Don't call me a Kaffir : Genreanalys och klassificering av kwaito

Genom en strukturerad genreanalys, enkätundersökning samt intervju med en DJ aktiv inom kwaito så tacklar denna uppsats uppgiften att klassificera kwaito som genre. Genom analysen så erhålls de strukturella särdrag som kan ses inom genren och detta testas mot enkätundersökningen som behandlar den allmänna uppfattningen om genren. Enkätundersökningen är i sig uppdelad i två segment vars indelning baseras på kulturella skillnader och den här uppsatsen vill belysa de båda antropologiska perspektiven etic och emic i form av en Sydafrikansk- och en icke-Sydafrikansk undersökningsgrupp. Syftet med undersökningen i den här uppsatsen är att öka förståelsen för kwaito som genre och på så vis öka förståelsen för klassificeringen av genrer. Men även huruvida detta återspeglas i enkätundersökningen. Särdragen presenteras i analysen och har anknytning till nutida forskningen. Det visar sig att perspektiven etic och emic har relevans på grund av de kulturellt bundna skillnaderna av uppfattning om genren. Den Sydafrikanska undersökningsgruppen ser tydligare kopplingar till de sociala och ideologiska aspekterna, och även house-musiken, av genren än vad den icke-Sydafrikanska.

CALL FOR PAPERS Sociologisk Forskning: Temanummer : Samhällsvetenskapliga perspektiv på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Sociologisk Forsknings digitala arkiv

Democratic Citizenship - A Conditioned Apprenticeship : A Call for Destabilisation of Democracy in Education

We live in times when the search for a citizenship education that can transcend national, ethnical and cultural borders is an important part of educational policy. In times of increased pressure by the European Union on its nation states to provide for nation-transcending democracy, this question becomes crucial for national policymaking in Europe. In this text, Swedish education policy will be taken as a case in point in order to shed light on how this question is being handled in this particular national policy setting. It is argued that the policy’s citizen fostering agenda tends to be counterproductive in the sense that it is still situated in national notions of the relationship between democracy and education, which tend to exclude certain individuals and groups of people on an age-related and (ethno) cultural basis. It is further argued that these excluding features can be related to educational ideas about socialisation. The aim of this text is underlined by suggesting a different way of framing democracy and democratic citizenship education: to increase the potential of education as regards the renewal of democracy and democratic citizenship.