Analysis of response to enteral infusion of levodopa in patients with Parkinson's disease

Objective: We present a new evaluation of levodopa plasma concentrations and clinical effects during duodenal infusion of a levodopa/carbidopa gel (Duodopa ) in 12 patients with advanced Parkinson s disease (PD), from a study reported previously (Nyholm et al, Clin Neuropharmacol 2003; 26(3): 156-163). One objective was to investigate in what state of PD we can see the greatest benefits with infusion compared with corresponding oral treatment (Sinemet CR). Another objective was to identify fluctuating response to levodopa and correlate to variables related to disease progression. Methods: We have computed mean absolute error (MAE) and mean squared error (MSE) for the clinical rating from -3 (severe parkinsonism) to +3 (severe dyskinesia) as measures of the clinical state over the treatment periods of the study. Standard deviation (SD) of the rating was used as a measure of response fluctuations. Linear regression and visual inspection of graphs were used to estimate relationships between these measures and variables related to disease progression such as years on levodopa (YLD) or unified PD rating scale part II (UPDRS II).Results: We found that MAE for infusion had a strong linear correlation to YLD (r2=0.80) while the corresponding relation for oral treatment looked more sigmoid, particularly for the more advanced patients (YLD>18).

Malnutrition hos barn med cancer; Nutritionsstöd och omvårdnad

Syftet med denna systematiska litteraturstudie som inkluderar 18 artiklar, har varit att belysa vilka nutritionsstöd som kan förebygga och behandla malnutrition hos barn med cancer samt vilka omvårdnadsbehov som finns i samband med nutritionsbehandling. Resultatet visade att barn med cancer som behandlas med strålning och/eller cytostatika ofta drabbas av olika biverkningar som påverkar nutritionen. Cirka 46 % av barnen utvecklade malnutrition. Näringsintaget försämrades ofta på grund av biverkningarna vilket fick till följd att behandlingen försämrades samt tillväxt och utveckling påverkades negativt. Olika sätt fanns för att upprätthålla gott nutritionsstatus. Oralt intag förordades för att upprätthålla mag- tarmkanalens struktur och funktion. Alternativ för kostbehandling när barnet inte klarade att inta oral kost var nasogastrisk sond (NS), Perkutan Endoskopisk Gastrostomi (PEG) och Total Parenteral Nutrition (TPN). NS visade sig vara relativt biverkningsfritt och ett alternativ att tillgå under kortare nutritionsbehandlingar. PEG var ett gott alternativ med relativt få biverkningar då barnet behöver nutritionsstöd under längre tid. TPN var ett alternativ enbart då barnet inte kunde äta relaterat till bristande upptag i mag- tarmkanalen. Försämrat näringsintag påverkade barnets livskvalitet. Familjen påverkades genom att ätandet var en stark källa till konflikt mellan barnet och föräldrarna. Det var viktigt att barnet och familjen fick stöd i barnets förmåga att kunna äta samt att erbjudas näringsrik kost. Bedömning av nutritionsstatus och dokumentation av oralt intag, parenteralt intag och effekter av nutritionsbehandlingen var av stor vikt för att kunna ge barnet optimal omvårdnad.