Kvinnors upplevelser av fosterrörelser i slutet av graviditeten

Bakgrund: Det finns begränsad kunskap om hur kvinnor upplever fosterrörelser i slutet av graviditeten. Ökad kunskap om fosterrörelser kan bidra till bättre möjligheter att identifiera foster som riskerar att dö intrauterint. Syfte: Att utforska hur gravida kvinnor upplever fosterrörelser i slutet av en okomplicerad graviditet samt hur mammor som mist ett barn i livmodern upplevt kontakten med barnet tiden före beskedet att barnet hade dött. Metod: Delstudie I, djupintervjuer med 26 mammor vars barn dött före födelsen, efter 28 fullgångna graviditetsveckor. Delstudie II, frågeformulär till 393 kvinnor med okomplicerad graviditet som besvarades i graviditetsvecka 37 till 42. Svaren analyserades i båda studierna med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: 22 mammor i delstudie I beskrev att de hade haft en föraning om att något kunde ha hänt deras barn innan de fick besked att barnet dött intrauterint. Föraningen grundades på att mammorna hade upplevt minskade eller uteblivna fosterrörelser. Det är något som inte stämmer; formulerades som ett sammanfattande tema på mammornas föraning. Processen mot insikten om att deras barn dött beskrivs i olika steg; Inte känna kontakt med barnet; Känna oro; Känna att något är fel; Inte begripa det ofattbara; Vilja få besked; Vara säker på att barnet har dött. I delstudie II beskrev 383 (96 %) kvinnor i fullgången okomplicerad graviditet olika rörelser som klassificerades som kraftfulla rörelser. De flesta kvinnorna beskrev flera typer av rörelser, tio (4 %) kvinnor beskrev fosterrörelser som inte inkluderade någon rörelse i kategorin kraftfulla rörelser. Konklusion: Mammor som mist sitt barn före födelsen hade känt en föraning om att deras väntade barn kunde må dåligt, de hade upplevt att de tappat kontakten med barnet innan de fick besked att barnet hade dött i livmodern men normaliserade känslan. De flesta kvinnor med okomplicerad, fullgången graviditet, beskriver att barnet rör sig med kraft och tryck, få kvinnor beskriver rörelser som inte kan kategoriseras som kraftfulla. Implikationer: Blivande mammor bör uppmanas att lita på sin upplevelse av att det är något som inte stämmer och kontakta sjukvården direkt om de är bekymrade över sitt ofödda barns rörelser. Bedömning av fosterrörelser i fullgången graviditet kan inkludera: förekomst, frekvens och intensitet. Nyckelord: Innehållsanalys, fosterdöd, fosterrörelser, fullgången graviditet, upplevelser

Att minska risken för våld och att främja återhämtning i den rättspsykiatriska vården : Patienters och personalens erfarenheter av vägen mot återhämtning

Detta avhandlingsarbete är utfört inom en rättspsykiatrisk vårdkontext och återspeglar patienters[1] och personals[2] erfarenheter och upplevelser av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Med utgångspunkt från ett holistiskt och salutogent hälsovetenskapligt perspektiv har avhandlingen ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.   Teoretiska ämnesdiscipliner såsom psykiatrisk omvårdnad, kriminologi och sociologi har influerat arbetet. Avhandlingens övergripande syfte var att utifrån de salutogena aspekterna i det rättspsykiatriska omvårdnadsarbetet undersöka vad som är relaterat till vändpunkter i samband med minskad risk för våld och vad som bidrar till återhämtning. Avhandlingen baseras på fyra olika studier. Syftet med den inledande kvantitativa delstudien (I) var att identifiera och jämföra rättspsykiatriska patienter som sänkt sin bedömda risk för våld med 30 % eller mer enligt riskbedömningsinstrument HCR-20. Resultatet visade att den bedömda risken för våld minskade över tid. En demografisk analys genomfördes för att studera skillnader mellan de patienter som sänkt sin bedömda risk för våld och de som inte sänkt sin risk. Det framgick att rättspsykiatriska patienter som bedömts med hjälp av riskbedömningsinstrumentet HCR-20, minskade den bedömda risken för våld, både på kort och på lång sikt. Den rättspsykiatriska vården fungerade bäst när det gällde att förbättra de kliniska riskfaktorerna (C-skalan). Riskhanteringen (R-skalan) gällande eventuell utskrivning och framtida friförmåner visade inte samma goda progress. Demografiska karaktäristika såsom ålder, alkohol och drogmissbruk och psykiatriska diagnoser var inte relaterade till minskad risk för våld, dock var kvinnliga patienter och patienter utan psykopatidiagnos mer benägna att sänka sin risk för våld. Ett urval av de patienter som minskade sin risk för våld med 30 % eller mer utgjorde basen för delstudie II och III. I delstudie II intervjuades tretton rättspsykiatriska patienter om upplevelser och erfarenheter kring vad som bidrar till minskad respektive ökad risk för våld inne på en rättspsykiatrisk avdelning. Data analyserades med hjälp av en tolkande beskrivning (Interpretive Description). Studien visade att orsakerna till ökad respektive minskad risk för våld var processrelaterad, där interaktioner mellan personal och patienter bidrog till en utveckling som antingen präglades av välbefinnande eller disharmoni. Delstudie II utgjorde en viktig kunskapskälla som präglade ansatsen i delstudie III och IV. Detta med hänvisning till att flertalet patienter i delstudie II lämnade intressanta beskrivningar av vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning. Sålunda intervjuades i delstudie III, tio rättspsykiatriska patienter om deras upplevelser av förändringsprocesser i samband med vändpunkter och återhämtning. Dataanalysen skedde med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Processen beskrevs utifrån tre faser där man i högriskfasen upplevde kaotiska och överväldigande känslor. Vändpunkten upplevdes som ett känsligt skede som präglades av att tvingas hitta en ny, konstruktiv väg i livet. Återhämtningsfasen präglades av ett accepterande och en mognad. Stöd och erkännande från omgivningen ansåg främja dessa processer. Delstudie IV bestod av intervjuer med tretton personal. Syftet var att belysa upplevelser och erfarenheter kring rättspsykiatriska patienters vändpunkter och återhämtning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Beskrivningar kring hur en vändpunkt kunde bevaras och främjas baserades på vikten av att vara uppmärksam, lyhörd och att inte skynda på processen. En vändpunkt upplevdes genom att patienten uppvisade synbara positiva förändringar. Sammansättningen på personalen och patienterna ansågs påverka atmosfären på avdelningen, och bidrog till huruvida processen mot vändpunkter och återhämtning underlättades eller försvårades. Avhandlingen visar hur ett ständigt växelspel mellan patienter och mellan personal bidrog till huruvida vårdatmosfären upplevdes såsom hälsofrämjande eller ej. Vidare framgår att processer kring vändpunkter i samband med minskad risk för våld och återhämtning präglades av känslor av sårbarhet och utsatthet. Processen beskrevs som ett känsligt förlopp som behövde understödjas av förtroendefulla relationer med andra, samt möjligheter att få vistas i en trygg miljö. [1] Den vetenskapliga litteraturen använder sig av begrepp såsom client, consumer, service user eller forensic patient för att beteckna människor som är inskrivna inom den rättspsykiatriska vården. Inom det psykiatriska svenska fältet kan begreppen brukare, vårdtagare eller patient förekomma. I denna avhandling kommer begreppet patient och vårdtagare omväxlande att användas för att beteckna de människor som är föremål för den rättspsykiatriska vården. De patienter som deltagit i avhandlingens två delstudier kommer omväxlande att benämnas såsom deltagare eller patienter, för att åstadkomma en varierande och läsvänlig text. [2] I denna avhandling anser begreppet personal den personalkategori som arbetar med omvårdnad inom en rättspsykiatrisk kontext. Det är främst sjuksköterskor och skötare som inkluderas i begreppet omvårdnadspersonal inom den vetenskapliga litteraturen. Sjuksköterskor benämns såsom registered mental health nurses eller registered nurses. Övrig omvårdnadspersonal tituleras till exempel som nurse manager eller assistant nurses. När begreppen personal, vårdare eller omvårdnadspersonal används i denna avhandling avses då den personalkategori som arbetar närmast patienten med omvårdnad och ingen åtskillnad kommer att göras mellan de båda yrkesgrupperna. Personalen som deltar i delstudie IV har omväxlande kallats för personal eller vårdare.