Patientutbildning om diabetes : En systematisk litteraturstudie

Syftet med litteraturstudien var att ta reda vad olika studier kommit fram till angående patientutbildning om diabeteskost, motion, hur patientutbildningen bedrivs och uppföljning av vad patienterna fått med sig för kunskaper genom utbildningen. Datainsamlingen har skett i databaserna Elin, Blackwell-Synergy, PubMed och Elsevier. Vid sökningen gjordes begränsning till svensk, norsk och engelskspråkiga tidskrifter och alla artiklar var vetenskapliga. Sökorden som användes i olika kombinationer var: patient education, diabetes, education, exercise och diet. I de artiklar som hämtades via databassökningen valdes ytterligare artiklar från referenslistor. Urvalet gjordes med tanke på litteraturstudiens syfte och frågeställningar. De valda artiklarna granskades med avseende på vetenskaplig kvalité och poängsattes med hjälp av granskingsmallar. Studien baseras på 23 vetenskapliga artiklar, 16från databassökning och 7 artiklar från referenslistor, daterade från år 2000 och fram till år 2005. Resultatet visade att patientutbildningen i samband med diabetes är nödvändigt, och det är viktigt att den anpassas utifrån patientens egna behov och resurser. Patienterna har olika motivation och förståelse för att ändra sitt förhållningssätt till kost och motion. Det är viktigt att patientundervisningen innehåller både grupp- och individuell undervisning i kombination med teoretisk- och praktisk undervisning under en längre tidsperiod.

Lifestyle and health status in a sample of Swedish women four years after pregnancy : a comparison of women with a history of normal pregnancy and women with a history of gestational diabetes mellitus

Background: Despite the recommendations to continue the regime of healthy food and physical activity (PA) postpartum for women with previous gestational diabetes mellitus (GDM), the scientific evidence reveals that these recommendations may not be complied to. This study compared lifestyle and health status in women whose pregnancy was complicated by GDM with women who had a normal pregnancy and delivery. Methods: The inclusion criteria were women with GDM (ICD-10: O24.4 A and O24.4B) and women with uncomplicated pregnancy and delivery in 2005 (ICD-10: O80.0). A random sample of women fulfilling the criteria (n = 882) were identified from the Swedish Medical Birth Register. A questionnaire was sent by mail to eligible women approximately four years after the pregnancy. A total of 444 women (50.8%) agreed to participate, 111 diagnosed with GDM in their pregnancy and 333 with normal pregnancy/ delivery. Results: Women with previous GDM were significantly older, reported higher body weight and less PA before the index pregnancy. No major differences between the groups were noticed regarding lifestyle at the follow-up. Overall, few participants fulfilled the national recommendations of PA and diet. At the follow-up, 19 participants had developed diabetes, all with previous GDM. Women with previous GDM reported significantly poorer self-rated health (SRH), higher level of sick-leave and more often using medication on regular basis. However, a history of GDM or having overt diabetes mellitus showed no association with poorer SRH in the multivariate analysis. Irregular eating habits, no regular PA, overweight/obesity, and regular use of medication were associated with poorer SRH in all participants. Conclusions: Suboptimal levels of PA, and fruit and vegetable consumption were found in a sample of women with a history of GDM as well as for women with normal pregnancy approximately four years after index pregnancy. Women with previous GDM seem to increase their PA after childbirth, but still they perform their PA at lower intensity than women with a history of normal pregnancy. Having GDM at index pregnancy or being diagnosed with overt diabetes mellitus at follow-up did not demonstrate associations with poorer SRH four years after delivery.

Motiverande samtal mellan sjuksköterskan och personer med diabetes typ 2 – en litteraturöversikt

Bakgrund: Antalet personer med diabetes i världen ökar. Det har blivit en global epidemi. Risken för dödsfall bland människor med diabetes, är ungefär dubbelt så stor, som för människor i samma ålder utan diabetes. Diabetes typ 2 (DT2) är den vanligaste typen av diabetes. Inom hälso- och sjukvården används alltmer motiverande samtal (MI) som behandlingsmetod för livsstilsrelaterade problem som till exempel: kost, motion alkohol och tobak. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskans användning av MI påverkar livsstilsförändringar hos personer med DT2 och deras upplevelse av behandlingen. Metod: En litteraturöversikt. Resultat: MI som behandlingsmetod gav flera positiva hälsoeffekter. Det framgick bland annat genom en sänkning av HbA1c. Även kunskapsnivån gällande livsstilsförändringar ökade efter MI-behandling. Vid användning av MI stärktes personens inneboende motivation till förändring. Slutsats: MI är en relativt ny metod som ännu inte fått stor genomslag inom diabetesvården. MI ger positiva hälsoeffekter som till exempel sänkt HbA1c. Deltagarna blev mer motiverade och medvetna om sitt eget ansvar för att göra livsstilsförändringar. Mer forskning om MI för personer med DT2 behövs.

Viktiga faktorer i egenvårdsprogram som främjar livskvaliteten för personer med diabetes typ 2. : En litteraturöversikt

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en endokrin sjukdom och är en av de största folksjukdomarna i världen. Förhöjda blodsockervärden gör att både små och stora blodkärl tar skada och detta leder till olika komplikationer såsom hjärtinfarkt, stroke och njurskador. Med hjälp av viktnedgång, kostreglering, regelbundet fysisk aktivitet och övervakning av blodglukosnivåerna kan risken för komplikationer förebyggas. Genom att förebygga komplikationer kan livskvaliteten främja patientens dagliga liv. En del av diabetesvården består av egenvårdsprogram där patienten får stöd och rådgivning att hantera sin diabetes. Syfte: Denna litteraturstudie syftar till att studera vilka faktorer i egenvårdsprogram som främjar livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie, artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och Web of Science. 14 kvantitativa artiklar inkluderades. Resultat: Resultatet visade att information, individuell målsättning och uppföljning var viktiga faktorer i egenvårdsprogrammen för att främja livskvaliteten hos patienter med diabetes typ 2. Slutsats: Att leva med diabetes typ 2 kräver noggrannhet och planering i det dagliga livet. Egenvårdsprogram kan minska risken för komplikationer där följsamhet till egenvården främjas och livskvaliteten gynnas.