Striden om folkskolans sekularisering : -En undersökning av Svensk läraretidning och Folkskolans vän årgång 1903 och 1909

Uppsatsens syfte är att undersöka den mediala debatten i början av 1900-talet gällande sekula-riseringen, i detta fall folkskolans skiljande från kyrkan, utifrån två folkskollärartidningar. Källmaterialet utgörs av Sveriges allmänna folkskollärareförenings tidning Svensk läraretid-ning, samt Svenska folkskolans vänners tidning Folkskolans vän. Det tidningsmaterial som studerats är årgång 1903 och 1909. För att besvara syftet har sekulariseringsbegreppet delats in i två avdelningar, dels med fokus på debatten om folkskolans administrativa skiljande från kyrkan, samt dels synen på kristendomsundervisningens innehåll och utformning. Resultatet visar att båda folkskollärartidningarna hävdade att lärarkåren borde få mer administrativt in-flytande över folkskolan, även om Svensk läraretidning är något mer aggressiv i sin kritik mot svenska kyrkans administrativa folkskoleauktoritet. Tidningarnas syn på kristendomsämnet skiljer sig, då Folkskolans vän önskar att behålla den konfessionella undervisningen med fokus på katekesen, till skillnad från Svensk läraretidning som kräver en mer allmän kristen-domsundervisning. Detta får även betydelse för tidningarnas syn på vad som var folkskolans huvudsakliga uppgift.

Borgerlighetens ideal – arbetarnas verklighet. : En studie om Stora Tuna barnavårdsnämnds arbete 1903-1917.

Syftet med denna uppsats har varit att studera hur barnavårdsnämnden i Stora Tuna verkställde lagstiftningen om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. För att uppnå syftet med studien har barnavårdsnämndens ledamöter undersökts, lika så de anmälda barnen. Vad anmäldes de för, vilka blev konsekvenserna och vilka var det som stod för anmälningarna? Resultaten jämförs med tidigare forskning från andra platser. Huvudsakligen har protokoll från barnavårdsnämndens sammanträden mellan 1903 och 1917 använts för att besvara frågeställningarna.Resultatet visar att en klar majoritet av nämndens ledamöter representerade medelklassen eller överklassen, endast ett fåtal kom från arbetarklassen. Men de barn som anmäldes kom nästan uteslutande från arbetarklassen. Detta är något som den tidigare forskningen också framhåller. Pojkar anmäldes i betydligt högre utsträckning än flickor, men de flickor som anmäldes dömdes betydligt hårdare än pojkarna. Flickorna anmäldes främst på grund av de bristande hemförhållanden och påföljderna blev oftast att de skiljdes från hemmet till fosterhem eller till barnhem. Pojkarna anmäldes främst för stöld och den vanligaste påföljden blev en allvarlig varning. Polisen var den grupp som anmälde flest barn till nämnden.