Marknadspotential för sol- och biovärmesystem

I denna rapport analyseras marknaden för kombinerade sol- och pelletsystem, med fokus påsmåhus. Syftet är att presentera antalet objekt inom olika kategorier av hus och värmesystemsom kan vara intressanta för konvertering till bio-sol system samt att ge en uppskattning avårliga uppvärmningsbehov inom respektive kategori. Energistatistik från Statistiska centralbyrån (SCB) har använts i kombination med tidigarestudier av byggnadsbestånd och byggnadsutformning. Dessutom har information inhämtatsfrån olika branschorganisationer. Från föreliggande genomgång står det klart att den största potentialen för bio-sol systemfinns på villamarknaden både för helt nya system och för kompletteringar till befintliga system.År 2006 fanns det 775 000 småhus med vattenburen värme varav ca 183 000 hade vattenburenel. Uppskattningsvis fanns 109 000 småhus med både vattenburen el och lokaleldstadför biobränsle och ca 118 000 hus bedöms ha haft möjlighet till oljeeldning (dennagrupp har troligtvis minskat ytterligare efter 2006). Bland de elvärmda husen finns också ca102 000 småhus med frånluftvärmepumpar eller luft/vattenvärmepumpar. 365 000 av husenhade en biobränslepanna. Därtill kommer 504 000 hus med direktelvärme, varav ca 292 000med lokaleldstad. Medelförbrukningen för uppvärmning och varmvatten för hus som enbart värms med olja ärca 27 MWh/år, medan motsvarande värde för småhus med vattenburen el är ca 15 MWh/år.Småhusen med direktel använder ca 12 MWh/år för uppvärmning och varmvatten. Det betyderatt ekonomin blir betydligt sämre vid konvertering av elvärmda hus jämfört med oljekonvertering,eftersom energibehovet är lägre samt att installationskostnaden kan vara högre.En uppskattning av antalet komponenter som inom 10 år kan komma att installeras i dessahus är 213 000 solfångare, 108 000 ackumulatortankar, 106 000 skorstenar, 84 000 luftburnapelletkaminer och varmvattenberedare, 40 000 vattenmantlade kaminer och 28 000 pannrumspannor.Dessutom tillkommer en utbytesmarknad, kanske speciellt bland husen medbiobränslepanna, där gamla pannor byts ut eller äldre människor som tidigare orkat elda medved till slut byter till pelleteldning. Av nybyggda villor uppvärms ca 30 % med el i kombination med biobränsle (troligtvis lokaleldstad)och ungefär lika stor andel värms med enbart vattenburen el (antagligen oftakompletterat med frånluftvärmepump). Det borde vara av intresse att redan vid nybyggnationenfå in integrerade solfångare och pelleteldning i större utsträckning i nya hus och det kanbli lättare efter att byggreglerna ändras den 1:a januari 2010 med en skärpning av kraven förnybyggda hus som använder el för uppvärmning, alltså även el till värmepumpar. Potentialen för bio-solsystem till flerbostadshus och lokaler är begränsad då 86 % av flerbostadshusenoch nära 70 % av lokalerna värms med fjärrvärme. Det fanns år 2006 ca 6200lokaler med oljeeldning, 4600 lokaler med vattenburen elvärme och 5700 lokaler med direktverkandeelvärme. I lokalerna som redovisas av SCB ingår inte tillverkande industri. Förlägenheter i flerbostadshus gäller att ca 42 000 lägenheter värms med enbart olja, 44 000lägenheter med olja och värmepump, 48 000 lägenheter använder direktel och 31 000 lägenhetervattenburen el.

Marknadspotential för bio- och solvärmesystem

I denna rapport analyseras marknaden för kombinerade sol- och pelletsystem, medfokus på småhus. Syftet är att presentera antalet objekt inom olika kategorier av husoch värmesystem som kan vara intressanta för konvertering till bio-sol system samtatt ge en uppskattning av årliga uppvärmningsbehov inom respektive kategori. Energistatistik från Statistiska centralbyrån (SCB) har använts i kombination medtidigare studier av byggnadsbestånd och byggnadsutformning. Dessutom harinformation inhämtats från olika branschorganisationer. Från föreliggande genomgång står det klart att den största potentialen för bio-solsystem finns på villamarknaden både för helt nya system och för kompletteringar tillbefintliga system. År 2006 fanns det 775 000 småhus med vattenburen värme varav ca183 000 hade vattenburen el. Uppskattningsvis fanns 109 000 småhus med bådevattenburen el och lokaleldstad för biobränsle och ca 118 000 hus bedöms ha haftmöjlighet till oljeeldning (denna grupp har troligtvis minskat ytterligare efter 2006).Bland de elvärmda husen finns också ca 102 000 småhus med frånluftvärmepumpareller luft/vattenvärmepumpar. 365 000 av husen hade en biobränslepanna. Därtillkommer 504 000 hus med direktelvärme, varav ca 292 000 med lokaleldstad. Medelförbrukningen för uppvärmning och varmvatten för hus som enbart värms medolja är ca 27 MWh/år, medan motsvarande värde för småhus med vattenburen el är ca15 MWh/år. Småhusen med direktel använder ca 12 MWh/år för uppvärmning ochvarmvatten. Det betyder att ekonomin blir betydligt sämre vid konvertering avelvärmda hus jämfört med oljekonvertering, eftersom energibehovet är lägre samt attinstallationskostnaden kan vara högre. En uppskattning av antalet komponenter som inom 10 år kan komma att installeras idessa hus är 213 000 solfångare, 108 000 ackumulatortankar, 106 000 skorstenar,84 000 luftburna pelletkaminer och varmvattenberedare, 40 000 vattenmantladekaminer och 28 000 pannrumspannor. Dessutom tillkommer en utbytesmarknad,kanske speciellt bland husen med biobränslepanna, där gamla pannor byts ut elleräldre människor som tidigare orkat elda med ved till slut byter till pelleteldning. Av nybyggda villor uppvärms ca 30 % med el i kombination med biobränsle(troligtvis lokaleldstad) och ungefär lika stor andel värms med enbart vattenburen el(antagligen ofta kompletterat med frånluftvärmepump). Det borde vara av intresse attredan vid nybyggnationen få in integrerade solfångare och pelleteldning i störreutsträckning i nya hus och det kan bli lättare efter att byggreglerna ändras den 1:ajanuari 2010 med en skärpning av kraven för nybyggda hus som använder el föruppvärmning, alltså även el till värmepumpar. Potentialen för bio-solsystem till flerbostadshus och lokaler är begränsad då 86 % avflerbostadshusen och nära 70 % av lokalerna värms med fjärrvärme. Det fanns år2006 ca 6200 lokaler med oljeeldning, 4600 lokaler med vattenburen elvärme och5700 lokaler med direktverkande elvärme. I lokalerna som redovisas av SCB ingårinte tillverkande industri. För lägenheter i flerbostadshus gäller att ca 42 000lägenheter värms med enbart olja, 44 000 lägenheter med olja och värmepump,48 000 lägenheter använder direktel och 31 000 lägenheter vattenburen el.

Comparison of treatment of incomplete abortion with misoprostol by physicians and midwives at district level in Uganda : a randomised controlled equivalence trial

BACKGROUND: Misoprostol is established for the treatment of incomplete abortion but has not been systematically assessed when provided by midwives at district level in a low-resource setting. We investigated the effectiveness and safety of midwives diagnosing and treating incomplete abortion with misoprostol, compared with physicians. METHODS: We did a multicentre randomised controlled equivalence trial at district level at six facilities in Uganda. Eligibility criteria were women with signs of incomplete abortion. We randomly allocated women with first-trimester incomplete abortion to clinical assessment and treatment with misoprostol either by a physician or a midwife. The randomisation (1:1) was done in blocks of 12 and was stratified for study site. Primary outcome was complete abortion not needing surgical intervention within 14-28 days after initial treatment. The study was not masked. Analysis of the primary outcome was done on the per-protocol population with a generalised linear-mixed effects model. The predefined equivalence range was -4% to 4%. The trial was registered at ClinicalTrials.gov, number NCT01844024. FINDINGS: From April 30, 2013, to July 21, 2014, 1108 women were assessed for eligibility. 1010 women were randomly assigned to each group (506 to midwife group and 504 to physician group). 955 women (472 in the midwife group and 483 in the physician group) were included in the per-protocol analysis. 452 (95·8%) of women in the midwife group had complete abortion and 467 (96·7%) in the physician group. The model-based risk difference for midwife versus physician group was -0·8% (95% CI -2·9 to 1·4), falling within the predefined equivalence range (-4% to 4%). The overall proportion of women with incomplete abortion was 3·8% (36/955), similarly distributed between the two groups (4·2% [20/472] in the midwife group, 3·3% [16/483] in the physician group). No serious adverse events were recorded. INTERPRETATION: Diagnosis and treatment of incomplete abortion with misoprostol by midwives is equally safe and effective as when provided by physicians, in a low-resource setting. Scaling up midwives' involvement in treatment of incomplete abortion with misoprostol at district level would increase access to safe post-abortion care. FUNDING: The Swedish Research Council, Karolinska Institutet, and Dalarna University.

Women's acceptability of misoprostol treatment for incomplete abortion by midwives and physicians : secondary outcome analysis from a randomized controlled equivalence trial at district level in Uganda

OBJECTIVE: This study aimed to assess women´s acceptability of diagnosis and treatment of incomplete abortion with misoprostol by midwives, compared with physicians. METHODS: This was an analysis of secondary outcomes from a multi-centre randomized controlled equivalence trial at district level in Uganda. Women with first trimester incomplete abortion were randomly allocated to clinical assessment and treatment with misoprostol by a physician or a midwife. The randomisation (1:1) was done in blocks of 12 and stratified for health care facility. Acceptability was measured in expectations and satisfaction at a follow up visit 14-28 days following treatment. Analysis of women's overall acceptability was done using a generalized linear mixed-effects model with an equivalence range of -4% to 4%. The study was not masked. The trial is registered at ClinicalTrials.org, NCT 01844024. RESULTS: From April 2013 to June 2014, 1108 women were assessed for eligibility of which 1010 were randomized (506 to midwife and 504 to physician). 953 women were successfully followed up and included in the acceptability analysis. 95% (904) of the participants found the treatment satisfactory and overall acceptability was found to be equivalent between the two study groups. Treatment failure, not feeling calm and safe following treatment, experiencing severe abdominal pain or heavy bleeding following treatment, were significantly associated with non-satisfaction. No serious adverse events were recorded. CONCLUSIONS: Treatment of incomplete abortion with misoprostol by midwives and physician was highly, and equally, acceptable to women. TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.gov NCT01844024.