Smärtlindring vid vaginal förlossning och dess samband med avslutad amning vid två månaders ålder

Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.

Amningsduration vid sectio och vaginalförlossning : Breastfeeding duration at cesarean section and vaginal delivery. Apopulationbased register study.

Bakgrund: Amning är av stor betydelse för det nyfödda barnet och mamma, både ur närings- och trygghetsaspekter. Tidigare studier om sambandet mellan förlossningssätt och amning visar motstridiga resultat; vissa studier indikerar att sectio påverkar amningen negativt medan andra studier inte visar på något samband.Syftet: Att undersöka huruvida det finns demografiska och hälsorelaterade skillnader hos mammor gällande förlossningssätt samt om förlossningssätt påverkar amningsdurationen upp till två månaders ålder.Metod: Studien har en populationsbaserad kohortdesign och omfattar n= 35250 mamma-barn par i Örebro- och Uppsala län, där barnet fötts åren 1993-2001. Statistiska analyser har genomförts med Chi-square test, binär logistisk regressionsanalys och multivariat logistik regressionsanalys.Resultat: Visade att mammor som förlösts med sectio ammade i lägre utsträckning vid två månaders ålder i jämförelse med mammor som förlösts vaginalt. Många riskfaktorer identifierades för en ökad risk att förlösas med sectio: län, hälsofaktorer hos mamma och barn, paritet, mammans ålder, rökning samt socioekonomiska faktorer. Resultatet kan hjälpa barnmorskan i hennes profession, genom att kunskap erhålls om dessa samband. Barnmorskan kan därmed identifiera riskfaktorer, arbeta förebyggande och underlätta initieringen av amning.Konklusion: Barnmorskor kan med hjälp av denna studie öka medvetenheten hos vårdpersonal angående sectioförlösta mammors behov av extra stöd vid initiering av amning.

Self-reported symptoms and motor tests via telemetry in a 36-month levodopa-carbidopa intestinal gel infusion trial

Objective To investigate if a home environment test battery can be used to measure effects of Parkinson’s disease (PD) treatment intervention and disease progression. Background Seventy-seven patients diagnosed with advanced PD were recruited in an open longitudinal 36-month study at 10 clinics in Sweden and Norway; 40 of them were treated with levodopa-carbidopa intestinal gel (LCIG) and 37 patients were candidates for switching from oral PD treatment to LCIG. They utilized a mobile device test battery, consisting of self-assessments of symptoms and objective measures of motor function through a set of fine motor tests (tapping and spiral drawings), in their homes. Both the LCIG-naïve and LCIG-non-naïve patients used the test battery four times per day during week-long test periods. Methods Assessments The LCIG-naïve patients used the test battery at baseline (before LCIG), month 0 (first visit; at least 3 months after intraduodenal LCIG), and thereafter quarterly for the first year and biannually for the second and third years. The LCIG-non-naïve patients used the test battery from the first visit, i.e. month 0. Out of the 77 patients, only 65 utilized the test battery; 35 were LCIG-non-naïve and 30 LCIG-naïve. In 20 of the LCIG-naïve patients, assessments with the test battery were available during oral treatment and at least one test period after having started infusion treatment. Three LCIG-naïve patients did not use the test battery at baseline but had at least one test period of assessments thereafter. Hence, n=23 in the LCIG-naïve group. In total, symptom assessments in the full sample (including both patient groups) were collected during 379 test periods and 10079 test occasions. For 369 of these test periods, clinical assessments including UPDRS and PDQ-39 were performed in afternoons at the start of the test periods. The repeated measurements of the test battery were processed and summarized into scores representing patients’ symptom severities over a test period, using statistical methods. Six conceptual dimensions were defined; four subjectively-reported: ‘walking’, ‘satisfied’, ‘dyskinesia’, and ‘off’ and two objectively-measured: ‘tapping’ and ‘spiral’. In addition, an ‘overall test score’ (OTS) was defined to represent the global health condition of the patient during a test period. Statistical methods Change in the test battery scores over time, that is at baseline and follow-up test periods, was assessed with linear mixed-effects models with patient ID as a random effect and test period as a fixed effect of interest. The within-patient variability of OTS was assessed using intra-class correlation coefficient (ICC), for the two patient groups. Correlations between clinical rating scores and test battery scores were assessed using Spearman’s rank correlations (rho). Results In LCIG-naïve patients, mean OTS compared to baseline was significantly improved from the first test period on LCIG treatment until month 24. However, there were no significant changes in mean OTS scores of LCIG-non-naïve patients, except for worse mean OTS at month 36 (p<0.01, n=16). The mean scores of all subjectively-reported dimensions improved significantly throughout the course of the study, except ‘walking’ at month 36 (p=0.41, n=4). However, there were no significant differences in mean scores of objectively-measured dimensions between baseline and other test periods, except improved ‘tapping’ at month 6 and month 36, and ‘spiral’ at month 3 (p<0.05). The LCIG-naïve patients had a higher within-subject variability in their OTS scores (ICC=0.67) compared to LCIG-non-naïve patients (ICC=0.71). The OTS correlated adequately with total UPDRS (rho=0.59) and total PDQ-39 (rho=0.59). Conclusions In this 3-year follow-up study of advanced PD patients treated with LCIG we found that it is possible to monitor PD progression over time using a home environment test battery. The significant improvements in the mean OTS scores indicate that the test battery is able to measure functional improvement with LCIG sustained over at least 24 months.