Spädbarnsdöd i Västsverige : en studie av spädbarnsdödligheten i Bollebygd, Morlanda och Karl Johans församling under två perioder på 1800-talet

Uppsatsen syfte var att studera spädbarnsdödlighet i tre olikartade västsvenska miljöer under två perioder på 1800-talet. Områdena är Bollebygd, Morlanda och Karl Johans församling i Göteborg och representerar alla olika miljöer (Bollebygd – landsbygd, Morlanda – kust och Karl Johan - stadsmiljö) där spädbarnsdödligheten enligt tidigare forskning har varit av olika omfattning och karaktär. Den primära frågeställningen är hur de yttre omständigheterna påverkar de allra minsta barnen. Ett sekundärt syfte var att försöka utröna vilka uppfödningsvanor som var dominerande. De primärkällor som används är dels födelse- och dopböcker samt provinsialläkarrapporter. Studiens tydliga mönster är att spädbarnsdödligheten var högre i staden (Karl Johan) men att den ändå inte var så hög som väntat i jämförelse med övriga städer i riket. I jämförelse med riks¬genomsnittet uppvisar både Morlanda och Bollebygd en låg spädbarnsdödlighet. Genom att se hur spädbarnsdödligheten fördelar sig över årstiderna och över det första levnadsåret samt vilka dödsorsaker som finns angivna kan med viss försiktighet antas att spädbarnen ofta ammades i alla fall upp till tre månaders ålder. Ett annat resultat av studien är att flickorna i alla undersöknings¬områden och perioder utom ett uppvisar en överdödlighet i jämförelse med pojkarna, vilket är anmärkningsvärt då pojkarna i de allra flesta fall brukar ha en överdödlighet.

Att välja döden : en komparativ självmordsundersökning för Kyrkefalla och Linköping under åren 1800-1921

Syftet med den här studien är att studera självmordet komparativt mellan Kyrkefalla i Västra Götaland och staden Linköping mellan åren 1800-1921. Den här tidsperioden var en mist sagt händelserik period i svensk historia. Man gick mot en allt högre sekularisering, demokratisering samt en folkökning. Självmordet kom dessutom att avkriminaliseras 1864 vilket kan vara en av annledningarna till att allt fler självmord uppmärksammas i kyrkböckerna. Vidae visar den här studien att självmordens frekvens tenderar att öka under tidens gång, både i Kyrkefalla och i Linköping. Det är under den här tidsperioden mestadels män som självaväljer att avsluta sina liv. För Kyrkefallas del 94% medan det för Linköping handlar om 86,5%. Majoriteten av de som väljer den här vägen för sig själva tillhörde den så kallade arbetarklassen och de vanligaste metoderna för detta ändamål var at antingen hänga sig eller dränka sig. Män valde oftast det första alternativet medan kvinnor föredrog det andra.

"Äfven jag har en historia!" : En undersökning av den kulturellt bildade diskursen kring folkmusik under sekelskiftet 1800-1900

I denna uppsats undersöks folkmusikens symbolfunktion för upprätthållandet av 1800-1900-talens kollektiva nationalidentitet. Detta görs genom en analys av den språkliga framställningen av folkmusik inom kulturellt bildade kretsar. Uppsatsen behandlar det skriftliga språket som en reflektion av en skribents värderingar och allmänna världsbild. Genom att analysera den språkliga framställningen av folkmusik med ett teoretiskt underlag att applicera som samhällelig kontext söker uppsatsen att besvara frågeställningar kring värderingen av folkmusik, dess förekomst i vardagen, och dess symboliska funktion inom en avgränsad diskurs. Analysen resulterar i besvarade frågeställningar som stämmer väl in på det teoretiska underlaget som uppsatsen baseras på.

Den fattige och förnöjsamme : Krisbiografier och social ordning i svenskt 1800-tal

Sociologisk Forsknings digitala arkiv

Den Munktellska salongen i Falun : En studie i salongens pedagogik under 1800-talet

Projektet syftar till att belysa den Munktellska salongen i Falun som en landsortsvariant av det tidiga 1800-talets svenska salongskultur i relation till internationella, främst tyska förebilder. Det mer specifika syftet är att fördjupa förståelsen av salongskulturens pedagogiska arv och dess förankring i tidens bildningsdiskussion och hur det i sin tur har påverkat senare utbildningssträvanden och skoluppbyggnad (Wilhelmy1989). Kan salongen ses som en möjlig utgångspunkt för att utforska pedagogiken under tidigare historiska epoker? Kan man tala om salongens pedagogik? och ägde salongskulturen pedagogiska kvaliteter som gick förlorade under det formella utbildningssystemets uppbyggnad? Det är frågor jag ställer mig inom ramen för detta forskningsprojekt. Ett centralt begrepp är immanent pedagogik, dvs. individens inneboende möjligheter till självförverkligande i en given social kontext (Ödman 1995). Projektet utgår tysk bildningsteori med relevans för det romantiska nyhumanistiska bildningsidealet. I förhållande till det tyska bildningsarvet uppmärksammas även den svenska bildningstraditionen från 1800-talets början (Burman & Sundgren 2010). Särskilt intresse riktas mot Uppsala universitet där spänningen mellan klassiskt arv och bildningsnytta ställs på sin spets under samma tidsperiod som salongerna blomstrar (Gustavsson 1996; Lindqvist 1976). Tidigare forskning vilar främst på internationell och Nordisk forskning där Petra Wilhelmy och Anne Scott Sørensen har en central position. Genom Eva Öhrström skapas också ett viktigt vetenskapligt underlag för den specifikt musikaliska salongen och dess betingelser. Den Munktellska salongen är placerad i en historiskt intressant miljö. Falun rankades under stormaktstiden som rikets andra stad och bidrog till uppbyggnaden av Sveriges statskick (Hildebrand 1946). Väsentligt för studien är att Stora Kopparberget utgör ett paradigm i Svensk industrihistoria vars mentalitet anses ha haft betydelse för pedagogikens inriktning i Sverige (Ödman 1995:485). Den pedagogiska debatten under 1800-talets första decennier får stora konsekvenser för utbildningsreformationen i Sverige och placerar Falusalongen i en intressant position för epokens pedagogiska förändringsarbete. Brukspatronen Johan Henrik Munktell (1804-1861) visar sig dessutom stå i förbindelse med ett unikt musikhistorisk arv som etablerades under hans bildningsresor på kontinenten under 1820-talet. Av särskilt intresse är Henrik Munktells besök i den Mendelssohnska salongen. Mendelssohns i Berlin var en av Europas viktigaste salonger och en förebild för den musikaliska salongen i Europa (Öhrström 1998, 2007). Projektet består av tre delstudier där den första upptar Johan Henrik Munktells bildningsresor under det tidiga 1800-talet. Projektets andra del undersöker hur salongen i Grycksbo formades och de förbindelser mellan Norden och Europa som salongerna skapade. Projektets tredje del riktas mot salongens didaktiska funktioner och den utbildning som döttrarna Emma och Helena Munktell fick via salongen. Genom att satsa på sina yrkeskarriärer bröt Emma och Helena Munktell mot samtidens konventioner och ideal. De avvek samtidigt mot den kanon och de genuskoder som historiskt format salongsmusicerandet. Med inspiration av begreppet immanent pedagogik prövar jag det lärande som sker i salongen i termer av ljusets och dunklets pedagogik. Begreppsparet kan knytas till bildningsdiskursen och det narrativa minnet av Berlins judiska salonger. Metoden baseras på Paul Ricoeurs hermeneutik och bygger på att de narrativa momenten kvalificeras genom tre tolkningsnivåer som tillsammans avser att ge det historiska materialet en nybeskrivning eller redéscription (Liljas 2007; Ricoeur 1984). Genom Falusalongerna kan den nordiska salongsforskningen breddas. I kopplingen till Falu gruvas internationellt kända historia finns upplysningar om salongen som i den tidigare salongsforskningen inte varit kända. Genom projektet redogörs för betingelser som bidrar till att förändra det utbildningshistoriska landskapet. Den musikaliska salongen kan med sin privat organiserade struktur ses som en möjlig utgångspunkt för att utforska pedagogiken under tidigare historiska epoker. Salongerna kan förväntas berika det utbildningshistoriska perspektivet och bidra till en djupare förståelse även av dagens skola och högre utbildning.