Unfulfilled rehabilitation needs and dissatisfaction with care 12 months after a stroke : an explorative observational study

BACKGROUND: People who have suffered a stroke commonly report unfulfilled need for rehabilitation. Using a model of patient satisfaction, we examined characteristics in individuals that at 3 months after stroke predicted, or at 12 months were associated with unmet need for rehabilitation or dissatisfaction with health care services at 12 months after stroke. METHODS: The participants (n = 175) received care at the stroke units at the Karolinska University Hospital, Sweden. The dependent variables "unfulfilled needs for rehabilitation" and "dissatisfaction with care" were collected using a questionnaire. Stroke severity, domains of the Stroke Impact Scale (SIS), the Sense of Coherence scale (SOC) and socio demographic factors were used as independent variables in four logistic regression analyses. RESULTS: Unfulfilled needs for rehabilitation at 12 months were predicted by strength (SIS) (odds ratio (OR) 7.05) at three months, and associated with hand function (SIS) (OR 4.38) and poor self-rated recovery (SIS) (OR 2.46) at 12 months. Dissatisfaction with care was predicted by SOC (OR 4.18) and participation (SIS) (OR 3.78), and associated with SOC (OR 3.63) and strength (SIS) (OR 3.08). CONCLUSIONS: Thirty-three percent of the participants reported unmet needs for rehabilitation and fourteen percent were dissatisfied with the care received. In order to attend to rehabilitation needs when they arise, rehabilitation services may need to be more flexible in terms of when rehabilitation is provided. Long term services with scheduled re-assessments and with more emphasis on understanding the experiences of both the patients and their social networks might better be able to provide services that attend to patients' needs and aid peoples' reorientation; this would apply particularly to those with poor coping capacity.

Situationen för anhöriga och sjuksköterskan vid plötsligt dödsfall – en litteraturöversikt

Bakgrund: Att förlora en anhörig är något som är väldigt traumatiskt och omtumlande. Reaktioner på krisen brukar visa sig enligt olika faser, dessa är chockfasen, reaktionsfasen, bearbetning- och reperationsfasen samt nyorienteringsfasen. Det är viktigt att kommunikationen är ärlig och ska alltid vara hjälpande för patienten eller anhöriga. Syfte: Syftet med den här studien är att sammanställa befintliga vetenskapliga artiklar för att belysa situationen för anhöriga och personal vid plötsligt dödsfall. Metod: En litteraturstudie gjordes som baserades på 13st vetenskapliga artiklar. Litteratursökningen gjordes med hjälp av databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Resultatet av studien visade på att anhöriga behövde olika stöd i olika stadier och att informationen gavs på ett så rakt och ärligt sätt. Personalen upplevde att utbildning var viktigt för hantering av omhändertagande och att de sökte stöd och kunskap hos mer erfarna kollegor. Slutsats: Informationen om dödsorsaken till de anhöriga var mycket viktig och att personalen var öppna och ärliga. Anhöriga uppskattade att personalen fanns tillgängliga. Att som sjuksköterska ha tillräcklig utbildning gör att självförtroende ökar och hanteringen av svåra situationer underlättas samt kunskapen hjälper att kunna stödja anhöriga bättre.