Hur gör lärare i praktiken som får sina elever att tala engelska? : En fallstudie i hur en lärare får sina elever att använda engelska som arbetsspråk

SammanfattningHur gör lärare i praktiken som får sina elever att använda engelska som arbetsspråk? Hur uppfattar elever detta? Vilken roll spelar läraren? Dessa frågor ville jag försöka få svar på.Mitt syfte var att försöka förstå hur lärare skapar en lärandesituation där eleverna använder engelska som arbetsspråk. Därför sökte jag upp en lärare som jag hade hört lyckades med detta. Jag samlade in data genom att intervjua, observera, anteckna, videofilma och spela in på band. Läraren i studien engagerade sig mycket i eleverna och ingav respekt. Undervisningen var lärarstyrd och följde samma upplägg. Läraren talade konsekvent engelska och tog tillvara många tillfällen till informella samtal med eleverna. Han uppmuntrade dem hela tiden att använda engelska som arbetsspråk. De äldre eleverna kom överens om någon påföljd om de inte talade engelska. Eleverna uppskattade styrda samtalsövningar som innehöll en informationslucka och deras engagemang var störst när uppgiften knöt an till personliga erfarenheter och tankar. Läroboksarbetet engagerade mindre men fungerade ändå eftersom det följdes upp av ett läxförhör och en ordlek. Det går att få eleverna att använda engelska som arbetsspråk, vilket eleverna i skolår 9 hävdade, men det är en lång process. Resultatet från undersökningen visar att relationen mellan läraren och eleverna sinsemellan är basen för allt.

Animalism and Person as a Basic Sort

In this paper Animalism is analysed. It will be argued that Animalism is correct in claiming (i) that being of a certain sort of animal S is a fundamental individuative substance sortal concept (animal of the species Homo Sapiens), (ii) that this implies that Animalism is correct in claiming that persons such as us are, by necessity, human beings, (iii) that remaining the same animal is a necessary condition for our identity over time. Contrary to Animalism it will be argued that this does not imply that person should be understood as a phased sortal concept. It will be argued that Animalism rests upon a prior conception of person, and that this implies that person must be understood as a basic substance sortal concept through which we have to individuate ourselves and others. It is further argued that this, together with the insights of Animalism, implies that persons, by necessity, are beings of a biological nature.