"Det är självklart att det blir nivåskillnad" : - en studie om lärares olika individualiseringssträvanden

Denna uppsats har undersökt lärares individualiseringssträvanden i förhållande till yrkesförberedande respektive studieförberedande program på två olika gymnasieskolor. Undersökningen består av intervjuer med åtta Samhällskunskapslärare. Med hjälp av individualiseringstypologier, definierade av Monika Vinterek, kan vi utröna hur lärare individanpassar sin undervisning. Vidare har vi ställt oss frågorna om lärarna har olika individualiseringssträvanden samt om detta påverkar nivån på undervisningen i Samhällskunskap A. Resultatet visar att lärarna använder sig av olika individualiseringssträvanden samt att det görs en viss skillnad i individanpassningen beroende på vilket program som är föremål för undervisning. Vidare påverkas nivån på undervisningen i Samhällskunskap av lärarnas olika individualiseringsmetoder.

Aga, disciplin och fostran i den svenska folkskolan 1945-1959. : En studie om 1947 års skoldisciplinutredning, Skolöverstyrelsens direktiv i fostrans- och disciplinfrågor samt hanteringen av frågan om skolagan i Tunabygdens lärarklubb.

Denna historieuppsats (15hp) handlar om aga- och skoldisciplinsfrågorna i den svenska folkskolan. Undersökningens syfte är att granska hur disciplinsfrågorna i folkskolan hanterades före och efter agaförbudet på både nationell och lokal nivå. För att uppnå detta mål har i första hand tre olika källor använts, nämligen 1947 års skoldisciplinutredning, protokoll från Tunabygdens lärarklubb och dess studiecirkel samt Skolöverstyrelsens anvisningar till folkskolelärarna efter att agan hade förbjudits i folkskolan. Skoldisciplinutredningen kom som en följd av protesterna från lärarkåren och Skolöverstyrelsen till ett agaförbud. Disciplinutredningen kom inte fram till något agaförbud utan snarare fram till flera disciplinsfrämjande förslag. I Tunabygdens lärarklubb och dess studiecirkel bedrevs diskussioner som berörde aga, disciplin och fostran överhuvudtaget. Lärarklubben och folkskolestyrelserna i landet var emot ett agaförbud, men inte enbart för rätten i sig att få aga elever, utan också för att de var emot en stark centralstyrning som de upplevde fanns och som ifrågasatte lärarnas yrkesprofession. Skolöverstyrelsens anvisningar kom 1959, året efter agaförbudet och den handlade mycket om skolans och lärarnas fostrande uppgifter. Fungerande disciplin i klassen ansågs vara lika viktig som innan agaförbudet och det handlade om att ändra formerna för denna disciplin. För att upprätthålla ett fungerande disciplin ansåg Skolöverstyrelsen att det var oerhört viktigt att lära känna igen skolbarnet och dess hemförhållanden. För att kontrollera detta hade bl.a. lärare och skolläkare viktiga roller i hemmens hjälp att fostra barnen rätt, då tilltron till barnens föräldrar och uppväxtmiljö var låg från Skolöverstyrelsens sida.