"¡Cáncer es una mujer pegada como una sanguijuela sesenta años succionándole el alma!" : Un examen de los rasgos misóginos en la novela El desbarrancadero de Fernando Vallejo

El desbarrancadero, published in 2001 by Colombian author Fernando Vallejo is foremost a moving story about brotherly love, but it is also a highly critical novel that lashes out on a number of phenomena such as the catholic church, the Pope and the very idea of religion. It also addresses the poverty of Colombia, its corrupt politicians, the drug trade, viral diseases and animal abuse to mention a few more subjects. This essay however, does not aim to explore any of the above mentioned matters but rather examine how women are portrayed in this novel. The objective of this investigation, based on feminist theories, is to establish the very clear presence of misogyny attitudes.

En titt på arbetar- och kvinnorörelsekamp åren 1900-1910 i spåren på Helene Ugland

Helene Ugland, f. 11 feb.1877 i Norge. lärarinneexamen 1895 vid Strömsbo Laerarinde-skole, vilket betydde möte med socialistiska och kvinnopolitiska idéer och som blev avgörande för hennes fortsatta verksamhet. Det var också då som rätten till fria tankar började vibrera i hennes sinne. År 1895, arton år gammal, samma år som hon tar examen vid Kristiansand Seminarium, reser hon till Stockholm och håller föredrag om utilitarismen. Hon flyttade till Sverige år 1900 och bosatte sig så småningom i Göteborg. 1903 blev hon skriven i Masthuggets församling samtidigt som hon gifte sig med redaktören vid Ny Tid Anton Andersson och kom att kalla sig Ugland-AnderssonNär hennes man blev chefredaktör vid Östergötlands Folkblad flyttade de till Norrköping. Här fick också Helene arbete på tidningen och som den socialist hon var utnyttjade hon flitigt sitt utrymme i tidningen med att agitera. Dessutom reste hon mycket och höll föreläsningar inte minst om mänskliga rättigheter. Hon ansåg att kristendomen var humbug och tyckte att den hade för stor plats i skolan.Hon deltog i socialdemokratiska kvinnokonferenser där hon propagerade för fri kärlek, rätten till preventivmedel och annat som gynnade kvinnors kamp för jämställdhet. Dock blev hon missförstådd då hennes belackare skyllde henne för att förespråka lösaktigt leverne.Sina sista verksamma år tillbringade hon i Gnesta där hon blev kommunalpolitiker. Hon dog 1 aug.1940.

Gustafsbergs barnhusinrättning : en internatskola för mindre bemedlade pojkar under perioden 1865-1885

Uppsatsen behandlar Gustafsbergs barnhusinrättning, en skola för pojkar som dessutom var Sveriges första internatskola. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka kriterier man hade på undervisningen på barnhusinrättningen från 1860-talets mitt och fram till mitten på 1880-talet samt vilka eleverna var som vistades där under den perioden. Detta görs utifrån frågeställningarna hur barnhusinrättningens stadgar såg ut under senare delen av 1800-talet, hur en kurs/läroplan under den aktuella tidsperioden såg ut och hur ämnena var fördelade, samt vilken bakgrund de elever som gick på barnhusinrättningen under den aktuella tidsperioden kunde ha och vad de ägnade sig åt efter examen från skolan.För att kunna genomföra undersökningen användes tillgängligt arkivmaterial angående Gustafsbergs barnhusinrättning, framför allt på arkivet på Gustafsbergsstiftelsen men även på Bohusläns föreningsarkiv.Undersökningen visade att stadgan och kursplanen angav att eleverna skulle delas in i tre klasser, en nedre, en mellersta och en övre. Utifrån denna indelning placerades elever i åldrarna mellan 6-16 in, dock rådde särskilda krav på blivande elever som skulle bli antagna till skolan och likaså på intagna elever för att de skulle kunna examineras. Examinationerna kontrollerades utförligt. Undervisningen på skolan skulle motsvara det statliga läroverkets fem lägre klasser. Läroämnena som skulle ingå i undervisningen och dess fördelning är tydlig både i stadgan och i kursplanerna. Ämnena skulle fördelas på 32 timmar i veckan, då tillkom ytterligare timmar för vidare studier vilket innebar ett ganska pressat schema. Diverse olika kriterier ställdes således på de olika klasserna, men också på lärarna vilka förväntades följa uppsatta riktlinjer för hur de skulle arbeta när det handlade om tidsfördelning bland klasserna och gällande olika ämnen. Kvaliteten på undervisningen och lärarna eftersträvades av skolan att hålla hög klass för att ge eleverna chans till vidare studier.Vilken bakgrund, och hemförhållanden, de elever som gick på barnhusinrättningen kom från blir tydlig med hjälp av barnhuslängden och ansökningar till barnhuset. Alla barnen hade gemensamt att de var fattiga och således kom från påvra förhållanden, de var alla hemmahörande i Bohuslän. Många gånger var det den enda lösningen de anhöriga kunde se för att ge barnet en chans till en framtid. Eleverna i undersökningen gick, i de allra flesta fallen, vidare till olika yrken som till exempel inom handel och kontor, länsman och sjöman. Vidare studier förekom också liksom emigrering till Amerika.

Landsbygdens lärjungar : En studie av den sociala rekryteringen vid realskolan i Rättvik 1930-1959

Syftet med denna uppsats är att undersöka den sociala bakgrunden hos elever som läste vid Realskolan i Rättvik mellan åren 1930 och 1959. Källmaterialet består av antagnings- och avgångsmatriklar från Realskolan i Rättvik där uppgifter om elevens kön, faderns yrke, eventuell examen samt om eleven valt att läsa vidare på gymnasium efter avslutad skolgång hämtats. Ovanstående insamlad data visar vilken socialgrupp och vilket kön eleverna hade som läste på skolan, vilka som avbröt sina studier i förtid samt vilka som läste vidare på gymnasium efter realexamen. Indelningen i socialgrupper har gjorts utifrån SCB’s socioekonomiska indelning, SEI. Resultatet visar att elevernas sociala bakgrund har varierat över tid och även varierat mellan könen. Resultatet visar även att denna variation stämmer överens med omvärldens förändringar, där samhälleliga och social förändringar avspeglar sig i resultatet. Resultatet visar att de största variationerna återfinns i de lägre socialgrupperna, socialgrupp 2 och 3, där hemmansägarnas och arbetarnas barn befinner sig.