På systrars initiativ : Dalarnes sjuksköterskeförening 1920-1933

Denna uppsats dokumenterar uppkomst, frontpersoner och verksamhet för Dalarnes sjuksköterskeförening (DSF) mellan åren 1920-1933, vilket är en lokal sjuksköterskeförening som senare blev underavdelning till riksföreningen Svensk sjuksköterskeförening (SSF). DSF var den första lokala sjuksköterskeföreningen och startades 1920 av sjuksköterskor kring området Falun/Borlänge. Det var inte en elitförening likt SSF som i sin professionalisering enbart ville avskärma sig från de underordnade som biträden och kämpa för status och kalltanken. DSF var en förening som ville stärka kårandan men även arbeta för löne- och arbetsförhållandefrågor, vilket på den tiden egentligen hörde samman med socialistiska föreningar. I sin verksamhet ville de även få till stånd en platsbyrå för föreningens medlemmar. Det var en politiskt oberoende förening som arbetade fackligt. År 1933 blev Dalarnes sjuksköterskeförening en underavdelning till SSF som från och med det året började arbeta fackligt på lokalföreningars begäran.

Vår bästa tid är nu? : Om tidsuppfattning och politisk självförståelse

Our best time is now? On conception of time and political self-understanding This study regards time as a horizon for action and argues that conception of time has great implication for political self-understanding. In the study, the modern conception of time, with its orientation towards the future, is contrasted with the late modern conception of time, which is characterized by a de-legitimization of utopian thinking and by an orientation towards the present. Political action is changing, from a transformation of the present into the future, to a management of the present. In this situation the future is not perceived as something qualitatively different than present, but is, as Helga Nowotny puts it, reduced to an ‘extended present’. Or, to speak with Luhmann, the future is a ‘present future’ where only one ‘future present’ is conceivable. The future is in that sense increasingly closed. The paper argues that the current pragmatization of politics is partly due to changes in temporal representations, and suggests that more attention should be given to temporal semantics in political analysis.