Biopolitik, civilsamfund og ’politisk eskatologi’ : Foucaults mistillid over for befolkningens indre kræfter

Biopolitics, Civil Society and Political Eschatology: Foucault’s distrust in the population’s inherent forces Michel Foucault’s scepticism toward discourses on the organic vitality of populations is not only explainable by his attention to the dark ‘underside of biopolitics – the risks of persecution of individuals, who threaten the population’s vitality from the inside. Moreover, it should be understood in light of Foucault’s acute sensitivity to the deep-seated, conflict-ridden nature of the population in terms of its inherent potential for cultural clashes, violent struggles, suspicions, hatred, or, in short, the perpetual conflicts of civil society. Foucault’s work led him to a position of ambiguous support for the state and to a more evident distrust in the forces of the population. He used the term “political eschatologies” about antipolitical visions that pronounce the end of politics in a final accord where social contradictions dissolve and the community will prevail over the state. Foucault played on the religious significations of the term, especially in regard to the religious, fanatic rejection of the duality between state and civil society, a rejection that rests on the belief in a completion of historical and political time and the final salvation of all in “the city of God”. The article demonstrates Foucault’s highly ambiguous view of civil society, it examines his discussion Ferguson’s work on civil society, and it considers Foucault’s use of the term “political eschatologies” to indicate the dangers of extreme, anti-state, political movements. It challenges the image of Foucault as an unequivocal proponent of grass roots and identity politics.  

Recension av Andkjær, Søren, Bentsen, Peter & Ejbye-Ernst, Niels (2009) ”Friluftsliv: Natur, samfund og pædagogik” : Ambitiöst om friluftsliv i Danmark – kanske alltför ambitiöst...

Friluftsliv uppvisar ett uppsving som för många säkert är oväntat men som nog till stor del är i samklang med den skandinaviska tidsandan. Visserligen är det ett i huvudsak urbant fenomen, de senaste årens fokus på fysisk aktivitet, konditionsträning och fitness, aktiviteter som dessutom ofta äger rum inomhus i speciella kommersiellt drivna träningshallar – där är luften inte fri! – men trenden tar sig också uttryck i löpning eller joggning i urbana parkområden eller i lagom tuktad natur i anslutning till städer. Man kan tänka att steget inte skulle vara långt till verkliga naturupplevelser, och, som sagt, det finns ett uppsving. Det nymornade intresset för autentiska naturupplevelser kan säkert också bottna i en civilisationskritisk trend i det tidiga tredje millenniet, vars beståndsdelar spretar på ett sätt som gör det omöjligt att närmare skärskåda företeelsen i detta sammanhang. Istället konstaterar vi att forskningen varit kvick att fånga upp friluftsintresset, vilket inte minst märks i recensionsfloran på den här webbplatsen, som denna gång utvidgas med en recension av Friluftsliv: Natur, samfund og pædagogik av Peter Bentsen, Søren Andkjær och Niels Ejbye-Ernst (Munksgaard Danmark). Erik Backman, som disputerat i ämnet, har läst och recenserar, och han bjuder redaktörerna på många tips till förbättringar inför nästa upplaga av boken.

Om kategorisering og symbolskmagtudøvelse i det sociale arbejde : Myten om de ressourcestærke forældre til børn medneuro-psykiatriske diagnoser

On categorization and symbolic power in social work: The myth of the resourceful parents to children with neuro-psychiatric diagnoses Social workers often use the term resourceful about a certain group of parents to children with neuro-psychiatric diagnoses, e.g. autism spectrum disorder and ADHD. This paper discusses the consequences of this sort of stereotyping/categorization with particular regard to the collaboration between these parents and the social workers as they meet in the social services system, when the parents apply for help for their children. Drawing upon Pierre Bourdieu, it is suggested that the categorization resourceful is not only overly simplistic and a myth, but is straight out misguiding and complicates the interaction – in fact it represents an act of symbolic power. Based upon a six months long sociological field-work study it is shown, that even though social workers seem to acknowledge the difficult and grueling life-situation of the parents, they are first and foremost perceived as resourceful and knowledgeable but hence also as annoying, insufferable, demanding and basically unjustified, even though they have obvious legal rights. Parents and social workers alike described the collaboration as being conflictual and a struggle and the complex power-relations are discussed in the light of Bourdieu.

Vi och de andra : En studie av hur män och kvinnor med invandrarbakgrund framställs i svenska invandrarfilmer från år 2000

Syftet med den här uppsatsen har varit att visa hur män och kvinnor med invandrarbakgrund framställs i svenska så kallade invandrarfilmer från år 2000. De frågeställningar jag arbetat utifrån är: Hur porträtteras män samt kvinnor med invandrarbakgrund i de svenska ”invandrarfilmerna” från år 2000? Vilka stereotyper kan man tänkas finna? Har det skett någon förändring i hur män och kvinnor med invandrarbakgrund porträtterats i svensk film? För att få svar på frågorna har jag genomfört textanalyser av fem filmer - Jalla! Jalla! av Josef Fares, Före stormen av Reza Parsa, Vingar av glas av Reza Bagher, Det nya landet av Geir Hansteen Jörgensen samt Bastarderna i paradiset av Luis R. Vera - utifrån teorier om genus, ”ras” och etnicitet. Teorierna har jag hämtat från bland andra Anthony Giddens, Yvonne Hirdman, Laura Mulvey, Paulina de los Reyes, Charles Ramírez Berg och Stuart Hall. Dessutom har jag jämfört filmerna med Rochelle Wrights studie av svenska filmer med invandrarkaraktärer från 1970-1990-talet för att se om det har skett någon förändring i gestaltningen av personer från andra delar av världen. Analyserna har visat att trots att filmerna från år 2000 är regisserade av personer som själva har invandrarbakgrund, så gestaltas invandrarna generellt sätt utifrån grova stereotyper. Det mest framträdande dragen i stereotyperna är att dessa, oavsett kön, gestaltas som avvikande samt som en del i en familjegrupp. Invandrarmän framställs som barnsliga, våldsbenägna, aggressiva samt som förtryckande gentemot kvinnor. Invandrarkvinnor framställs som konstiga, maktlösa, isolerade, okunniga offer samt som underordnad gentemot män. De filmer som delvis avviker, och som därmed uppvisar förändringar jämfört med tidigare filmer, är Före stormen och Det nya landet. I Före stormen har man nämligen kastat om könsrollerna. Invandrarmannen är underordnad gentemot kvinnorna, samtidigt som han gestaltas som en helt vanlig individ. I Det nya landet gestaltar man invandrarmän på ett mer positivt sätt. Fastän dessa gestaltas som grova stereotyper, revideras de på ett påtagligt sätt. De omarbetas genom att man tillskriver invandrare fördjupade egenskaper som är oförutsägbara under filmens gång. Vidare attribuerar man dem en logik som bidrar till att åskådarna nu får tillgång till att se på invandrarmän ur ett annat perspektiv, bortom den ensidiga stereotypbilden.

Alltjämt i skuggan av mannen? : En genusbaserad diskursanalys av läromedlet Perspektiv på historien 1b

Föreliggande uppsats är en genusinriktad och diskursanalytisk studie som undersöker det nya läromedlet Perspektiv på historien 1b, (2011), som utkommit i samband med de nya kursplanerna i historia och läromedlet är specifikt gjord för kursen historia 1b. I studien analyseras om nämnda läromedel har ett genusperspektiv och om den nya kursplanen förespråkar ett sådant. Diskursanalysen som används utgår från Winther Jørgensen och Philips, diskursteori i Diskursana-lys som teori och metod, (2000). Jag har också kombinerat denna diskursteori beträffande metod med en så kallad genustrappa, som utgår från den Edwertz och Lundström själva komponerat i deras studie, Jämställdhets- och genusperspektiv i kurslitteraturen, (2003). Dessutom analyseras också några av förekommande bilder utifrån Hirdmans Genuskontrakt hon bl.a. beskriver i Genus - om det stabilas föränderliga former, (2001) Två avhandlingar som också haft betydelse för min studie är Ambjörnssons, I en klass för sig: Ge-nus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer, (2004) samt Bergs, Självets Garderobiär: Självreflexiva genusle-kar och queer socialpsykologi, (2008). Även kvinnohistorikern Ohlander med bl.a. hennes och Ström-bergs bok Tusen svenska kvinnoår: Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid, (2008), och genus forskaren Gemzöe och hennes bok Feminism(2008), har varit betydelsefulla för denna studie. Studien utvisar att kursplanen förespråkar ett genusperspektiv om än inte direkt uttalat och Per-spektiv på historien 1b, har också ett visst inslag av genusperspektiv men inte genomgående, det finns däremot mer av ett jämställdhetsperspektiv i boken, då boken lyfter fram skillnader och orättvisor mellan män och kvinnor i historien, men långt ifrån alltid problematiserar detta.

Rum för eftertanke. : Likheter och skillnader mellan biografen och kyrkan som plats för existentiella frågor.

För den som reflekterar över de religiösa traditionernas försvagade roll och huruvida medier har kommit att ersätta kyrkor och församlingsliv så pekar mina resultat i riktning mot att konsumtion av spelfilm alldeles utmärkt kan innefatta gestaltningar av centrala existentiella frågor som hos individer förankrar föreställningar om livets mening, skuld och ansvar samt moraliska ideal att leva efter i sitt liv här och nu. Men när det gäller människans bearbetning av en dialogens relation till tillvaron som totalitet som den svenske religionspsykologen Hjalmar Sundén en gång uttryckte det, dvs relationen till verklighetens yttersta väsen tycks filmmediet inte utkonkurrera traditionell religion.

Det akademiske selvtillitsprosjekt

Sociologisk Forsknings digitala arkiv

Den oemotståndliga svetsen mellan ljud och bild : En kvalitativ studie om interaktion i TV- och datorspel

Denna undersökning syftar till att studera förhållandet mellan ljud, bild och spelare i en TV- och datorspelssituation. Med hjälp av fokusgruppdiskussioner berörs frågor på det audiovisuella området, där deltagarna är aktiva spelare som har tillryggalagt ett mycket stort antal speltimmar som de bygger sina kunskaper på. Här framkommer att ljud och musik fyller viktiga funktioner för spelarens möjlighet att interagera och leva sig in i spelet och att varje spel har en unik ljud- eller musikmiljö som spelarna tycks förhålla sig till på olika sätt beroende på varför man spelar och om man spelar ensam eller tillsammans med andra, det vill säga singelplayer eller multiplayer. Informanternas kunskaper utgör styrkan i denna undersökning men det vore önskvärt att utöka studien med fler fokusgruppdiskussioner samt djupintervjuer med utvalda informanter för att fördjupa materialet. Som förslag på vidare forskning vore det intressant att studera användandet av virtuella headsets där en stereoskopisk 3D bild skapas som spårar huvudets rörelser, för att undersöka om detta kan ha en inverkan på hur vi uppfattar ljudet i ett spel.

Vad kan följeforskning bidra med?

Följeforskning uppfattas från en del håll att kunna ge nya möjligheter att bidra till att utveckla både teorier om utvecklingsprojekt, såväl som att bidra till en förbättrad praktik. Samtidigt hörs kritiska röster som framhåller följeforskningens kontrollerande funktion och risker för att det begränsar ett innovativt tänkande. Syftet med detta paper är att redovisa erfarenheter från fyra följeforskningsprojekt som används som exempel för att fokusera följande frågeställningar: Hur kan följeforskare: a) skapa och spela sina roller i relation till de förväntningar som finns? b) ge återkoppling för att öka projektens chanser att kunna nå uppsatta mål? c) bidra till en kunskapsutveckling om förändringsprocesser?

Waldorfpedagogiken – religion eller inte?

Waldorfpedagogiken har utvecklats från antroposofin och används idag i skolor över hela världen. Antroposofin uppfyller flera av de viktigaste kriterierna i de vanligaste definitionerna av religion.  I denna artikel behandlas frågan om huruvida waldorfpedagogiken ska uppfattas som religiös eller inte. Mitt material består av skriftliga och elektroniska källor av olika slag, intervjuer samt observationer på en waldorfskola. Frågan kommer att diskuteras utifrån tre aspekter: ideologisk frikoppling, lärarens roll samt potentiellt religiösa inslag relaterade till morgonspråket och religionsundervisning. Jag föreslår att waldorfpedagogiken ska ses som en hybrid i den terminologi som Siv-Ellen Kraft använder. En hybrid är en företeelse där en för­ståelse med religiösa inslag utgör en av flera möjligheter (Kraft 2011: 78). Trots tillämpandet av detta perspektiv kvarstår dock andra problematiska områden gällande relationen mellan waldorfpedagogik och religion.