Riskfaktorer för postoperativ sårinfektion

Postoperativa infektioner är ett utbrett problem inte bara i Sverige utan även runt om i världen och skapar lidande för patienten och stora kostnader för landets landsting och kommuner. Idag klassas postoperativa infektioner i Sverige som den tredje största gruppen av vårdrelaterade infektioner. Hälso- och sjukvårdspersonalens insatser är av stor vikt när vi idag har fått en ökad medvetenhet om att postoperativa sårinfektioner kan förebyggas och på så sätt uppnå kraven på en god vård. Syftet med denna studie var att identifiera vilka riskfaktorer som finns vid postoperativa sårinfektioner. Examensarbetet är en litteraturstudie och genom analysering och kvalitetsgranskning av 23 vetenskapliga artiklar framkom i resultatet fyra huvudområden och nio underområden. De fyra huvudområdena beskriver riskfaktorer vid pre- per- och postoperativ vård samt bristen på följsamhet till riktlinjer som riskfaktor. De nio underområdena som framkom var preoperativ dusch och lokal hudförberedelse, nutritionsstatus, personalens händer, hypotermi, operationstid, operationsmiljö, sårvårdsmetod, förband och följsamhet till riktlinjer. Ett resultat var att patienten med hjälp av information och instruktioner från vårdpersonalen i den preoperativa fasen kan bidra till att minimera risken för att utveckla postoperativ sårinfektion. Det är viktigt att vårdpersonalen följer de riktlinjer som finns för att minska risken för postoperativa sårinfektioner. För att följsamheten till riktlinjerna ska öka krävs att vårdpersonalen är medveten om vilka riskfaktorerna är och hur de kan påverka uppkomsten av postoperativa infektioner. Denna studie kan användas som ett hjälpmedel vid planering av hälso- och sjukvårdspersonalens arbetsrutiner och utformande av preoperativ, peroperativ och postoperativ vård i betydelsen av ett

What aspects of rehabilitation provision contribute to self-reported met needs for rehabilitation one year after stroke - amount, place, operator or timing?

BACKGROUND AND OBJECTIVE: To a large extent, people who have suffered a stroke report unmet needs for rehabilitation. The purpose of this study was to explore aspects of rehabilitation provision that potentially contribute to self-reported met needs for rehabilitation 12 months after stroke with consideration also to severity of stroke. METHODS: The participants (n = 173) received care at the stroke units at the Karolinska University Hospital, Sweden. Using a questionnaire, the dependent variable, self-reported met needs for rehabilitation, was collected at 12 months after stroke. The independent variables were four aspects of rehabilitation provision based on data retrieved from registers and structured according to four aspects: amount of rehabilitation, service level (day care rehabilitation, primary care rehabilitation and home-based rehabilitation), operator level (physiotherapist, occupational therapist, speech therapist) and time after stroke onset. Multivariate logistic regression analyses regarding the aspects of rehabilitation were performed for the participants who were divided into three groups based on stroke severity at onset. RESULTS: Participants with moderate/severe stroke who had seen a physiotherapist at least once during each of the 1st, 2nd and 3rd-4th quarters of the first year (OR 8.36, CI 1.40-49.88 P = 0.020) were more likely to report met rehabilitation needs. CONCLUSION: For people with moderate/severe stroke, continuity in rehabilitation (preferably physiotherapy) during the first year after stroke seems to be associated with self-reported met needs for rehabilitation.

Systematic work environment management : experiences from implementation in Swedish small-scale enterprises

Small-scale enterprises face difficulties in fulfilling the regulations for organising Systematic Work Environment Management. This study compared three groups of small-scale manufacturing enterprises with and without support for implementing the provision. Two implementation methods, supervised and network method, were used. The third group worked according to their own ideas. Twenty-three enterprises participated. The effects of the implementation were evaluated after one year by semi-structured dialogue with the manager and safety representative. Each enterprise was classified on compliance with ten demands concerning the provision. The work environment was estimated by the WEST-method. Impact of the implementation on daily work was also studied. At the follow-up, the enterprises in the supervised method reported slightly more improvements in the fulfilment of the demands in the provision than the enterprises in the network method and the enterprises working on their own did. The effect of the project reached the employees faster in the enterprises with the supervised method. In general, the work environment improved to some extent in all enterprises. Extensive support to small-scale enterprises in terms of advise and networking aimed to fulfil the regulations of Systematic Work Environment Management had limited effect especially considering the cost of applying these methods.

Patienters upplevelser av livskvalitet vid nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus : En intervjustudie

Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av livskvalitet vid nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus. Metod: En empirisk studie med en kvalitativ ansats som innefattade tio deltagare med nydiagnostiserad typ 2 Diabetes Mellitus. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en intervjuguide där insamlad data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Upplevelsen av att få ett diagnosbesked varierade mellan deltagarna, för vissa deltagarna var beskedet inte förvånande medan andra upplevde känslor av chock och förnekelse. Deltagarna upplevde positiva förändringar, exempelvis viktnedgång och förbättrad hälsa men även negativa förändringar, exempelvis att vara beroende av läkemedel. Vissa upplevde ingen förändring alls. Typ 2 Diabetes Mellitus påverkade inte deltagarnas fysiska eller psykiska hälsa i de flesta fall. Deltagarna ansåg det som viktig att få stöd från både omgivningen och hälso- och sjukvården. Konklusion: Känslorna över ett diagnosbesked kunde variera men upplevelsen av livskvalitet påverkades inte av Typ 2 Diabetes Mellitus i de flesta fall i studien. Patientens inställning till att leva med Typ 2 Diabetes Mellitus inverkade på förmågan till att utföra egenvård, och distriktsköterskans stöd och engagemang ansågs vara betydelsefullt i sjukdomsprocessen.

Developing leadership in managers to facilitate the implementation of national guideline recommendations : a process evaluation of feasibility and usefulness

Background: Previous research supports the claim that managers are vital players in the implementation of clinical practice guidelines (CPGs), yet little is known about interventions aiming to develop managers’ leadership in facilitating implementation. In this pilot study, process evaluation was employed to study the feasibility and usefulness of a leadership intervention by exploring the intervention’s potential to support managers in the implementation of national guideline recommendations for stroke care in outpatient rehabilitation. Methods: Eleven senior and frontline managers from five outpatient stroke rehabilitation centers participated in a four-month leadership intervention that included workshops, seminars, and teleconferences. The focus was on developing knowledge and skills to enhance the implementation of CPG recommendations, with a particular focus on leadership behaviors. Each dyad of managers was assigned to develop a leadership plan with specific goals and leadership behaviors for implementing three rehabilitation recommendations. Feasibility and usefulness were explored through observations and interviews with the managers and staff members prior to the intervention, and then one month and one year after the intervention. Results: Managers considered the intervention beneficial, particularly the participation of both senior and frontline managers and the focus on leadership knowledge and skills for implementing CPG recommendations. All the managers developed a leadership plan, but only two units identified goals specific to implementing the three stroke rehabilitation recommendations. Of these, only one identified leadership behaviors that support implementation. Conclusion: Managers found that the intervention was delivered in a feasible way and appreciated the focus on leadership to facilitate implementation. However, the intervention appeared to have limited impact on managers’ behaviors or clinical practice at the units. Future interventions directed towards managers should have a stronger focus on developing leadership skills and behaviors to tailor implementation plans and support implementation of CPG recommendations.

Factors facilitating a national quality registry to aid clinical quality improvement : findings of a national survey

Objectives: While national quality registries (NQRs) are suggested to provide opportunities for systematic follow-up and learning opportunities, and thus clinical improvements, features in registries and contexts triggering such processes are not fully known. This study focuses on one of the world's largest stroke registries, the Swedish NQR Riksstroke, investigating what aspects of the registry and healthcare organisations facilitate or hinder the use of registry data in clinical quality improvement. Methods: Following particular qualitative studies, we performed a quantitative survey in an exploratory sequential design. The survey, including 50 items on context, processes and the registry, was sent to managers, physicians and nurses engaged in Riksstroke in all 72 Swedish stroke units. Altogether, 242 individuals were presented with the survey; 163 responded, representing all but two units. Data were analysed descriptively and through multiple linear regression. Results: A majority (88%) considered Riksstroke data to facilitate detection of stroke care improvement needs and acknowledged that their data motivated quality improvements (78%). The use of Riksstroke for quality improvement initiatives was associated (R2=0.76) with ‘Colleagues’ call for local results’ (p=<0.001), ‘Management Request of Registry data’ (p=<0.001), and it was said to be ‘Simple to explain the results to colleagues’ (p=0.02). Using stepwise regression, ‘Colleagues’ call for local results’ was identified as the most influential factor. Yet, while 73% reported that managers request registry data, only 39% reported that their colleagues call for the unit's Riksstroke results. Conclusions: While an NQR like Riksstroke demonstrates improvement needs and motivates stakeholders to make progress, local stroke care staff and managers need to engage to keep the momentum going in terms of applying registry data when planning, performing and evaluating quality initiatives.

Personcentrerad omvårdnad vid demens : En deskriptiv kvalitativ studie

Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna och vårdpersonal möter dessa personer med demens både inom akutsjukvård och kommunal vård. På slutet av sitt liv bor de flesta personer som drabbats av demens på institution. Personcentrerad vård beskrivs vara gynnsamt i vården av personer med demens och personalens erfarenhet av detta har stor betydelse. Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskors, enhetschefers och undersköterskors erfarenhet av personcentrerad omvårdnad inom kommunal hälso och sjukvård. Metod: Designen var en deskriptiv studie med kvalitativ ansats som har analyserats med hjälp av en induktiv innehållsanalys. Deltagarna som inkluderades i intervjustudien kom från samma kommun. Det var tio personer och bestod av fyra sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två enhetschefer. De valdes ut av verksamhetschefen där inklusionskriteriet var att ha arbetat med personer med demens i minst fem år. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och 12 subkategorier. Personcentrerad omvårdnad ansågs relevant i samband med god omvårdnad av personer med demens. I arbetet med personcentrerad vård var fokus att; anpassa sig till personen med demens, att se till dennes identitet och personlighet. Vidare lades vikt vid anhörigas deltagande, bemötande och ett gemensamt arbetssätt, vilket bestod av att identifiera behov och se personen bakom sjukdomen. Slutsats: Resultatet visade att de flesta intervjupersonerna hade liknande erfarenheter i att arbeta med personer med demens. Det framkom i studien att bemötandet hade stor betydelse i omvårdnaden. Fokus i personcentrerad omvårdnad var de redovisade kategorierna och dess innehåll och ansågs betydelsefull och nödvändig för att personer med demens får ett så bra och värdigt liv som möjligt efter sjukdomsdebuten.

Handhygien : sjukvårdspersonalens följsamhet och efterlevnad : en systematisk litteraturstudie

Syftet med litteraturstudien var att finna vilka faktorer som påverkar sjukvårdspersonal att inte tvätta sina händer samt vilka åtgärder som kan göras för att basal handhygien lättare skall efterlevas. Studien skulle även beskriva vilka vårdrelaterade infektioner som kan förekomma när handhygien inte utförs adekvat. En systematisk litteraturstudie med artiklar från stora delar av världen genomfördes. Totalt användes 19 artiklar i resultatet varav 3 artiklar även i introduktionen. Artiklarna söktes via databaserna ELIN@dalarna, Blackwell Synergy, PubMed och CINAHL, och var publicerade mellan 1995 – 2006 och skrivna på svenska eller engelska. Resultatet visade att en av orsakerna till bristande följsamhet var att sjukvårdspersonalen ansåg att det var för tidskrävande att följa fastställda handhygienrutiner. Resultatet visade vidare att attityder, kunskap och vilja samt ålder och antal verksamma år i yrket hade betydelse för följsamheten. Tidigare allergi då sjuksköterskorna lättare fick eksem på sina händer vid handhygien och handspritens och tvättfatens placering hade också betydelse. Läkare hade generellt lägre följsamhet än sjuksköterskor. Stafylococcus Aureus, Rotavirus och Hepatit A virus hade bäst överlevnad i vårdmiljö men de sjukhusrelaterade infektionerna skilde sig något åt beroende på i vilket land studierna gjorts.

DROGMISSBRUKAREN I VÅRDEN : -bemötande och omvårdnad

Syftet med denna litteratur studie var att undersöka vetenskaplig litteratur om hur sjuksköterskan och övrig sjukvårdspersonal bemöter och vårdar patienter med missbruksproblem. Begreppet missbruk innefattar alla former av missbruk av både narkotika och alkohol. Artiklarna skulle handla om patienter med ett missbruk och deras möte med vården. Litteratursökningen har skett i följande databaser: Science Direct (Elsevier) PubMed , Blackwell Synergy. Urvalet skedde utifrån relevans till syfte och frågeställningar. Sammanlagt har 20 stycken artiklar mellan åren 2002-2007 har använts. Resultatet visade ett negativt fördomsfullt bemötande mot missbrukare och att dessa fick en sämre omvårdnad.Det fanns även en stor brist på kunskap om missbruksproblem inom sjukvården och att frågor om alkoholkonsumtion inte alltid ställs till patienter. Hur sjukvårdspersonalens bemötande är spelar en mycket stor roll för att få missbrukarens förtroende och ökar sannolikheten för att patienten tar emot råd och stöd . Enskilda samtal med patienten om missbruksproblemet är en åtgärd som främjar en livsstilförändring.

Patienters upplevelser av bemötandet och sjuksköterskans stöd vid akut hjärtinfarkt

Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur patienter som drabbats av hjärtinfarkt upplever mötet med sjukvårdspersonal i samband med insjuknandet samt hur sjuksköterskan genom sitt bemötande och sina omvårdnadsåtgärder kan stödja och hjälpa patienten.Metod: Litteraturöversiktens resultat baserades på 18 vetenskapliga artiklar. Dessa granskades, analyserades och sammanställdes av båda författarna. Resultat: Resultatet i studien visar på att sjuksköterskans bemötande gentemot patienten har en stor betydelse för hur patienten upplever vården. Ett bra bemötande är en förutsättning för att det skall bli en god relation för en bra vård. Patienter som har fått ett bra bemötande, information och är involverad i behandlingen är mer till freds och detta har stor betydelse för patientens tillfrisknande. Slutsats: Studien visar att hur patienter upplever bemötandet i samband med insjuknandet i hjärtinfarkt kan ha en stor inverkan på patientens hälsotillstånd och därmed också framtida livsstilsförändringar. Sjuksköterskan har en stor och viktig roll när det gäller att informera de som drabbats av hjärtinfarkt. Genom att se till att patienten är välinformerad har det visat sig att de känner sig tryggare i den situation som de befinner sig i. I situationer när patienten själv inte kan ta till sig de grundläggande behoven har sjuksköterskan en viktig uppgift att stötta och ersätta dessa behov.

Kulturella aspekters betydelse i vårdkontakter ur afrikanska kvinnors perspektiv vid migration- en litteraturöversikt

Bakgrund: Ungefär 16,5 procent av Sveriges befolkning är idag födda i ett annat land än Sverige. Under de senaste åren har invandringen till Sverige ökat med 12 procent av vilka 55,419 är kvinnor. De flesta av dessa kvinnor är ursprungligen från Afrika, merparten från Somalia. Många av dessa kvinnor talar varken svenska eller engelska och det förekommer stora kulturella skillnader från den svenska kulturen, vilket leder till svårigheter för dessa kvinnor i mötet med hälso- sjukvården. Syfte: Syftet var att sammanställa aktuell forskning som belyser kulturella aspekters betydelse i vårdkontakter ur afrikanska kvinnors perspektiv vid migration. Metod: En litteraturstudie. Resultat: Två huvudkategorier och åtta underkategorier identifierades. Resultatet visade att tidigare erfarenheter inverkade på nuvarande vård, samt att det fanns hinder för kommunikation mellan kvinnorna och hälso- sjukvårdspersonal i form av att kvinnorna känner att de inte kan säga allt inför en tolk, speciellt inte om tolken var manlig eller inte igenkänd. Tolkning av familj och vänner kunde påverka att vissa saker inte översattes och att känsliga ämnen påverkade översättaren. Slutsats: Det framkom att det finns kulturella aspekter som har betydelse i vårdkontakten och det innebär att det finns behov av mer medvetenhet av kulturella aspekter i mötet med afrikanska kvinnor.

Sjukvårdspersonals upplevelser av underlättande och försvårande faktorer vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR : Intervjustudie

Inledning: Studier påvisar att livsstilsrelaterade sjukdomar ständigt ökar och att fysisk inaktivitet bidrar till detta, likaså att FaR ej används i den utsträckning som det skulle behövas. Syfte: Att belysa för distriktssköterskor vilka underlättande och försvårande faktorer sjukvårdspersonal kan uppleva vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept, FaR. Metod: En empirisk fenomenografisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Fokusgruppsintervjuer med nio deltagare utfördes på tre vårdcentraler. Huvudresultat: Underlättande och försvårande faktorer framkom inom organisation samt i mötet mellan sjukvårdspersonal och patient, exempelvis stöd från cheferna, utbildning och motiverade patienter var underlättande faktorer. Försvårande faktorer var exempelvis tidsbrist, avsaknad av teamarbete samt negativ inställning till FaR. Konklusion: Chefernas engagemang samt patienternas inställning till fysisk aktivitet och FaR var områden som framkom vara av stor betydelse när sjukvårdspersonal skulle förskriva FaR. Att chefer gav sjukvårdspersonalen resurser för att möjliggöra arbetet med FaR, i form av tid, utbildning och teamarbete ansågs vara en grundläggande faktor. Hälsofrämjande synsätt och prioritering av FaR hos cheferna ger spridning och förankring hos sjukvårdspersonalen. Patienternas inställning till egenvård och fysisk aktivitet var en betydande faktor vid förskrivning av FaR. Där har distriktssköterskor en huvuduppgift i att motivera patienterna till livsstilsförändringar och egenvård samt informera om fysisk aktivitets inverkan på hälsan.

Sjuksköterskors erfarenheter av andliga och existentiella frågor i palliativ vård : En litteraturöversikt

Bakgrund: Andliga och existentiella frågor hamnar i allt större utsträckning hos sjukvårdspersonal. Det palliativa förhållningssättet betonar vikten av att ge en god omvårdnad vad gäller andliga och existentiella frågor. Sjuksköterskans roll är att genom goda relationer skapa en anpassad och balanserad omvårdnad för att öka välbefinnandet för patienten den sista tiden i livet. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa hur andliga och existentiella frågor beskrivs i forskning utifrån sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt som sammanställer aktuell forskning inom det valda omvårdnadsområdet. Resultat: I resultatet framträdde att tid är det vanligaste hindret och utbildning är det som främjar givandet av andlig och existentiell omvårdnad. Att skapa relationer och kommunicera är viktiga aspekter inom vårdandets konst. Egenskaper som sjuksköterskan bör inneha för att underlätta givandet av andlig och existentiell omvårdnad är; en god självkännedom, empati, intuition och observationsförmåga. Slutsats: För att kunna ge en bättre andlig och existentiell omvårdnad behöver de yttre förutsättningarna ge tid för mötet mellan sjuksköterska och patient, vårdmiljön organiseras så detta möjliggörs, teamarbete tillämpas och utbildning ges.

Bröstcancerpatienters psykosociala och existentiella behov samt betydelsen av komplementär och alternativ medicinEn systematisk litteraturstudie

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva de psykosociala och existentiella behov som kan uppstå hos kvinnor med bröstcancer samt i hur stor utsträckning bröstcancerpatienter upplever att dessa behov tillgodoses i vården. Dessutom var syftet att få en uppfattning om betydelsen av komplementär och alternativ medicin för bröstcancerdrabbade kvinnor. De vetenskapliga artiklar (n=25) som ingick i studien söktes datoriserat samt manuellt och en kvalitetsgranskning gjordes av litteraturen utifrån olika bedömningsformulär. Resultaten visar att de behov som uppstod hos kvinnorna med bröstcancer var behov av stöd, behov av information samt behov av kontinuitet i sjukvården. Majoriteten av kvinnorna upplevde att det psykosociala och existentiella stödet i sjukvården samt den information de fick hade stora brister. Detta ansågs i stor utsträckning bero på en bristfällig kontinuitet. De komplementär- och alternativmedicinska behandlingarna visade sig vara mycket betydelsefulla då de i stor utsträckning tillgodosåg de psykosociala och existentiella behoven hos bröstcancerpatienterna. Behandlingarna minskade psykiska symtom som oro, ångest och depression avsevärt hos kvinnorna samt hjälpte dem att hantera och bearbeta känslor förknippade med cancerdiagnosen och nå ett accepterande av sin sjukdom. Kontinuiteten upplevdes dock ibland som bristfällig även inom den komplementär- och alternativmedicinska vården.