Återkopplingens betydelse i matematikundervisningen : En kvalitativ intervjustudie med fem matematiklärare i år F-5

Syftet med den här studien är att undersöka hur lärare ger återkoppling på matematiklektionerna samt vilket undervisningssätt de anser leder till återkoppling. Vidare syftar studien till att undersöka vilket lärande lärarna anser att återkoppling i matematikundervisningen leder till. Undersökningen utfördes med en kvalitativ metod som bestod av fem halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades sedan med hjälp av Björklund Boistrups (2010) fyra diskurser om återkopplingssituationer samt hennes teorier om hur återkoppling kan ges i undervisningen. Det framkommer i studiens resultat att lärarna anser undervisning som leder till återkoppling är problemlösningsuppgifter med öppna utsagor och dessa ansågs kunna leda till att eleverna samtalade, argumenterade och redogjorde för frågeställningar och slutsatser. Det är som det framgår i resultatet dock inte alltid undervisningen ser ut som lärarna önskar.

Matematik i skolan : Intresse och påverkan

Syftet med studien var att genom intervjuer av elever och lärare undersöka hur matematikintresset såg ut hos eleverna i år 4,5 och 6. Eleverna hade ett svalt intresse för matematik, de upplevde intresse som att vara duktig,räkna mycket i matteboken och att tycka matematik är roligt. Matematik upplevdes som något man gör i skolan vilket upplevdes som tråkigt och något man måste göra. Problemlösning upplevdes som roligt men var enligt eleverna egentligen inte matematik. Lärarna upplevde eleverna som intresserade och duktiga och till skillnad från eleverna ansåg de att intresse är en drivkraft, entusiasm, en vilja att ta sig framåt samt glädje. Föräldrarnas påverkan var både positiv och negativ för eleverna men mest negativ för lärarna. Slutsatsen blir att eleverna har ett svagt intresse för matematik. I de fall där ett intresse fanns var det föräldrar, äldre syskon och lärare som påverkat eleverna till detta intresse.

Solcellspaneler med underliggande tillsatsreflektorer för svenskt klimat

En numerisk studie av möjligheten att öka årsutbytet från solcellspaneler genom att använda underliggande tillsatsreflektorer har genomförts. Studien baseras på solstrålningsdata för Stockholm 1983-1991. Beräkningar har gjorts dels genom att beräkna den totala årliga energimängden som träffar panelen, dels den energimängd som träffar panelen om endast jämn belysning tillåts. Dessa två modeller antas motsvara de energimängder som kan tillvaratas av paneler av tunnfilmstyp respektive traditionella paneler uppbyggda av kristallina kiselceller.Om tillsatsreflektorn antas ha hög spekulär reflektans (rspec = 0.8) kan den årliga energimängden ökas med upp till 25 % med tillsatsreflektor. Denna ökning kan dock bli avsevärt större ifall reflektorn tillåts ändra lutning två gånger per år; 30-37% ökning ifall reflektorlängden är 2-5 ggr panelbredden. Fler lutningsändringar än 2 per år ger endast marginella ytterligare ökningar av den instrålade energimängden.Resultatet blir betydligt sämre då endast jämn belysning kan tillgodogöras av panelen jämfört med då ojämn belysning kan tillgodogöras. Detta indikerar att tillsatsreflektorer för att optimera utbytet från solcellspaneler på årsbasis framförallt är en teknik för paneler av tunnfilmstyp.

Att utveckla barns matematiklärande i förskolan : En fallstudie om pedagogers arbete med matematik för barn i åldern 4-5 år

Syftet med denna studie är att synliggöra pedagogernas arbete med matematik i förskolans inomhusmiljö med barn i åldern 4 - 5 år. Utgångspunkt för synliggörande är Lpfö 98/10 mål och uttrycksformer i matematik. Förhoppningen är att resultatet från undersökningen kan ligga till grund för att utveckla verksamheten. För att nå syftet har följande frågeställningar använts:1. Hur arbetar pedagogerna med barns matematiklärande? Vilket matematikinnehåll? Vilka uttrycksformer?2. I vilka situationer sker pedagogers arbete med matematik? I vilka av de sex vardagssituationerna: barns lek med närvarande pedagog, samling, utgång, ingång, lunch och läsvila?3. Hur ser de verksamma pedagogerna på behov, möjligheter och hinder för att utveckla arbetet med barns matematiklärande?För att få svar på frågeställning 1 och 2 genomfördes strukturerade observationer med hjälp av observationsscheman. Sammanlagt observerades fem avdelningar och på varje avdelning observerades samtliga sex situationer, det vill säga vid 30 tillfällen. Barnen var i åldern 4-5 år och med pedagog menas i undersökningen all personal som arbetade på avdelningarna. För att få svar på den tredje och sista frågeställningen genomfördes kvalitativa intervjuer genom fokusgruppssamtal vilket innebär att samtalet utfördes avdelningsvis med samma fem avdelningar vilka ingick i observationerna.Resultatet visar att pedagoger arbetar med barns matematiklärande i större utsträckning än de själva tror och upplever. Observationerna åskådliggör att de matematiska aktiviteterna räkna och förklara förekommer oftast, följt av lokalisera, mäta och konstruera. Den matematiska aktiviteten leka förekommer sällan. Av de sex undersökta uttrycksformerna dominerar samtal, följt av rörelse, lek/drama, sång/musik, bild/form och dans. Pedagogerna har en önskan om fortbildning i matematik, så att de kan synliggöra matematiklärandet för sig själva, barnen och hela verksamheten. Av resultatet framgår att de matematiska strävansmålen i läroplanen för förskolan inte är helt tydliga för personalen, och att uttrycksformerna inte används fullt ut av pedagogerna i det dagliga arbetet.En slutsats av undersökningens resultat är att pedagogerna behöver ökad kunskap i arbetet med barns matematiklärande samt stöd för att förtydliga och omsätta de olika matematiska strävansmålen i läroplanen för förskolan i verksamheten.