608 resultados para existentiell omvårdnad


Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syfte: Syftet var att beskriva hur män upplever att de påverkats av miktionsproblem och erektil dysfunktion efter radikal prostatektomi. Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt med tio vetenskapliga studier. Resultat: Upplevelsen av förlorad kontroll vid miktionsproblem var det som främst påverkade männen samt medförde att det sociala livet blev lidande. Männen beskrev hur de var tvungna att planera inför olika sociala tillställningar, vilket upplevdes som stressande och ångestfyllt. Det framkom också att männen oroade sig för urinläckage, stark odör och upplevde möten med oförstående människor som frustrerande. Erektil dysfunktion var den vanligaste komplikationen efter behandling, men miktionsproblem var det som orsakade mest besvär. Det upplevdes som att männen förlorat sin självständighet. Det framkom även att erektil dysfunktion upplevdes av vissa män som den komplikation som gav störst besvär. Erektil dysfunktion påverkade männen och var mycket svårt att hantera. Det var svårt att finna en acceptans för att den erektila dysfunktion kunde vara bestående. Många av männen beskrev att en viktig del i deras liv förlorats, en del av deras maskulinitet. De kände sig ofullständiga och det fanns en rädsla för att förlora sin partner. Slutsats: Studier visar att erektil dysfunktion och miktionsproblem i samband med radikal prostatektomi ger upphov till stress, oro, ångest samt en känsla av ofullständighet.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Bakgrund; visar att måltidssituationen, vad gäller maten, miljön och bemötandet, bör uppmärksammas mer på korttidsboenden för äldre. Syfte; att beskriva hur måltidssituationen såg ut på två korttidsboenden, med utgångspunkt från rutiner och personalens bemötande av de äldre. Metod; en empirisk observationsstudie utifrån ett i förväg formulerat observationsprotokoll. Svaren som framkom analyserades genom analytisk induktion. Resultat; i boende 1 var matsalen rektangulär och i boende 2 var matsalen kvadratisk. Personalens rutiner på de två boendena var olika. Personalen hade de äldres näringsbehov i åtanke men väldigt lite hade gjorts för att höja måltidsupplevelsen. Rektangulär matsal underlättade serveringen med vagnar. De äldre kunde se vad som serverades och säga hur mycket och vad de ville ha att äta. Vid ett observationstillfälle var all ordinarie personal på utbildning, men detta påverkade inte måltidssituationen nämnvärt. Det framkom tydligt vid observationerna att personalen försökte tillgodose de äldres behov. Personalen på boendena bemötte de äldre lugnt, personalen tog sig tid att hjälpa dem om det behövdes vid måltiden. Slutsats; en genomgång av rutinerna på korttidsboendena behövs för att tydliggöra vad som behöver förändras. Klara rutiner kan göra måltidssituationen lugnare för de äldre och underlätta för vikarier när de får vetskap om tillvägagångssätt vid måltidssituationen på korttidsboendet.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka patientens upplevelse av livskvalitet efter överviktsoperation samt främjande omvårdnadsåtgärder. Metod: Litteratursökning utfördes i PubMed och Cinahl med Full Text. Sökord var följande: Bariatric, Bariatric Surgery, Quality of life, Bariatric patient, nursing, postoperative care samt treatment outcome. Dessa sökningar kompletterades med manuella sökningar. Efter genomgång avseende inklusions- och exklusionskriterier valdes sammanlagt 16 artiklar ut för denna litteraturstudie. Huvudresultat: Bestående viktminskning hos kraftigt överviktiga patienter visade sig ha ett stadigvarande resultat på livskvaliteten. Pre- och postoperativ uppföljning med hjälp av ett multidisciplinärt vårdprogram gynnade ett varaktigt resultat i form av viktnedgång och ökad livskvalitet, framförallt genom livsstilsförändringar. Slutsats: Forskning stöder insättandet av omvårdnadsåtgärder för överviktiga patienter som genomgått en överviktsoperation. Med kunskap kring hur dessa patienter upplever sin livskvalitet kan sjuksköterskor anpassa omvårdnadsåtgärderna efter patienten, vilket ligger i linje med dagens strävan om personcentrerad vård.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Palliativt förhållningssätt kännetecknas av helhetssyn av människan och uppnås genom stöttning av individen att leva med värdighet och största möjliga välbefinnande till livets slut oavsett diagnos eller ålder. Demens är en sjukdom som är svårt handikappande för den som drabbas och för de anhöriga är sjukdomen förödande. Den palliativa vården av personer med demens är inte optimerad. Studier visar att det dels beror på demenssjukdomen som är svår att vårda och dels för att stöd till de personer som vårdar sina anhöriga och det sociala kommunala nätverket har brister. Syfte: Att analysera upplevelsen av given vård i livets slutskede hos personer med demensdiagnos ur personalens och anhörigas perspektiv. Metod: Metasyntes utförd med Howell Major och Savin-Badins analysmodell, Qualitative Research Synthesis. Resultat: Kunskap och personcentrering var de två begrepp som blev produkten av syntesen. Begreppen fungerar som motsatser, om det finns kunskap och personcentrering så finns en bra upplevelse av given vård hos personal och anhöriga och om det brister i kunskap och personcentrering blir upplevelsen sämre. Diskussion: Kunskap om demens bland personal har i syntesen visats vara en indikator för god vård vid livets slut. Utbildning i demenssjukdom bör ske kontinuerligt och på olika nivåer beroende på vilken personalkategori som utbildas. Konklusion: Palliativ vård och demens måste få utrymme i utbildningarna av all personal, från undersköterska till specialistläkare.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Heart failure is an illness that requires life-long treatment and often affects everyday aspects of a person’s life. Self-care is a significant part of the treatment. Good self-care resources make it possible for people with heart failure to make the lifestyle changes they often need to maintain or improve their level of health. Self-care means having knowledge of and being able to recognize the symptoms and signs of deterioration that can occur with heart failure, so that the person can take appropriate measures – and it also means knowing when it is time to seek professional help. The significance of self-care for heart failure has increased and will increase even more in the future, when monitoring one’s condition will be left more and more to the people themselves and those who take care of them. The object of the study was to learn what self-care measures people with heart failure say they apply in everyday life. The quantitative method of a questionnaire study (The European Heart Failure Self-Care Behaviour Scale) was used. Of the 94 people registered at a heart failure unit who were asked to complete the questionnaire, 58 of them consented. The results showed that more than 95% of the people with heart failure applied the recommended self-care measure of taking the medicines prescribed by their doctor. Many also applied the self-care measures of taking a rest during the day (83%) and taking it easy when they felt out of breath (78%). On the other hand, the self-care measures of daily weight control were applied only by 41%, daily exercise by only 48% and salt and fluid restrictions by only 59%. The self-care measures of contacting a doctor/nurse when noticing problems or symptoms of deterioration were applied by only 36% of those who felt out of breath and by only 43% of those who felt increased fatigue. The conclusion is that there is a need to improve the knowledge about and confidence in self-care treatment for people with heart failure. One way of achieving this is to show that people with heart failure check for symptoms and apply measures in their homes as part of the treatment and that this leads to an increased quality of life.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilken aktuell vetenskap som lett till rekommendationen av att administrera sockerlösning till nyfödda barn i smärtlindrande syfte, i samband med hälstick/venpunktion. Litteraturstudien var av kvantitativ, deskriptiv art. Data analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms granskningsmall för randomiserade kontrollerade studier. De studier som granskades i denna uppsats visade genomgående att sockerlösningen har betydelse för smärtlindringen hos det nyfödda barnet som genomgått någon form av procedursmärta. Vad gäller styrkan på sockerlösningarna kunde konstateras att högre styrka gav bättre effekt. Utöver sockerlösningen vidtogs i studierna även andra omvårdnadsmässiga strategier för att reducera stress och smärta. Det är viktigt ur ett sjuksköterskeperspektiv att tänka på att till exempel hålla barnet varmt och bara klä av den extremitet som ska stickas i. Det anses att ett tryggt, lugnt och mätt barn visar mindre smärtreaktioner än ett hungrigt och irriterat. Författarna till denna litteraturstudie anser att man inte bara ska förlita sig på som i det här fallet sockerlösningen i smärtlindringssyfte utan se helheten då planering och eftertanke också är viktiga bitar vid provtagningar av spädbarn. Sockerlösningen skall ses som ett bra komplement i smärtlindringssyfte.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syftet med studien var att beskriva hur anhöriga upplevde att deras dagliga liv påverkades av att vara anhörigvårdare till en strokedrabbad person och vilken effekt riktade sjuksköterskeinterventioner hade för anhörigvårdarna. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Databaser som användes var PubMed, Cinahl och Scopus. Resultatet visade att många anhörigvårdare upplevde oro och stress i olika situationer och detta skapade begränsningar i deras dagliga liv. Anhörigvårdarnas psykiska och fysiska hälsa påverkades av att vårda sin anhörig. Relationen mellan anhörigvårdaren och den strokedrabbade upplevdes förändrad efter stroke både till det positiva och det negativa. Anhörigvårdare som fick ett stöd- och utbildningsprogram från sjuksköterskan fick en ökad livskvalité och bättre kunskap kring stroke. Även då praktisk träning kombinerades med stöd- och utbildningsprogram ökade livskvalitén. De anhörigvårdare som fick ett anpassat utskrivningsprogram och sedan fick uppföljning kunde bättre prioritera de dagliga aktiviteterna men deras livskvalité blev inte bättre. Slutsats: Anhörigas dagliga liv påverkades av att vara anhörigvårdare till en strokedrabbad person till både det positiva och negativa. När sjuksköterskeinterventioner gavs ökade anhörigvårdarnas livskvalité, välbefinnande och de gav vård av bättre kvalitet. 

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syfte: Att redogöra för sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway (LCP). Metod: Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och World of Science. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara primärkällor, vara skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan år 2003-2013. Ytterligare inklusionskriterier var att sjuksköterskorna skulle ha erfarenhet av LCP, samt att de vetenskapliga artiklarna erhöll medel eller hög poäng vid granskningen och var godkänd av en etisk kommitté. Studier från hela världen inkluderades. Huvudresultat: Ett flertal studier visade att LCP bidrog till ett ökat självförtroende och tydligare riktlinjer för den palliativa vården. Sjuksköterskorna upplevde en förbättrad symtomkontroll och förbättrad vård efter införandet av LCP. Sjuksköterskorna var positiva till dokumentationen i LCP och det framgick också att LCP hade förbättrat och underlättat kommunikationen med närstående. LCP erbjöd stöd och vägledning i vården men det framgick också att det fanns oklarheter vad beträffar diagnostiserande av en patient som döende. Slutsats: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter i livets slutskede enligt Liverpool Care Pathway. Det framgick att det fanns bristande kunskaper om palliativ vård, men att införandet av LCP gett sjuksköterskor stöd och vägledning samt förbättrat kunskapen om palliativ vård. En vårdplan som LCP kan vara ett stöd för sjuksköterskan i omvårdnaden av patienter inom palliativ vård, men en sådan vårdplan kan aldrig ersätta sjuksköterskans kliniska kompetens. Det är därför viktigt att sjuksköterskor erbjuds fortlöpande utbildning inom palliativ vård, samt att en vårdplan som LCP används utifrån ett kritiskt förhållningssätt.  

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom särskilt boende resonerar kring kvalitetsuppföljningar och dess eventuella konsekvenser för omvårdnaden. Metod: Semistrukturerade intervjuer efter öppen intervjuguide med sex sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Huvudresultat: I vilken grad kvalitetsregistren och kvalitetsuppföljningarna integreras i omvårdnadsarbetet och dess utveckling är centralt för om dessa uppfattas som stöd eller hinder för god kvalité i omvårdnaden. Dubbel dokumentation bidrar till att sjuksköterskorna omprioriterar arbetstiden och arbetar mer konsultativt och administrativt. Detta minskar tiden för omvårdnadsobservationer och handleding av omvårdnadspersonal samt gör att kvalitetsregistreringar snarast uppfattas som ett hinder. Sjuksköterskorna använde sin professionella kunskap och kliniska erfarenhet i högre grad än registerdata vid omvårdnadsbedömningar. Dessa sågs som alltför komplexa för att kunna fångas i kryssfrågeformulär. Mer kliniska observationer efterfrågas i kvalitetsuppföljningarna för ökad medvetenhet om hög arbetsbelastning och dess eventuella konsekvenser samt för att garantera de boende god omvårdnadskvalité. Konklusion: Sjuksköterskorna upplever att de arbetar under svår tidspress. Tiden anges som essentiell för vilken omvårdnadskvalité som erbjuds. Vid beslut om registreringar av kvalitetsindikatorer bör sjuksköterskornas totala arbetsbörda beaktas. Registreringarna bör integreras i befintliga journalsystem så att sjuksköterskornas omprioriteringar inte får negativa konsekvenser för omvårdnadskvaliten.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Needle fear is a common problem in children undergoing immunization. To ensure that the individual child's needs are met during a painful procedure it would be beneficial to be able to predict whether there is a need for extra support. The self-reporting instrument facial affective scale (FAS) could have potential for this purpose. The aim of this study was to evaluate whether the FAS can predict pain unpleasantness in girls undergoing immunization. Girls, aged 11-12 years, reported their expected pain unpleasantness on the FAS at least two weeks before and then experienced pain unpleasantness immediately before each vaccination. The experienced pain unpleasantness during the vaccination was also reported immediately after each immunization. The level of anxiety was similarly assessed during each vaccination and supplemented with stress measures in relation to the procedure in order to assess and evaluate concurrent validity. The results show that the FAS is valid to predict pain unpleasantness in 11-12-year-old girls who undergo immunizations and that it has the potential to be a feasible instrument to identify children who are in need of extra support to cope with immunization. In conclusion, the FAS measurement can facilitate caring interventions.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syftet med föreliggande studie var att redogöra för hälso- och sjukvårdspersonalens följsamhet till hygienföreskrifter avseende handhygien och de faktorer som påverkar detta. Metod: Artiklar söktes via CINAHL, Pubmed och Scopus. Sökord som användes i olika kombinationer var: hand hygiene, adherence, hygiene guidelines, health care workers, compliance, hand disinfection, infection control, nursing, nurse och hand cleansing. Tretton vetenskapliga artiklar erhölls. Vidare gjordes en manuell sökning ifrån inkluderade artiklars referenslistor och genererade två artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Resultatet visade att hälso- och sjukvårdspersonalens följsamhet till hygienföreskrifter avseende handhygien var låg. Vidare framkom av resultatet att det fanns sju kategorier av faktorer som påverkade följsamheten till hygienföreskrifterna. Dessa var: utbildning och kunskap, arbetsbelastning och tidsbrist, tillgänglighet, hudproblem och handskar. Slutsats: Följsamheten till hygienföreskrifter avseende handhygien är låg. Kontinuerlig utbildning i kombination med ökad tillgänglighet och minskad arbetsbelastning är de viktigaste förutsättningarna för att öka följsamheten till hygienföreskrifter gällande handhygien.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Syfte: Syftet var att utifrån patienters och närståendes nerskrivna berättelser ta del av deras upplevelser och erfarenheter av lungcancervården samt att utifrån dessa berättelser identifiera förbättringsidéer.Metod: Studien hade en empirisk design med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde via idéböcker. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Två teman framkom i resultat. Det första temat var: Känslor av otrygghet och lidande kopplat till vården, livet och den egna sjukdomen. De tillhörande kategorierna var vårdlidande, livslidande och sjukdomslidande. Det andra temat var: Känslor av trygghet kopplat till goda mellanmänskliga relationer. Tillhörande kategori var goda mellanmänskliga relationer. Utökat psykosocialt stöd och utbildning i kommunikation till personal fanns bland de idéer för utveckling av lungcancervården som framkom.Konklusion: Denna studie visade att patienter med lungcancer kände otrygghet och lidande, till stor del orsakat av vården. Där goda möten ägde rum skapades trygghet och goda mellanmänskliga relationer. Utökat psykosocialt stöd och utbildning i kommunikation till personal fanns bland de idéer för utveckling av lungcancervården som framkom.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

Aim: The overall aim of this thesis was to gain a deeper understanding of older people's view of health and care while dependent on community care. Furthermore to describe and compare formal caregivers' perceptions of quality of care, working conditions, competence, general health, and factors associated with quality of care from the caregivers' perspective. Method: Qualitative interviews were conducted with 19 older people in community care who were asked to describe what health and ill health((I), good and bad care meant for them (II). Data were analyzed using content analysis (I) and a phenomenological analysis (II). The formal caregivers; 70 nursing assistants (NAs) 163 enrolled nurses (ENs) and 198 registered nurses (RNs), answered a questionnaire consisting of five instruments: quality of care from the patient's perspective modified to formal caregivers, creative climate questionnaire, stress of conscience, health index, sense of coherence and items on education and competence (III). Statistical analyses were performed containing descriptive statistics, and comparisons between the occupational groups were made using Kruskal-Wallis ANOVA, Mann-Whitney U-test and Pearson's Chi-square test (III). Pearson's  product moment correlation analysis and multiple regression analysis were performed studying the associations between organizational climate, stress of conscience, competence, general health and sense of coherence with quality of care (IV). Results: The older people's health and well-being were related to their own ability to adapt to and compensate for their disabilities and was described as negative and positive poles of autonomy vs. dependence, togetherness vs. being an onlooker, security vs. insecurity and tranquility vs. disturbance (I).  The meaning of good care (II) was that the formal caregivers respected the older people as unique individuals, having the opportunity to live their lives as usual and receiving a safe and secure care. Good care could be experienced when the formal caregivers had adequate knowledge and competence in caring for older people, adequate time and continuity in the care organization (II). Formal caregivers reported higher perceived quality of care in the dimensions medical-technical competence and physical-technical conditions than in identity-oriented approach and socio-cultural atmosphere (III). In the organizational climate three of the dimensions were close to the value of a creative climate and in seven near a stagnant climate. The formal caregivers reported low rate of stress of conscience. The RNs reported to a higher degree than the NAs/ENs a need to gain more knowledge, but the NAs and the ENs more often received training during working hours. The RNs reported lower emotional well-being than the NAs/ENs (III). The formal caregivers' occupation, organizational climate and stress of conscience were associated with perceived quality of care (IV). Implications: The formal caregivers should have an awareness of the importance of kindness and respect, supporting the older people to retain control over their lives. The nursing managers should employ highly competent and adequate numbers of skilled formal caregivers, organize formal caregivers having round the clock continuity. Improvements of organizational climate and stress of conscience are of importance for good quality of care.

Relevância:

10.00% 10.00%

Publicador:

Resumo:

In general, patient participation is regarded as being informed and partaking in decision making regarding one’s care and treatment. This interpretation is common in legislation throughout the Western world and corresponding documents guiding health care professionals, as well as in scientific studies. Even though this understanding of the word participation can be traced to a growing emphasis on individuals’ autonomy in society and to certain dictionary defi nitions, there are other ways of understanding participation from a semantic point of view, and no trace of patients’ descriptions of what it is to participate can be found in these definitions. Hence, the aim of this dissertation was to understand patients’ experience of the phenomenon of patient participation. An additional aim was to understand patients’ experience of non-participation and to describe the conditions for patient participation and non-participation, in order to understand the prerequisites for patient participation. The dissertation comprises four papers. The philosophical ideas of Ricoeur provided a basis for the studies: how communication can present ways to understand and explain experiences of phenomena through phenomenological hermeneutics. The first and second studies involved a group of patients living with chronic heart failure. For the fi rst study, 10 patients were interviewed, with a narrative approach, about their experience of participation and non-participation, as defi ned by the participants. For the second study, 11 visits by three patients at a nurse-led outpatient clinic were observed, and consecutive interviews were performed with the patients and the nurses, investigating what they experience as patient participation and non-participation. A triangulation of data was performed to analyse the occurrence of the phenomena in the observed visits. For paper 3 and 4, a questionnaire was developed and distributed among a diverse group of people who had recent experience of being patients. The questionnaire comprised respondent’s description of what patient participation is, using items based on findings in Study 1, along with open-ended questions for additional aspects and general issues regarding situations in which the respondent had experienced patient participation and/or non-participation. The findings show additional aspects to patient participation: patient participation is being provided with information and knowledge in order for one to comprehend one’s body, disease, and treatment and to be able to take self-care actions based on the context and one’s values. Participation was also found to include providing the information and knowledge one has about the experience of illness and symptoms and of one’s situation. Participation occurs when being listened to and being recognised as an individual and a partner in the health care team. Non-participation, on the other hand, occurs when one is regarded as a symptom, a problem to be solved. To avoid non-participation, the information provided needs to be based on the individual’s need and with recognition of the patient’s knowledge and context. In conclusion, patient participation needs to be reconsidered in health care regulations and in clinical settings: patients’ defi nitions of participation, found to be close to the dictionaries’ description of sharing, should be recognised and opportunities provided for sharing knowledge and experience in two-way-communication.