Att bygga en folkhemsstad : En studie av förnyelse- och moderniseringsarbetet i Oxelösund under perioden 1956 till 1973 ur ett folkhemsideologiskt perspektiv

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur arbetet med att utveckla och modernisera samhället Oxelösund gick till under expansionsåren 1956 till 1973. Frågeställningarna som studien ska formas kring utgår från följande frågor: Hur såg det konkreta arbetet ut? Vilka åtgärder ansåg man sig tvungen att vidtaga? Hur återspeglas folkhemsideologin i arbetet med att förnya Oxelösund? Det primära materialet till uppsatsen är generalplanen för Oxelösund som låg färdig 1959 och de protokoll som finns bevarade från generalplanekommittéerna, vilka arbetade med att utveckla och förverkliga generalplanen. Undersökningen sker utifrån ett antal nedslagspunkter i planeringsarbetet. Poängen med de olika nedslagspunkterna är att de speglar många olika aspekter på förändringsarbetet, samt kanske framförallt, att de tillsammans ger en övergripande bild av hur man tänkte sig det nya Oxelösund. Resultatet visar att utvecklingen och moderniseringen av Oxelösund i många fall utgick från folkhemsideologins aspekter. Planeringen för det nya samhället genomfördes inte bara som ett lokalt projekt utan även regionala instanser samt instanser på riksnivån var inblandade i arbetet. Stor tilltro fästes också vid experter. Även när det gällde genomförandet av själva arbetet slår folkhemstanken igenom på många sätt. ABC-tanken, där man skilde mellan arbetsplatser, bostäder och centrumfunktioner är genomgående. Analysen av bostadsaspekterna visar att utformningen av dessa var starkt klassrelaterade. Stor ansträngning lades från planerarnas sida på att utforma sociala mötesplatser exempelvis idrottsplatser, lekparker och andra fritidsrelaterade funktioner

"Vi hava nu lykligt kommit hit i Norrland" : en gårdfarihandlarfamiljs handelsverksamhet och gårdshushåll i Månsta by, Älvdalens socken åren1865 -1886

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur gårdfarihandlarfamiljen på Tommosgården i Älvdalens socken i norra Dalarna organiserade sin handelsverksamhet och sitt gårdshushåll under 1800-talets andra hälft. Ett särskilt fokus riktas mot de hemmavarande kvinnornas roll i verksamhet och hushåll. Undersökningen baseras på en familjebrevväxling, skriven mellan åren 1865-1886. Gårdfarihandeln var då en historiskt och traditionellt förankrad, populär utkomstmöjlighet för många älvdalsbor. Tommosfamiljen organiserade sin rörliga och fasta handelsverksamhet och sitt gårdsliv med jord- och skogsbruk i en familjedriven rörelse beroende av de hemmavarande kvinnorna. Männen ägnade sig åt handel långa perioder årligen då deras hustrur skötte gårdshushållet. Männen engagerade sig i arbetet på gården via brevväxlingen. Familjerörelsen organiserades med hjälp av en fungerande postgång. Den väl inarbetade genusarbetsdelningen i gårdshushållet var en konsekvens av familjens rörliga handelsverksamhet och verkar förändras mellan generationer