malnutrition. Den vanligaste undersökningen som sjuksköterskor bedömde patienters nutritionsstatus med var vägning. Andra undersökningar var mätning, BMI, intervju om normal vikt och viktförlust, observation av patienten, kostregistrering samt nutritionsplan i journalen. Sjuksköterskor upplevde att sjukhusledningen inte förväntade sig att bedömning av patienters nutritionsstatus skulle ske vid inskrivning samt att ansvarsfördelningen mellan sjuksköterskor och läkare var oklar. Det förekom att sjuksköterskor var ointresserade av behandling av malnutrition, men majoriteten var mycket intresserade. Många sjuksköterskor kände att deras kunskaper inom nutrition var otillräckliga för arbetet.

Fallolyckor bland äldre - Konsekvenser och prevention

Syftet med studien var att undersöka konsekvenserna avseende fallolyckor bland äldre, samt att undersöka vilka preventiva metoder som presenteras i internationell vetenskaplig litteratur. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Databassökningen gjordes i Blackwell Synergy och ELIN@Dalarna. De vetenskapliga artiklarna som ingick i studien var skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan åren 1999 och 2007. Artiklarnas vetenskapliga kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar. I resultatet som grundar sig på 20 artiklar framkom det att hos dem som fallit under studieperioden och som föll igen inom en tremånadersperiod var risken att avlida i samband med det andra fallet 95 procent. Vanliga konsekvenser efter ett fall var höftfrakturer och andra kroppsliga skador samt även fysiska funktionsnedsättningar och imobilitet. Resultatet visade även att socialpsykologiska konsekvenser var vanligt förekommande där dominerande känslor var rädsla, ångest, kraft- och orkeslöshet, förlorad eller minskad självständighet, depression samt förlorad självkontroll. Kvinnor föll oftare, var oftare rädda och hade mer ångest, dessutom fick de oftare höftfrakturer och komplikationer i samband med fallet jämfört med männen. Multidisciplinära preventionsprogram minskade fallolyckorna signifikant. Tidig prevention hos riskgrupper var viktigt. Balansträningsprogram som exempelvis Tai Chi Chuan visade sig ha positiv effekt på balansen och minskade risken att falla. Slutsats: Fallolyckor bland äldre är ett växande problem inte bara i Sverige utan i stora delar av världen. Eftersom fallförebyggande åtgärder är ett komplext område med många faktorer som har betydelse för utfallet krävs det ett samarbete mellan många aktörer men framförallt mellan kommun och landsting. Prevention måste struktureras för bästa resultat lämpligen genom att använda en färdigställd lokal preventionsplan. De samhällsekonomiska vinsterna lokalt, regionalt och nationellt skulle bli stora om det preventiva arbetet prioriterades och effektiviserades.

Prevention av stora perinealbristningar vid Sveriges förlossningsavdelningar : En kartläggningsstudie

Bakgrund: I Sverige ökade prevalensen av rupturer grad IV från 2,6% till 4,2% mellan åren 1994-2004. Årligen är det cirka tretusen kvinnor som drabbas av bristningar av grad III och IV i Sverige. Det är en stor spridning mellan Sveriges olika förlossningsavdelningar.Syfte: Syftet var att beskriva åtgärder för prevention av perinealbristningar av grad III och grad IV vid normal förlossning på samtliga förlossningsavdelningar i Sverige.Metod: Deskriptiv kartläggningsstudie med induktiv ansats. Det är en nationell studie som riktar sig till Sveriges alla förlossningsavdelningar. Endast perinealbristning av grad III och grad IV berördes.Resultat: Totalt deltog 38 av 47 (81%) av Sveriges förlossningsavdelningar i studien. Respondenterna var chefsbarnmorskor, avdelningschefer och enhetschefer. Av deltagande förlossningsavdelningar var det 12 (32%) som har någon form av vårdprogram för perinealskydd, många svarar att barnmorskorna utför perinealskydd på rutin. Dock var det inte vedertaget att alltid hålla perinealskydd vid 8% av avdelningarna. 18 avdelningar svarade JA på frågan om särskilda handgrepp användes och då uppgavs Ritgens handgrepp, det norska handgreppet och det finska handgreppet. 74 % använder sig av även andra metoder än handgrepp, framför allt värme (varma handdukar, dukar, handskar, kompresser) som hålls över perineum. Många tog upp vikten av god kommunikation och att hjälpa kvinnan att krysta i rätt tid. Förlossningsställningar som många använde sig av var sidoläge och knästående, medan andra hävdade att knästående ej användes pågrund av den ökande risken för bristningar. 71% av deltagande avdelningar får kontinuerlig utbildning och då nämndes främst workshops och utbildningsdagar.Slutsats: Metoder för att skydda perineum varierar mellan förlossningsavdelningarna i Sverige. På flera av Sveriges förlossningsavdelningar är det inte vedertaget att alltid använda perinealskydd vid normal förlossning. Vad som orsakar detta tros vara att en del barnmorskor, under utbildningen, fått lära sig att inte hålla perinealskydd.Klinisk implikation: Nationella rikitlinjer angående perinealskydd skulle vara av värde för att kunna erbjuda kvinnan vård på samma villkor landet över. Det är av stor vikt att den förlösande barnmorskan är uppmärksam på riskfaktorerna.

Communication in Smoking Cessation and Self-management : a study at Nurse-led COPD-clinics in Primary Health Care

ABSTRACTThe general aim of this thesis was to investigate behavioral change communication at nurse-led chronic obstructive pulmonary disease (COPD) clinics in primary health care, focusing on communication in self-management and smoking cessation for patients with COPD.Designs: Observational, prospective observational and experimental designs were used.Methods: To explore and describe the structure and content of self-management education and smoking cessation communication, consultations between patients (n=30) and nurses (n=7) were videotaped and analyzed with three instruments: Consulting Map (CM), the Motivational Interviewing Treatment Integrity (MITI) scale and the Client Language Assessment in Motivational Interviewing (CLAMI). To examine the effects of structured self-management education, patients with COPD (n=52) were randomized in an intervention and a control group. Patients’ quality of life (QoL), knowledge about COPD and smoking cessation were examined with a questionnaire on knowledge about COPD and smoking habits and with St. George’s Respiratory Questionnaire, addressing QoL. Results: The findings from the videotaped consultations showed that communication about the reasons for consultation mainly concerned medical and physical problems and (to a certain extent) patients´ perceptions. Two consultations ended with shared understanding, but none of the patients received an individual treatment-plan. In the smoking cessation communication the nurses did only to a small extent evoke patients’ reasons for change, fostered collaboration and supported patients’ autonomy. The nurses provided a lot of information (42%), asked closed (21%) rather than open questions (3%), made simpler (14%) rather than complex (2%) reflections and used MI non-adherent (16%) rather than MI-adherent (5%) behavior. Most of the patients’ utterances in the communication were neutral either toward or away from smoking cessation (59%), utterances about reason (desire, ability and need) were 40%, taking steps 1% and commitment to stop smoking 0%. The number of patients who stopped smoking, and patients’ knowledge about the disease and their QoL, was increased by structured self-management education and smoking cessation in collaboration between the patient, nurse and physician and, when necessary, a physiotherapist, a dietician, an occupational therapist and/or a medical social worker.Conclusion The communication at nurse-led COPD clinics rarely involved the patients in shared understanding and responsibility and concerned patients’ fears, worries and problems only to a limited extent. The results also showed that nurses had difficulties in attaining proficiency in behavioral change communication. Structured self-management education showed positive effects on patients’ perceived QoL, on the number of patients who quit smoking and on patients’ knowledge about COPD.

Nurses’ and patients’ communication in smoking cessation at nurse-led COPD clinics in primary health care

Background: Smokers with chronic obstructive pulmonary disease (COPD) have high nicotine dependence making it difficult to quit smoking. Motivational interviewing (MI) is a method that is used in stimulating motivation and behavioral changes. Objective: To describe smoking cessation communication between patients and registered nurses trained in MI in COPD nurse-led clinics in Swedish primary health care. Methods: A prospective observational study with structured quantitative content analyses of the communication between six nurses with basic education in MI and 13 patients in non-smoking consultations. Results: Only to a small extent did nurses’ evoke patients’ reasons for change, stimulate collaboration, and support patients’ autonomy. Nurses provided information, asked closed questions, and made simple reflections. Patients’ communicationwasmainly neutral and focusing on reasons for and against smoking. It was uncommon for patients to be committed and take steps toward smoking cessation. Conclusion: The nurses did not adhere to the principles of MI in smoking cessation, and the patients focused to a limited extent on how to quit smoking. Practice implications: To make patients more active, the nurses need more education and continuous training in motivational communication.

Risk of recurrent stroke and death after first stroke in long-distance ski race participants

Background: Physical activity is of benefit for primary prevention of cardiovascular diseases, but it appears to increase the risk for atrial fibrillation. We aimed to study a cohort of patients following a first stroke in individuals with previous high physical activity, compare them to the general population with respect to recurrent stroke and death, and relate these to atrial fibrillation. Methods and results: From the participants of the Vasaloppet, the world's largest ski-race, and matched individuals from the general population (n=708 604), we identified 5964 patients hospitalized with a first-time stroke between 1994 and 2010. Individuals with severe diseases were excluded. One half percent of skiers and 1% of nonskiers were hospitalized due to stroke. The incidence rate was 8.3 per 100 person-years among skiers and 11.1 among nonskiers. The hazard ratio (HR) for recurrent stroke or death between the 2 groups was 0.76 (95% CI 0.67 to 0.86). The result was consistent in subgroups. The HR for death was 0.66 (95% CI 0.56 to 0.78) and for recurrent stroke 0.82 (95% CI 0.70 to 0.96). After adjustment for smoking and socioeconomic factors, the HR for death was consistent at 0.70 (95% CI 0.56 to 0.87) while the HR for recurrent stroke was not statistically significant. Outcomes for skiers with atrial fibrillation tended to show a lower risk than for nonskiers. Conclusions: This large cohort study supports the hypothesis that patients with a stroke and with prior regular physical activity have a lower risk of death, while their risk for recurrent stroke is similar to that of nonskiers. The skiers had a higher incidence of atrial fibrillation, but still no increased risk of recurring stroke.