Education and Earnings for Poverty Reduction : Short-Term Evidence of Pro-Poor Growth from the Mexican Oportunidades Program

Education, as an indispensable component of human capital, has been acknowledged to play a critical role in economic growth, which is theoretically elaborated by human capital theory and empirically confirmed by evidence from different parts of the world. The educational impact on growth is especially valuable and meaningful when it is for the sake of poverty reduction and pro-poorness of growth. The paper re-explores the precious link between human capital development and poverty reduction by investigating the causal effect of education accumulation on earnings enhancement for anti-poverty and pro-poor growth. The analysis takes the evidence from a well-known conditional cash transfer (CCT) program — Oportunidades in Mexico. Aiming at alleviating poverty and promoting a better future by investing in human capital for children and youth in poverty, this CCT program has been recognized producing significant outcomes. The study investigates a short-term impact of education on earnings of the economically disadvantaged youth, taking the data of both the program’s treated and untreated youth from urban areas in Mexico from 2002 to 2004. Two econometric techniques, i.e. difference-in-differences and difference-in-differences propensity score matching approach are applied for estimation. The empirical analysis first identifies that youth who under the program’s schooling intervention possess an advantage in educational attainment over their non-intervention peers; with this identification of education discrepancy as a prerequisite, further results then present that earnings of the education advantaged youth increase at a higher rate about 20 percent than earnings of their education disadvantaged peers over the two years. This result indicates a confirmation that education accumulation for the economically disadvantaged young has a positive impact on their earnings enhancement and thus inferring a contribution to poverty reduction and pro-poorness of growth.

Vård i livets slut av personer med demens. Personal och anhörigas upplevelse av given vård : En metasyntes

Palliativt förhållningssätt kännetecknas av helhetssyn av människan och uppnås genom stöttning av individen att leva med värdighet och största möjliga välbefinnande till livets slut oavsett diagnos eller ålder. Demens är en sjukdom som är svårt handikappande för den som drabbas och för de anhöriga är sjukdomen förödande. Den palliativa vården av personer med demens är inte optimerad. Studier visar att det dels beror på demenssjukdomen som är svår att vårda och dels för att stöd till de personer som vårdar sina anhöriga och det sociala kommunala nätverket har brister. Syfte: Att analysera upplevelsen av given vård i livets slutskede hos personer med demensdiagnos ur personalens och anhörigas perspektiv. Metod: Metasyntes utförd med Howell Major och Savin-Badins analysmodell, Qualitative Research Synthesis. Resultat: Kunskap och personcentrering var de två begrepp som blev produkten av syntesen. Begreppen fungerar som motsatser, om det finns kunskap och personcentrering så finns en bra upplevelse av given vård hos personal och anhöriga och om det brister i kunskap och personcentrering blir upplevelsen sämre. Diskussion: Kunskap om demens bland personal har i syntesen visats vara en indikator för god vård vid livets slut. Utbildning i demenssjukdom bör ske kontinuerligt och på olika nivåer beroende på vilken personalkategori som utbildas. Konklusion: Palliativ vård och demens måste få utrymme i utbildningarna av all personal, från undersköterska till specialistläkare.