Energieffektivisering av klimatskal med hänsyn till kulturhistorisk värdering : Fallstudier av tre befintliga småhus från 1900-talet ur bevarandesynpunkt

Allt hårdare lagkrav gör att det är svårt att energieffektivisera befintliga byggnader utan att förändra deras utseende. Syftet med examensarbetet är att utreda hur stor energieffektivisering, för tre befintliga småhus uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå genom förbättring av byggnadernas klimatskal, det vill säga tak, väggar, golv, fönster och dörrar, utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden. Arbetet bestod av en förstudie där tre byggnader identifierades, ett undersökningsskede där information om byggnaderna togs fram och ett slutsatsskede där energibesparande åtgärdsförslag togs fram och utvärderades. Byggnader som var goda representanter för sin tid och stil söktes. Byggnader från 1910-talet, 1930-talet och 1970-talet, lokaliserades. Sedan gjordes det fallstudier med intervjuer och inventeringar. För att utreda byggnadens klimatskal utfördes u-värdesberäkningar och energiberäkningar av befintliga byggander och byggnader baserade på föreslagna åtgärdsförslag. Ingen av byggnaderna nådde efter föreslagna åtgärder ner till passivhuskravet 59 kWh/år/m2 Atemp eller BBR-kravet 110 kWh/år/m2 Atemp för en byggnads specifika energianvändning. Den största möjliga energieffektivisering för de tre byggnaderna uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden är 13,0 kWh/år/m2 Atemp, 49,7 kWh/år/m2 Atemp respektive 64,8 kWh/år/m2 Atemp. Slutsatser från arbetet är att byggnader från 1910-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren, sätta dit en extra dörr på insidan av ytterdörren samt tilläggsisolera snedtaket. Byggnader från 1930-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren med en isolerruta på insidan av fönstret och dörrarna med en extra dörr på insidan av ytterdörren. Byggnader från 1970-tal kan åtgärda fönstren genom att byta ut dem till energifönster, ingen åtgärd för golvet men fasaden isoleras utvändigt med vakuumisolering. Byggnaden från 1970-talet klarade sig bäst i jämförelsen eftersom den var i autentiskt skick från början vilket gjorde att förbättringen blev större än för till exempel byggnaden från 1910-talet som redan var ombyggd innan åtgärder föreslogs.

Optimal V. O2max-to-mass ratio for predicting 15 km performance among elite male cross-country skiers

The aim of this study was 1) to validate the 0.5 body-mass exponent for maximal oxygen uptake (V. O2max) as the optimal predictor of performance in a 15 km classical-technique skiing competition among elite male cross-country skiers and 2) to evaluate the influence of distance covered on the body-mass exponent for V. O2max among elite male skiers. Twenty-four elite male skiers (age: 21.4±3.3 years [mean ± standard deviation]) completed an incremental treadmill roller-skiing test to determine their V. O2max. Performance data were collected from a 15 km classicaltechnique cross-country skiing competition performed on a 5 km course. Power-function modeling (ie, an allometric scaling approach) was used to establish the optimal body-mass exponent for V . O2max to predict the skiing performance. The optimal power-function models were found to be race speed = 8.83⋅(V . O2max m-0.53) 0.66 and lap speed = 5.89⋅(V . O2max m-(0.49+0.018lap)) 0.43e0.010age, which explained 69% and 81% of the variance in skiing speed, respectively. All the variables contributed to the models. Based on the validation results, it may be recommended that V. O2max divided by the square root of body mass (mL⋅min−1 ⋅kg−0.5) should be used when elite male skiers’ performance capability in 15 km classical-technique races is evaluated. Moreover, the body-mass exponent for V . O2max was demonstrated to be influenced by the distance covered, indicating that heavier skiers have a more pronounced positive pacing profile (ie, race speed gradually decreasing throughout the race) compared to that of lighter skiers.

Role of dietary fats in modulating cardiometabolic risk during moderate weight gain : a randomized double-blind overfeeding trial (LIPOGAIN study)

BACKGROUND: Whether the type of dietary fat could alter cardiometabolic responses to a hypercaloric diet is unknown. In addition, subclinical cardiometabolic consequences of moderate weight gain require further study. METHODS AND RESULTS: In a 7-week, double-blind, parallel-group, randomized controlled trial, 39 healthy, lean individuals (mean age of 27±4) consumed muffins (51% of energy [%E] from fat and 44%E refined carbohydrates) providing 750 kcal/day added to their habitual diets. All muffins had identical contents, except for type of fat; sunflower oil rich in polyunsaturated fatty acids (PUFA diet) or palm oil rich in saturated fatty acids (SFA diet). Despite comparable weight gain in the 2 groups, total: high-density lipoprotein (HDL) cholesterol, low-density lipoprotein:HDL cholesterol, and apolipoprotein B:AI ratios decreased during the PUFA versus the SFA diet (-0.37±0.59 versus +0.07±0.29, -0.31±0.49 versus +0.05±0.28, and -0.07±0.11 versus +0.01±0.07, P=0.003, P=0.007, and P=0.01 for between-group differences), whereas no significant differences were observed for other cardiometabolic risk markers. In the whole group (ie, independently of fat type), body weight increased (+2.2%, P<0.001) together with increased plasma proinsulin (+21%, P=0.007), insulin (+17%, P=0.003), proprotein convertase subtilisin/kexin type 9, (+9%, P=0.008) fibroblast growth factor-21 (+31%, P=0.04), endothelial markers vascular cell adhesion molecule-1, intercellular adhesion molecule-1, and E-selectin (+9, +5, and +10%, respectively, P<0.01 for all), whereas nonesterified fatty acids decreased (-28%, P=0.001). CONCLUSIONS: Excess energy from PUFA versus SFA reduces atherogenic lipoproteins. Modest weight gain in young individuals induces hyperproinsulinemia and increases biomarkers of endothelial dysfunction, effects that may be partly outweighed by the lipid-lowering effects of PUFA. CLINICAL TRIAL REGISTRATION URL: http://ClinicalTrials.gov. Unique identifier: NCT01427140.