Dyrbara experimenter : Införandet av modernare gatubelysning i Falu stad 1863-1888

Syftet med uppsatsen är att belysa en aspekt av Faluns omvandling till modern stad. Den del i denna modernisering som vidrörs i uppsatsen är införandet av elektrisk gatubelysning. Frågeställningarna i uppsatsen rör diskussionen som föregicks i stadsförvaltningen då man införde elektrisk gatubelysning i Falun och anledningarna till införandet av elektrisk belysning. Materialet som har använts för undersökningen är protokoll från stadsfullmäktige och drätselkammare i Falun under perioden 1863-1888. Gatubelysningen i Falun har sedan 1849 varit i stadsförvaltningens regi. Flera olika metoder av gatubelysning har sedan dess tillämpats och ännu fler metoder har diskuterats men aldrig kommit till stånd. Denna uppsats rör också anledningarna till gatubelysning i Falun vilka var flera utöver att få gatorna belysta för nattvandrarna. Stävjandet av brottsligheten var en av dem, estetiken en annan men även ett självändamål tycks också skönjbart. Byggandet av den moderna staden krävde moderna metoder och material. Elektriciteten som metod för belysning av gator var i högsta grad modernt och Falun var bland de första städerna som antog elektrisk gatubelysning i Sverige.

”Agaparagrafen skall orubbat stå kvar” : Sveriges Folkskollärarförbund och dess medlemskretsars remissvar ochsynpunkter rörande 1946 års skolkommissions förslag om avskaffande avaga och inrättande av s.k. samarbetsnämnder

Syftet med detta arbete har varit att undersöka Sveriges Folkskollärarförbund och dess lokalorganisationers remissvar på 1946 års skolkommissions förslag angående avskaffande av agan i folkskolan samt införandet av samarbetsnämnder. I Sverige höjdes röster från olika så kallade lärarkretsar. Medlemmarna ifrågasatte detta förslag och uppfattade förslaget som onödigt. De blev i sin tur ifrågasatta och det var enligt dem upprörande. Att ha kvar agan som sista utväg var en bärande del av fostran enligt folkskollärarna i Sverige och ett införande av samarbetsnämnder var detsamma som att försvåra det disciplinära arbetet i skolan. Skolagan var en snabb och effektiv metod, vilket folkskollärarna därtill menade att de sällan använde. Folkskollärarna i Sverige menade att de hade elevens bästa för sina ögon och förslaget angående avskaffandet av agan var samma sak som att kritisera dem. Folkskollärarna kände sig utsatta, deras mest värdefulla pedagogiska hjälpmedel skulle komma att tas ifrån dem.