Sär- eller samundervisning inom skolan i arbetet med förståelsen av våldtäkt?

Mitt syfte är att undersöka huruvida sär- eller samundervisning bör tillämpas inom skolan i arbetet med förståelsen av våldtäkt. Min metod är att använda mig av Stina Jeffners resultat från hennes undersökning om ungdomars förståelse av våldtäkt hämtade ur hennes bok Liksom våldtäkt typ… om ungdomars förståelse av våldtäkt. Som verktyg för analys använder jag mig av teoretiska perspektiv kring sär- och samundervisning och Seyla Benhabibs teori kring den deliberativa diskussionen. Jag kommer dessutom ha mina utgångspunkter i vad läroplanen för grundskolan Lpo-94 förskriver om sär- och samundervisning. Mitt resultat visar att både sär- och samundervisning bör användas inom skolan i arbetet med förståelsen av våldtäkt och den deliberativa diskussion bör även användas i detta arbete. Den deliberativa diskussionen är mest lämplig att användas i särundervisning där pojkar och flickor är åtskilda.Utifrån läroplanen Lpo-94 och dess mål kring jämställdhet och genus kan både sär- och samundervisning användas. Det har ingen betydelse huruvida man ser våldtäkt som ett samhälleligt problem eller ett problem på individnivå då det utifrån Jeffners reslutat visar att det viktigaste är att de manliga könsnormerna lyfts fram och förändras oberoende varifrån de verkar.

Att leva med kroniska sår En litteraturöversikt

Bakgrund: Kroniska sår innefattas av bensår, fotsår, trycksår, diabetessår, sårskada, tumörer, reumatiska sår och vårdskador vid komplikationer efter kirurgiska ingrepp, som inte har läkt inom 6 veckor. Forskning visar att trots att förebyggande strategier används, utvecklas det sår som kräver behandling. I mötet med vården är en god omvårdnad och en god vårdrelation viktig. Bristen på dessa leder ofta till ett lidande som individen måste kämpa emot med copingstrategier. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa personers erfarenhet av att leva med kroniska sår. Metod: En litteraturöversikt gjordes i denna studie med 15 vetenskapliga artiklar, som bestod av både kvantitativ och kvalitativ metod. Resultat: 3 huvudkategorier identifierades: begränsningar, lidande samt coping. Deltagarna ansåg att en brist på information samt begränsningar i vardagen påverkade individens sociala umgänge och fysiska aktivitet. Smärta, skam och rädsla ledde till depression. För att hantera detta använde individerna sig av familjen och stöd av vårdpersonalen Slutsats: Det framkom att individernas dagliga liv påverkades av det kroniska såret. Den konstanta smärtan orsakade sömnsvårigheter hos individen, vilket ytterligare försvårade hanteringen av smärtan och vardagen. Kontinuitet hos vårdpersonal och i behandlingen gav personerna en trygghet och en ökad förståelse för sitt tillstånd. Det belystes att det var viktigt att vårdpersonalen ser individen bakom såret, och inte bara lägger sitt fokus på sårläkningen och behandlingen.