Hanns-Josef Ortheil Die Moselreise: Wahrnehmung, Erzählverfahren und Entwicklung im Reisebericht eines Kindes

In der vorliegenden Arbeit geht es um den Reisebericht, den der 1963 11-jährige Autor H.-J. Ortheil von einer Wanderung mit seinem Vater entlang der Mosel anfertigte. Dabei wird  untersucht, wie das Kind die "Fremde" wahrnimmt und mit der ihm vertrauten Heimat vergleicht, welche Erzählstrukturen es verwendet, und wie es sich auf der Reise zu größerer Selbstständigkeit entwickelt.  Das literarische Können des jungen Autors überrascht: Die Moselreise  könnte geradezu als Anleitung für die Methode dienen, die der Autor auch heute noch als "Professor für Kreatives Schreiben" lehrt: "Wie schreibe ich einen spannenden Reisebericht?" 

XML-mottagning av trafikinformation

Trafiq används av Columna för att distribuera trafikinformation. Funktionen är först och främst att förädla och förmedla information. En viktig del i denna tjänst är kopplingen mot Vägverkets (VV) tjänst Triss som förser Trafiq med trafikinformation. Överföringen av information från VV till Columna sker idag med filer och FTP. VV tillhandahåller numera en tjänst där data skickas på XML-format med http. Min uppgift var att implementera mottagaren i .NET och C# på Columna. I utredningen utreds de mekanismer som ligger till grund för Internettjänster och distribuerade funktioner över Internet. Min slutsats är att http och webbservrar är ett kraftfullt verktyg och kan användas för att lösa många problem som har med datorkommunikation att göra.

Vi och de andra : En studie av hur män och kvinnor med invandrarbakgrund framställs i svenska invandrarfilmer från år 2000

Syftet med den här uppsatsen har varit att visa hur män och kvinnor med invandrarbakgrund framställs i svenska så kallade invandrarfilmer från år 2000. De frågeställningar jag arbetat utifrån är: Hur porträtteras män samt kvinnor med invandrarbakgrund i de svenska ”invandrarfilmerna” från år 2000? Vilka stereotyper kan man tänkas finna? Har det skett någon förändring i hur män och kvinnor med invandrarbakgrund porträtterats i svensk film? För att få svar på frågorna har jag genomfört textanalyser av fem filmer - Jalla! Jalla! av Josef Fares, Före stormen av Reza Parsa, Vingar av glas av Reza Bagher, Det nya landet av Geir Hansteen Jörgensen samt Bastarderna i paradiset av Luis R. Vera - utifrån teorier om genus, ”ras” och etnicitet. Teorierna har jag hämtat från bland andra Anthony Giddens, Yvonne Hirdman, Laura Mulvey, Paulina de los Reyes, Charles Ramírez Berg och Stuart Hall. Dessutom har jag jämfört filmerna med Rochelle Wrights studie av svenska filmer med invandrarkaraktärer från 1970-1990-talet för att se om det har skett någon förändring i gestaltningen av personer från andra delar av världen. Analyserna har visat att trots att filmerna från år 2000 är regisserade av personer som själva har invandrarbakgrund, så gestaltas invandrarna generellt sätt utifrån grova stereotyper. Det mest framträdande dragen i stereotyperna är att dessa, oavsett kön, gestaltas som avvikande samt som en del i en familjegrupp. Invandrarmän framställs som barnsliga, våldsbenägna, aggressiva samt som förtryckande gentemot kvinnor. Invandrarkvinnor framställs som konstiga, maktlösa, isolerade, okunniga offer samt som underordnad gentemot män. De filmer som delvis avviker, och som därmed uppvisar förändringar jämfört med tidigare filmer, är Före stormen och Det nya landet. I Före stormen har man nämligen kastat om könsrollerna. Invandrarmannen är underordnad gentemot kvinnorna, samtidigt som han gestaltas som en helt vanlig individ. I Det nya landet gestaltar man invandrarmän på ett mer positivt sätt. Fastän dessa gestaltas som grova stereotyper, revideras de på ett påtagligt sätt. De omarbetas genom att man tillskriver invandrare fördjupade egenskaper som är oförutsägbara under filmens gång. Vidare attribuerar man dem en logik som bidrar till att åskådarna nu får tillgång till att se på invandrarmän ur ett annat perspektiv, bortom den ensidiga stereotypbilden.

How to avoid Copenhagen : An experimental economic approach to climate negotiations

This study got its origin in the failed climate negotiations in the Copenhagen 2009 summit. By conducting a public good game, with participants from China and Sweden, my study indicates that previous studies on public good games can predict the outcome of the game to a quit large extent even though most of my statistical tests came out statistically insignificant. My study also indicates that by framing the game as climate negotiations there were no statistical significant difference on the level of contributions in comparison to the unframed versions of the game. The awareness of the issues with emissions, global warming and other environmental problems are pretty high but even so when push comes to shove gains in the short run are prioritized to gains in the long run. There are however hypothetical willingness to come to term with the environmental issues. The results of the study indicate that the outcome of the Copenhagen summit can be avoidable but would need additional experiments made on cultural differences and behavior.