En jämförelse av olika kommunikationstekniker och systemarkitekturiska lösningar vid uppbyggnad av nätverk i naturen.

Att konstruera ett tidtagningssystem för enduro i skogen leder till flera frågor som måste undersökas och besvaras. Vilken kommunikationsteknik ska användas och vilken systemarkitekturisk lösning passar bäst? Att dra kabel ute i skogen är ett bra sätt att lösa det kommunikationstekniska problemet, lösningen är säker och relativt billig. Visst påverkas priset av distansen mellan olika klienter ute i skogen, men alla positiva egenskaper hos tekniken gör denna kostnad värd sitt pris. De geografiska variationer som kan finnas är de som kan spela ut de övriga teknikerna i form av stabilitet. En snabb resultatförmedling kräver ett system som har en väl uppbyggd systemarkitektur. Vid tidtagning kommer data i form av tider skickas från klienterna direkt till huvudservern, ingen mellanlagring sker utan data lagras centralt vilket förespråkas i IRM. Dessutom kommer ingen redundans att accepteras, vilket även det förespråkas av IRM. Det finns även flera andra parametrar som väger för att välja IRM, vilket är det som rekommenderas utifrån den analys som gjorts i denna uppsats.

RailsTNE : En multimodal informationsplattform i ett interorganisatoriskt nätverk

Att utreda möjligheterna att etablera dataförsörjning riktade mot multimodala transporttjänster är idag av största intresse. Det är också intressant att försöka utnyttja de standarder som tagits fram när en dataförsörjningskedja ska etableras. Detta examensarbete genomfördes på Triona AB i Borlänge. Triona har utvecklat databasen Transport Network Engine (TNE), som idag används för att läsa in data från Nationella VägDataBasen (NVDB) och från skogsnäringen. Målet med arbetet var att ta fram en informationsmodell, som beskriver hur ett transportnät med nätanknutna data, som stödjer multimodala transporter och resor, kan lagras i TNE. En förlängning av målet blev att, utifrån ett givet användarfall, etablera dataförsörjning till TNE och lägga in de nödvändiga datamängderna. TNE bygger på ESRI:s produkter och funktionalitet för hantering av geografisk information och informationsmodell och datahantering i TNE baseras på internationella och svenska standarder. Idag finns all information om järnvägsnätet hos Banverket och det finns ingen koppling mellan Banverkets databas Baninformationssystemet (BIS) och Vägverkets databas NVDB. För att den kopplingen ska kunna ske, krävs att de båda verken kan samarbeta som två stora organisationer i ett väl fungerande nätverk. Ett så kallat interorganisatoriskt nätverk. Det akademiska syftet var att föreslå en arkitekturstrategi som stödjer ett sådant nätverk. Vi upptäckte att arkitekturstrategierna IRM och VBS är uppbyggda för att inrikta sig på enskilda organisationer, och det visade sig svårt att följa en specifik strategi inom ett nätverk med flera organisationer. I vårt användarfall måste nätverket mellan Banverket, Vägverket och Stora Enso samarbeta över organisationsgränserna. Därför behövs en strategi för ett interorganisatoriskt samarbete så att informationen kan struktureras på ett gemensamt sätt. Vi föreslår ett antal idealtypskriterier som vi utgått efter i struktureringen av systemarkitekturen. Den innehåller en informationsmodell för både väg- och järnvägsdata som följer standarden SS 63 70 04. Arbetet avgränsades till att endast innehålla de datamängder som användarfallet kräver. Vi har analyserat KombiTIF-rapporten som är ett avslutat projekt styrt av Banverket på uppdrag av Näringsdepartementet. Rapporten ger ett förslag på en lösning i form av en arena som ska göra data tillgänglig för användning. Vi väljer att se TNE-plattformen som en realisering av denna arena. Enligt vårt förslg så ska TNE-plattformen hämta in det mest grundläggande datat om järnvägsnät och nätanknuten data från BIS och standardiserad information om vägnät och nätanknuten data från NVDB via ett gränssnitt. I framtiden är det möjligt att på samma sätt ta in andra trafiknät såsom Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Rikstrafiken. Vi arbetade efter en egen metod som vi tog fram med valda delar från andra metoder; kartläggning, perspektivanalys, verksamhetsanalys, utveckling och utvärdering. Arbetet genomfördes iterativt i de fem olika faserna.

Le Petit Prince et ses deux traductions en suédois

L’objectif de ce mémoire est une analyse et une évaluation de la retraduction en suédois de « Le Petit Prince » d’Antoine de Saint-Exupéry (T2), parue chez Modernista, en 2015, en relation avec le texte source en français et en relation avec la traduction classique, parue chez Rabén&Sjögren, en 1952 (T1 ; la version révisée de 2015, actuelle au moment de la retraduction). L’analyse se base sur quelques concepts de Lita Lundquist, notamment la distinction entre stratégie de traduction « imitative » et « fonctionnelle », et la cohérence entre la stratégie « globale » et les stratégies « locales ». De plus, notre analyse nous mène à la distinction entre « traduction » et « révision », comme présentée par Philippe Bouquet (2012), et à la distinction entre une définition linguistique de traduction – approche principale de ce travail – et une définition socio-culturelle selon Toury (1995). Les résultats principaux sont 1) la découverte d’un manque de stratégie globale cohérente dans la T2 – à la différence de la T1– et 2) une dépendance forte de la T1 dans la T2. Aussi, dans la retraduction, nous avons remarqué une stratégie locale remarquable de suppression totale du pronom personnel suédois de man. Ces résultats sont brièvement discutés sous la lumière des aspects socio-culturels et dans une section sur l’applicabilité de l’hypothèse de la retraduction (Tegelberg 2014).