Kolerahanteringen i Falun år 1834 & 1853 : En studie av sundhetsnämndens agerande

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder som Falu stad, genom sundhetsnämnden, vidtog när farsoten kolera spreds i Sverige år 1834 respektive år 1853 samt om dessa åtgärder skiljer sig över tid. Frågeställningarna som används är: Vilka förebyggande åtgärder mot kolera vidtog staden genom sundhetsnämnden år 1834 och år 1853? Hur agerade läkarna i Falun mot kolerahotet? Skiljer sig Falu sundhetsnämnds åtgärder i jämförelse med andra städers sundhetsnämnder? Skiljer sig sundhetsnämndens åtgärder mellan åren 1834 och 1853? Materialet som används består av sundhetsnämndens mötesprotokoll från åren 1834 och år 1853, kolerakungörelser från de båda tidpunkterna, stadsläkare- och gruvläkarapporter samt utdrag från Tidning för Falu län och stad. Resultatet visar, att Falun vid båda tillfällena spärrades av genom att vaktstationer upprättades vid vägarna och vid stadens gräns. En karantänsstation upprättades vid stadens hälsobrunn för att ta om hand personer som inte vistats på kolerafri ort de 10 senaste dagarna. Staden delades in i tio distrikt som bemannades med en distriktschef samt några uppsyningsmän, som kontrollerade att staden hölls ren och att invånarna var rena. Stadens läkare var väldigt aktiva under sundhetsnämndens möten år 1834 och gav flera förslag på vad som behövdes göras medan de år 1853 intog en mer passiv roll. Åtgärderna i Stockholm år 1834 är snarlika de åtgärder som genomfördes i Falun samma år, huvudstaden delades också in i distrikt och det tillsattes även distriktschefer och uppsyningsmän. En annan likhet är att både Falun och Stockholm beställde färdiga likkistor för att ha i beredskap. Såväl sundhetsnämnderna i Karlskrona, Ystad och Arboga liksom Falun år 1853 vidtog i stort sett samma åtgärder som gjordes redan år 1834 t ex spärrningsåtgärder, karantänsskydd, införandet av kolerasjukhus och extra insatser för de mest utsatta i samhället.

Ett svenskt skattesystem under förändring : Århundradets skattereform 1902

Större delen av 1800-talet framstår som en misslyckad beslutsprocess när det gäller skatte-politiken i Sverige. Eftersträvade förändringar av skattesystemet var en trögrörlig process med mycket motstånd mot att göra förändringar i vårt gamla feodala skattesystem som hade anor från medeltiden. När 1800-talet börjar närma sig sitt slut stod plötsligt skattefrågorna högt upp på den politiska dagordningen. Arbetarna ville ha rösträtt och krävde att tullarna skulle avskaffas. Bönderna ville befrias från grundskatterna och de konservativa ville avskaffa in-delningsverket och ersätta den med en modern värnpliktsarmé. Den gemensamma nämnaren blir skattereformen 1902.Syftet i min uppsats har varit att undersöka denna skattereform som egentligen skulle vara en provisorisk skattereform som skulle tillämpas under ett år, 1903. Skattereformen bestod av tre delar som jag har undersökt varav det första är införandet av en progressiv beskattning. Det andra är införandet av självdeklarationen och det sista en reformering av taxeringsförfarandet.Resultatet av skattereformen vart så lyckad och gav väsentligt högre skatteintäkter till staten. Grunddragen i skattereformen kom att permanentas och följas av nya skattereformer. Nu nästan 110 år senare, är Sveriges skattesystem uppbyggt på samma sätt som det fastställdes i skattereformen 1902.