Missionsförbundets ungdomsförening i Borlänge 1930-1950

Denna uppsats studerar hur en lokal avdelning inom SMU i Sverige påverkas av det som försiggår i omvärlden mellan 1930-1950. De faktorer som studeras är världskriget, sekulariseringen, ungdomsdebatten, bibelsynsfrågan och depressionen. Undersökningen speglar makrofrågor ur ett mikroperspektiv. Uppsatsens resultat är att SMU i Borlänge påverkas väldigt lite under perioden. Verksamheten inom SMU i Borlänge är förhållande vis lika från år till år. Den största förändringen är att församlingen tappar en stor del av sina medlemmar. Minskningen av medlemsantalet är större än motsvarande minskning inom SMF i Borlänge och SMF nationellt. Förutom medlemsminskningen framförs ett krav på ökade bibelstudier och andra aktiviteter av andlig natur 1942. Orsaken till detta krav är svår att fastställa men det finns anledning att tro att samtliga undersökningspunkter kan har varit bidragande faktorer. Troligtvis har debatten om ungdomens moraliska förfall och sekulariseringen varit de mest betydelsefulla faktorerna.

Folkskoleseminariet i Falun : En geografisk rekryteringsstudie av folkskoleseminarister 1875-1950

Denna studie ska undersöka den geografiska rekryteringen av de antagna eleverna vid det kvinnliga folkskoleseminariet i Falun från 1875 till 1950. Resultaten jämförs med två liknade studier samt ställs mot den urbanisering och befolkningsökning som skedde under den studerade perioden. Resultaten visar små förändringar över tiden, där rekryteringen var nära nog rikstäckande med en majoritet från nuvarande Dalarnas län och närliggande län. De antagna var i huvudsak från landsbygden, där det inte skedde några förändringar trots befolkningsökning och urbanisering under den studerade perioden. Detta visar på att Faluns seminarium var betydelsefullt för den lokala bildningen, och då framför allt på landsbygden. Resultatet visar dessutom på en kontinuitet i den geografiska rekryteringen.

I Fängelset : Regler och disciplinära åtgärder mot internerna på Falu fångvårdsanstalt under 1900-1905 och 1950-1955

Syftet med denna C-uppsats är att se vilka förändringar som ägde rum på Falu fångvårdsanstalt mellan två skilda perioder. Fokus ligger på de disciplinära åtgärder som vidtogs mot fångar som på något vis misskött sig på anstalten. Ena perioden är mellan 1900-1905 och den andra perioden är mellan 1950-1955. Under 1946 ägde en reformering av Svenska fångvården rum. Före detta år satt internerna isolerade i ensamceller och fick varken träffa eller språka med någon annan fånge under sin fängelsevistelse. Efter 1946 trädde reglementeringen i kraft där fångarna fick träffa varandra och samtala. Interner erhöll mer frihet än innan och den strikta ordning som funnits innan avtog så smått. Frågan som ställs i arbetet är vilka förändringar som går att finna före och efter 1946 års reglementering. Fången fick mer frihet efter detta år, men paradoxalt nog ökade skötsamhetsöverträdelserna efter 1946. De disciplinära åtgärderna fördubblades nästan i jämförelse med tidigare period. Det ökade förtroendet för internerna renderade i en högre grad av oordning på Falu fängelse och resultatet av undersökningen visar att det förekom fler förseelser 1950-1955 än 1900-1905. Källmaterialet till undersökningen består i huvudsak av förhörsprotokoll och straffjournaler från Falu fängelse för angiven tid, vilka har studerats på landsarkivet i Uppsala.

Théâtre du Grand-Guignol : Les mécanismes de la peur dans deux pièces du théâtre médical d’André de Lorde et Alfred BinetL’Obsession et Une leçon à la Salpêtrière .

Le Grand-Guignol n’a reçu que peu d’attention critique sérieuse jusqu’à la fin des années 1980. Ce petit théâtre a pendant 65 ans, de 1897 à 1962, offert des pièces d’un genre nouveau mêlant terreur, violence et souvent érotisme. Le succès était au rendez-vous et le Théâtre du Grand-Guignol est longtemps resté une attraction incontournable de Paris. Les pièces choisies pour ce mémoire sont issues de ce répertoire et ont cela de particulier qu’elles ont été écrites en collaboration entre un écrivain, André de Lorde, et un psychologue, Alfred Binet. Malgré leurs différences, ces pièces ont une constante, un point commun : elles suscitent toutes la peur chez le spectateur. C’est précisément la façon dont Binet et de Lorde établissent cette peur à travers leurs pièces qui sera l’objet d’étude de ce mémoire. Ce mémoire se limite à l’analyse de deux œuvres en particulier : L’Obsession, et Une leçon à la Salpêtrière. Appréhender la notion de peur dans une œuvre théâtrale impose de réfléchir non seulement aux thèmes développés mais également à la construction dramatique du récit et à sa mise en scène. Dans le cas spécifique d’une pièce Grand-Guignol, il y aura une dimension supplémentaire à inclure : ce que l’on peut appeler « l’expérience Grand-Guignol ». De quelles façons le fait même d’aller voir une pièce dans ce théâtre participait-il à l’anticipation et au sentiment de peur nécessaire à l’efficacité des pièces ?  Après un bref rappel de l’histoire du Grand-Guignol, les causes externes comme le quartier de Montmartre, mais aussi les habiles coups publicitaires des premiers directeurs artistiques ainsi que la configuration du théâtre lui-même sont étudiées pour montrer comment elles ont largement contribué à créer un véritable mythe autour du Grand-Guignol. Dans la deuxième partie, une analyse spécifique des deux pièces mentionnées précédemment est faite. Les questions suivantes ont été posées : sur quels thèmes pouvaient bien jouer les auteurs pour toucher leur public ? En quoi ces thèmes reflétaient-ils les peurs de l’époque, c’est-à-dire de la « Belle Epoque » ? Dans la dernière partie, une analyse textuelle et scénique a été faite au cours de laquelle il a été tenté de comprendre comment les auteurs provoquent et entretiennent la peur et l’angoisse à travers à la fois la construction dramatique des pièces et leurs jeux de scène.