Talgoxar : inomartskonkurrens vid trädplacering och födosök

Min studie handlar om hur inomartskonkurrensen ser ut hos talgoxen, Parus major, när det gäller födosök, trädplacering och säkerhet. Är det så att fåglarna lever i ”mansdominerade” samhällen, att det är hanen som söker föda på de bästa och säkraste delarna av trädet jämfört med honan. För att undersöka detta har 31 talgoxar studerats under nio dagar i sin naturliga miljö. Här noterades var i trädet de placerade sig och hur de sedan förflyttade sig i tre födosök. För att visa på skillnader gjorde jag icke- parametriska tester som visade att det fanns signifikanta skillnader mellan hur honor och hanar placerar sig i träden vid födosök.

Övervikt och fetma i barndomen : En översyn över riskfaktorer relaterat till barnhälsovårdens insatser

Bakgrund: Bland barn har övervikten fördubblats från år 1982 till år 2002. Personal inom mödra- och barnavårdscentralen har en betydelsefull roll i preventionsarbetet genom att tidigt i livet fånga upp de barn som ligger i riskzonen för att senare i livet utveckla övervikt och fetma. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva tidiga riskfaktorer för utvecklandet av övervikt och fetma hos barn. Vidare var syftet att undersöka om barnhälsovården belyste dessa riskfaktorer, samt jämföra detta med aktuell forskning. Metod: Systematisk litteraturöversikt som baseras på kvantitativa forskningsartiklar, samt material hämtat från mödra- och barnhälsovården. Resultat: De riskfaktorer som hade störst betydelse för utvecklandet av övervikt och fetma hos barn var följande; rökning under graviditet, tidig matintroduktion, ohälsosam föda, ”överätning”, föräldrars vikt, minskad sömn, stillasittande aktiviteter/fysisk inaktivitet, ökad mediekonsumtion, etnisk bakgrund, samt hereditet. Konklusion: Flera av ovanstående riskfaktorer saknades i mödra- och barnhälsovårdens riktlinjer, varför resultatet i denna studie skulle kunna ha betydelse för hälso- och sjukvårdspersonalen i deras preventiva arbete mot övervikt och fetma hos barn.

Kvinnors hantering av värkarbete vid planerad hemförlossning

BakgrundHemförlossningar är fortfarande vanligt förekommande internationellt och ofta enda alternativet för många kvinnor i låginkomstländer. Nederländerna är ett av få industrialiserade länder där planerade hemförlossningar fortfarande är norm för friska, gravida kvinnor. Forskning har visat att det är lika säkert för kvinnor med lågriskgraviditeter i Nederländerna att föda hemma som att föda på sjukhus. I dag är hemförlossningar i Sverige inte ett alternativ inom det officiella hälso- och sjukvårdssystemet. Om svenska kvinnor erbjuds fritt att välja var de skulle kunna tänkas föda, skulle hemförlossningarna vara 10 gånger fler. Kvinnor som väljer att föda hemma har en inställning till födandet som en naturlig process och att den kvinnliga kroppen har skapats för att kunna föda.SyfteSyftet med denna studie är att beskriva hur kvinnor hanterar värkarbetet vid en planerad förlossning i hemmet.MetodEn kvalitativ innehållsanalys av 118 slumpmässigt utvalda enkätsvar. Studien grundar sig på svaren på en öppen fråga, ur ett frågeformulär, riktad till kvinnor som fött eller planerade att föda i hemmet.ResultatI kvinnornas beskrivning av sin hemförlossning identifierades fyra huvudkategorier som beskriver hur kvinnorna hanterar värkarbetet vid planerad hemförlossning; Att vara kvar i vardagen och utföra vardagssysslor, genom fysisk och mental aktivitet, naturlig smärtlindring samt genom omgivande stöd. SlutsatsSlutsatsen är att kvinnorna stannar kvar i vardagen samtidigt som det sker ett mirakel och detta underlättar hanteringen av värkarbetet. Det finns ingen skiljelinje mellan graviditet och förlossning som det annars gör när kvinnorna föder på sjukhus.