Stuprör, hängrännor och rännkrokar : Utvärdering av projektet Samordnat stöd till barn och föräldrar i familjer med missbruk 2013–2014

Sammanfattning Socialstyrelsen har initierat ett utvecklingsarbete i fem kommuner i syfte att samordna stödet till barn under 18 år och föräldrar i familjer där föräldrar har problem med riskbruk/missbruk. Arbetet skulle särskilt stärka helhetssynen och samverkan mellan enheter i kommunen som har ansvar för barn, ungdom och familj respektive missbruk och beroende. Med helhetssyn avses här att se barns och vuxnas individuella behov, men även som familj, när det gäller socialtjänstens arbete med att upptäcka missbruk bland föräldrar, utreda, ge insatser och följa upp. Utvärderingen, som om avser tiden november 2012 till september 2014., avser såväl själva utvecklingsarbetet (processen) som dess resultat. Det kan med utvärderingstermer benämnas programteoriutvärdering och som genererat tre övergripande frågeställningar: Har kommunerna genomfört vad de föresatt sig göra? Har de uppnått de mål som de satt upp? Vilka förhållanden hindrar alternativt befrämjar ett familjeperspektiv i socialtjänstens arbete med barn och vuxna? För analys och tolkning av resultaten har implementeringsteori och teorier kring organisation och samverkan använts. Två år är en kort tid för att ett utvecklingsarbete av den här omfattningen ska ge några synbara avtryck i verksamheterna och framförallt innebära något för brukarna/ klienterna. I två kommuner har arbetet fått ett sådant genomslag att även klienterna kunnat tillfrågas om upplevelsen av samordningen samt om och hur arbetet inneburit någon förändring för dem. I en kommun har arbetet inte gett några större avtryck vare sig i organisationen eller för klienterna. I två kommuner har det inneburit viss utveckling av samarbete och samordning på professions- och verksamhetsnivå. Alla fem kommuner har fullföljt projektet och har en ambition att fortsätta utvecklingsarbetet. Målsättningen att pröva de samordnande insatserna i större skala har omsatts i en av de deltagande kommunerna. Det kan konstateras att de i teorin beskrivna hindren även förekommer i detta projekt. Det gäller exempelvis brister i kommuniceringen, hur samordnandet och uppföljningen med familjen faktiskt ska gå till, hög personalomsättning, hög arbetsbelastning och brister i ledningsstöd. Att enheterna är lokaliserade på olika ställen eller organiserade i olika förvaltningar är andra hinder. Framgångsfaktorer har varit fungerande arbetsledarskap och förankring på flera nivåer. Ledare som tar aktiv del och lyssnar och lär. Att det finns mottagningsfunktioner på bägge enheterna inom respektive kommun banar vägen för samverkan när det gäller upptäckt och utredning. Att testa en samordningsmodell i några pilotärenden förefaller vara ett bra sätt att förbereda sig innan implementering sker i större skala. Att utbyta erfarenheter med andra kommuner har visat sig verkningsfullt. Det finns flera exempel på hur kommunerna av lärt varandra och även använt varandra i utvecklingsarbetet. Optimistiska, erfarna och uthålliga projektmedarbetare med tydliga mandat som leder implementeringen är en framgångsfaktor, liksom att utgå från faktiska behov av förändringar i organisationen. Tre förhållanden som identifierats som hindrande eller försvårande av ett samordnat arbetssätt kan sammankopplats med lagstiftning och organisationsformer. Utredning och insats går inte alltid i fas med varandra tidsmässigt på vuxenheten och enheten för barn och unga. Enligt socialtjänstlagen ska en barnutredning vara slutförd inom fyra månader och en förhandbedömning ska vara gjord inom 14 dagar (SOL 11:2). Sådana tidsgränser formuleras inte för vuxenärenden. Barnutredningen kan avslutas utan insats med hänvisning till att det finns en fungerande förälder och vuxenutredningen likaså, därför att den vuxne inte är motiverad att göra något åt sitt missbruk. Själva arbetets organiserande gör att det finns flera ärenden i en familj som inte synkroniseras. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den vedertagna metaforen stuprör. De flesta kommuner i Sverige har en specialiserad organisation. I en sådan organisation flyter barnärendena i ett stuprör och vuxenärenden i ett annat. Utöver detta införs här metaforerna hängrännor och rännkrokar. Hängrännor behövs för att möjliggöra ett helhetsperspektiv på familjen, i hängrännorna blandas ärendena. Rännkrokar slutligen ses som strukturerna i organisationen som underlättar de blandade ärendeflödena. De samordningsmodeller som kommunerna prövat kan liknas vid försök att montera upp hängrännor. 

Lärares undervisning om och i hållbar utveckling : En intervjustudie om hur lärare i F-3 arbetar med hållbar utveckling samt lärares åsikter och kunskaper om hållbar utveckling

Syftet med studien var att undersöka hur lärare i årskurserna F-3 arbetar med ämnet hållbar utveckling samt undersöka hur väl lärare känner till begreppet hållbar utveckling och hur det genomsyrar undervisningen i skolan. Studien bygger på intervjuer av åtta verksamma lärare och svaren har sammanställts och analyserats utifrån en innehållsanalytisk metod. Resultatet visar att lärare finner det komplicerat att beskriva begreppet hållbar utveckling och det är vanligt att lärare endast känner till den ekologiska aspekten inom hållbar utveckling och därmed missar de två övriga aspekterna, sociala samt ekonomiska. Oavsett detta menar samtliga lärare att de arbetar medvetet med hållbar utveckling och anser att det är ett viktigt ämne som behövs i skolan. Arbete med miljö, så som återvinning och återbruka, är arbetssätt som lärarna kopplar till hållbar utveckling. Ett arbetssätt som inte är lika tydligt kopplat till hållbar utveckling, men som används nästan dagligen, är diskussioner. Det handlar inte endast om diskussioner om hållbar utveckling utan diskussioner oavsett ämne. Genom att eleverna får möjlighet att föra diskussioner utvecklas deras handlingskompetens enligt lärarna. Handlingskompetens är ett begrepp som är nära kopplat till lärande för hållbar utveckling.

Gestaltande undervisnings- och redovisningsformer med särskilt fokus på Grundlärarprogrammet – Förskoleklass och grundskolans åk. 1-3

Högskolepedagogik, högskolepedagogisk utbildning, BHU

Hur undervisning i naturvetenskap planeras och genomförs med andraspråkselever i klassrummet : Fem lärares beskrivning av sin undervisning i årskurs 1 - 3

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur lärare för årskurs 1 - 3 planerar och genomför NO-undervisningen med andraspråkselever i fokus. Studiens syfte preciseras i följande tre frågeställningar: hur beskriver lärare att de planerar för NO-undervisningen med andraspråkselever i åtanke?, hur beskriver lärare på vilket sätt de arbetar och vilka undervisningsmetoder som används för att ge andraspråkseleverna möjlighet att uppnå förmågorna inom NO för årskurs 1 - 3? samt vilken eller vilka förmågor inom naturvetenskap beskriver lärare är svårare respektive enklare att planera, genomföra och arbeta med? För att svara på studiens syfte och frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med fem lärare i årskurs 1 – 3. I studiens resultatavsnitt framkommer det att ämnesspecifika terminologier är svårt för andraspråkselever eftersom många inte har ordförrådet. Därför bör lärare konkretisera dessa ord och begrepp genom att exempelvis ge bildstöd, konkreta exempel, visa film, göra praktiskt och lära med både kroppen och sinnen. Detta ger eleverna möjlighet att greppa orden men även lägga dem på minnet. Flera lärare i studien påtalade vikten av att låta eleverna kommunicera med en kamrat, handledare eller resurs som talar samma modersmål. Dessa samtala och diskussioner gör att eleverna inte går miste om ämneskunskaperna. Vidare har det framkommit att flera av lärarna anser att förmågan att genomföra systematiska undersökningar i biologi, fysik och kemi är den enklaste att planera/genomföra/arbeta med. Detta har en avspegling i studiens teoretiska ansats, pragmatismen, således att det inte går att skilja på praktik och teori eftersom både praktik och teori finns människans handlingar.

Att leva med diabetes typ 1- En litteraturöversikt om barn och ungdomar samt deras föräldrars upplevelser

Bakgrund: Diabetes typ 1 ökar bland barn och ungdomar, Sverige har den näst högsta insjuknandefrekvensen i hela världen. Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar angriper de egna insulinproducerande cellerna i pankreas. Patienter med diabetes typ 1 löper stor risk att drabbas av komplikationer och följdsjukdomar. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva barn och ungdomar samt deras föräldrars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie genomfördes med totalt 15 artiklar utifrån studiens syfte, sökningarna har skett i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna poängsattes med hjälp av Högskolan Dalarnas modifierade version av granskningsmallar för kvantitativa och kvalitativa artiklar. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i fyra kategorier som beskriver barn och ungdomars upplevelser: begränsningar i vardagen, stöd från föräldrar och sjukvården var centralt, rädsla för komplikationer samt att vara annorlunda. Två kategorier beskriver föräldrarnas upplevelser: oro rädsla och frustration samt att våga släppa kontrollen. Slutsats: Barn och ungdomar med diabetes typ 1 upplevde sitt liv som begränsat. Sjukdomen påverkar dem i skolan, under fysisk aktivitet, tillsammans med vänner, och i sociala sammanhang. Föräldrar till barn och ungdomar med diabetes typ 1 upplevde rädsla och oro över sitt barns sjukdom.

Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att förebygga fall hos patienter med demenssjukdom på somatiska vårdavdelningar Litteraturöversikt

Bakgrund: På somatiska vårdavdelningar är fallrisken hög då det gäller patienter med demenssjukdom. Olika faktorer leder till att denna patientgrupp riskerar att inneha hög fallfrekvens på sjukhus. Syftet är att beskriva hur sjuksköterskan med hjälp av omvårdnadsåtgärder kan förebygga fall hos patienter med demenssjukdom på somatiska vårdavdelningar. Metod som valts är en litteratur översikt som är baserad på 15 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ- och kvantitativansats. Resultat: Att identifiera vilka faktorer som leder till ökad fallrisk är ett viktigt arbete för sjuksköterskan för att kunna sätta in rätt omvårdnadsåtgärder. Upprättandet av individanpassat fallpreventionsprogram kan förebygga fall genom att patientens styrkor och svagheter identifieras. Vårdmiljön har en stor betydelse för patienter med demenssjukdom för att motverka risken för fallolyckor. Genom att samverka med andra professioner kan sjuksköterskan få ett större urval av omvårdnadsåtgärder i det fallförebyggande arbetet. Olika sorters hjälpmedel kan användas i omvårdnaden och därmed förebygga fall och framförallt fallskador. Slutsats: Fallolyckor innebär svåra skador hos äldre patienter med demens med en lång vårdtid och ökat lidande som följd. Det bör därför ligga i sjuksköterskans intresse att mer systematiskt använda sig av någon av tidigare nämnda omvårdnadsåtgärder då de hjälper till att förhindra fallolyckor i hög grad.

Med rena händer i kampen mot VRI : Sjuksköterskors följsamhet till riktlinjer om handhygien: främjande och hindrande faktorer En litteraturöversikt

Bakgrund: Uppkomsten av vårdrelaterade infektioner (VRI) är ett globalt problem. Den vanligaste smittvägen är via personalens händer. Bra handhygien är väsentligt för att minska VRI. Med bättre följsamhet till handhygien kan uppkomsten av VRI minskas, därför har forskning om följsamhet till handhygien och faktorer som inverkar, stort betydelse. Syfte: Syftet var att sammanställa och beskriva aktuell forskning om sjuksköterskors följsamhet till handhygien och vilka faktorer främjar respektive hindrar följsamheten till handhygien. Metod: En litteraturöversikt som baserades på artiklar publicerade de senaste fem åren, från länder som följer Världshälsoorganisationens (WHO) handhygieniska riktlinjer. Sexton artiklar valdes efter kvalitetsgranskning för analys och beskrivning. Artiklarna bearbetades med innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskors följsamhet till handhygien var låg. Följande främjande faktorer identifierades: handhygien efter patientkontakt, materialtillgång, förebilder, utbildning, verbala och visuella påminnelser, positiva individuella attityder, kvinnlig könstillhörighet, yrkesgrupp, specialitet, patientens skydd, arbetskultur och samhällets inställning till handhygien. Följande hindrande faktorer identifierades: hög arbetsbelastning, bristande utbildning, kunskapsbrist, individuella attityder, hudpåverkan, materialtillgång, arbetskultur och samhällets inställning till handhygien, manlig könstillhörighet, yrkesgrupp, specialitet. Slutsats: Enligt resultat rekommenderas: samspelet med kollegor och patienter, stöd av teamarbete ledare, förebilder, materialtillgång, utbildning, påminnelser, intervention med tillgång till information, stöd, resurser och möjligheter för regelbunden kunskapsuppföljning, motivera till handhygien före patientkontakt, involvera patienter.

Upplevelser av stöd från diabetessjuksköterskan hos personer med diabetes typ 1 : – Sekundäranalys av en kvalitativ intervjustudie

Introduction: Type 1 diabetes is a chronic disease that affects the individual in everyday life. The diabetes team sets the treatment goals together with the patient aiming for a good quality of life and to prevent complications. The diabetes nurse should include in-depth knowledge of the daily life of people with diabetes, and have respect for the individual's choices and life situation. Aim: To describe how people with type 1 diabetes experience the support from the diabetes nurse. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach has been used. A secondary analysis including semi-structured interviews with 15 adults (> 18 years) with type 1 diabetes was conducted. Result: The result was summarized with an overall theme "At the clinic - experience of the support offered" describes how people experience the support from their diabetes nurse. The theme constituted three categories "Access to the diabetes nurse", "The diabetes nurse - a source of information and knowledge that might need to be complemented with the support from other professionals" and,"Mutual trust - the patient's experience of the district nurse as a discussion partner and support". Conclusion: The results showed that the accessibility to diabetes nurses was experienced as good. It was simple and easy to make contact. The diabetes nurses were experienced to be engaged and provide good support to the patients. A good dialogue with the diabetes nurse and commitment from the diabetes nurse were mentioned as important factors that made the visits to be experienced as good and important. There were requests for greater access and expanded opportunities for help from counselors, as well as an increased focus on how the person is feeling.

Distriktssköterskans upplevelser av att motivera patienter med diabetes typ 2 till hälsosammare levnadsvanor genom evidensbaserad vård : Kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folksjukdom och kan förebyggas eller fördröjas genom hälsosamma levnadsvanor. Att informera och motivera patienterna på ett hälsofrämjande och preventivt sätt är distriktssköterskans ansvar. Distriktssköterskans nyckelroll är att kritiskt granska evidensbaserad forskning för att uppnå en säker vård av god kvalitet som kan implementeras i praktiken. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att motivera patienter med diabetes typ 2 till hälsosammare levnadsvanor genom evidensbaserad vård. Metod: En kvalitativ ansats användes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor. Materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i föreliggande studie visar att distriktssköterskorna måste utgå från patientens situation och individanpassa informationen. Genom stöd från distriktssköterskan ska patienten kunna motivera sig själv till att genomföra förändringar. Informanterna i studien belyste vikten av att informera patienten om diabetes samt vilka komplikationer som kan uppstå. För att uppnå en patientsäker vård av hög kvalitet ansåg distriktssköterskorna att evidensbaserad kunskap var en förutsättning. Konklusion: För att motivera patienterna till förändrade levnadsvanor krävs det att distriktssköterskorna informerar och undervisar patienterna om diabetes och hur förändrade levnadsvanor påverkar hälsan. Distriktssköterskan måste finna olika metoder för att motivera patienterna. Det som förmedlas ska grunda sig på vetenskap och evidensbaserad kunskap.

Distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till personer med diabetes – utifrån ett personcentrerat förhållningssätt : En kvalitativ studie

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av patientundervisning till patienter med diabetes samt att identifiera aspekter som kan relateras till ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Deskriptiv design med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer användes vid datainsamlingen. Vid urvalet användes strategiskt urval. Nio intervjuer utfördes med distriktssköterskor på sex olika vårdcentraler i Mellansverige. Vid analysen användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna önskade mer kunskap om invandrares kost- och motionsvanor. Distriktssköterskorna uttryckte att det var roligt och spännande med patientundervisning och att det var viktigt att de var engagerade. Distriktssköterskorna ville arbeta mer i team och de upplevde att de hade för lite tid avsatt för patientundervisning. De ansåg att de arbetade personcentrerat men det var svårare att arbeta personcentrerat vid gruppundervisning än vid enskild undervisning. Slutsats: Distriktssköterskor bör ha god kunskap om kulturella skillnader hos patienter med diabetes. Distriktssköterskorna upplever brist på tid- och resurser och önskar samarbeta mera i team. Det är viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där distriktssköterskorna utgår från den enskilda individen. En distriktssköterska som är engagerad och trivs med sitt arbete kan lättare klara av det ökade trycket och arbetsbelastningen.

Följsamhet till råd om egenvård hos patienter med diabetes typ 2 : En litteraturöversikt

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en endokrin sjukdom och ett globalt hälsoproblem, där antalet insjuknande personer ökar kraftigt. Behandlingen vid diabetes typ 2 utgörs till största del av egenvård vilket ställer stora krav på patienten och på sjukvården. En bristande följsamhet till råd om egenvård kan leda till sämre hälsa för patienten och ökade kostnader för samhället. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva vilka faktorer som påverkar följsamheten till råd om egenvård hos patienter med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar där både kvalitativa och kvantitativa artiklar har granskats. Databaserna CINAHL och PubMed har använts. Resultat: Faktorer som påverkade följsamheten till råd om egenvård identifierades och resulterade i fem huvudkategorier: Information; Kunskap; Socialt stöd; Teknologiskt stöd och Livssituation. Dessa faktorer framkom som viktiga för en god följsamhet till råd om egenvård. Slutsats: Det är av stor betydelse att försöka identifiera varje individs olika förutsättningar, för att på så sätt ha möjlighet att anpassa både information, utbildning och egenvårdsplanering utifrån individen.

En översikt av vilka faktorer som har samband med patientens upplevelse av kontinuitet i vården : En litteraturstudie

Forskning visar på att patienter önskar kontinuitet, då de upplever att det bidrar till känslan av trygghet och närhet. Det ger sjuksköterskan möjlighet att lära känna personen och en möjlighet att bättre följa upp gjorda åtgärder. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva vilka faktorer som har samband med patientens upplevelse av kontinuitet i vården. Metod Studien har genomförts som en litteraturstudie. Resultat Resultatet visade att det var viktigt för kontinuiteten att de fick träffa en sjuksköterska som de kände sedan tidigare och att det var samma sjuksköterska vid alla vårdtillfällen. Det var även viktigt att sjuksköterskan de träffade var uppdaterad på deras medicinska historia. En viktig faktor som höjde kontinuiteten var om patienten hade en kronisk sjukdom, då de patienterna oftare kräver regelbunden uppföljning med fler besök hos vården. Patienterna upplevde större kontinuitet om vården utfördes av sjuksköterska istället för av andra vårdgivare Sjuksköterskorna var mer anpassningsbara, flexibla och tog sig mer tid med patienten. Slutsats Studien visar att kontinuitet är något som patienter upplever som viktigt när de möter vården men det saknas forskning om hur vården ska organiseras, för att kontinuiteten ska upplevas bättre ur ett patientperspektiv, balanserat mot organisationens behov av att spara tid och pengar.

Upplevelser av bemötande i vården hos patienter med fibromyalgi- en litteraturöversikt

Bakgrund: Fibromyalgi är ett långvarigt kroniskt smärttillstånd som grundar sig på individens subjektiva smärtupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter med fibromyalgi upplevt bemötande i vården. Metod: Denna litteraturöversikt baseras på tretton vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet resulterade i två huvudkategorier "Patienters upplevelser av bemötande" och "Kunskap och stöd från vårdpersonalen". Patienterna med fibromyalgi upplever dåligt bemötande och att vårdpersonal saknar kunskap om både diagnos och behandling av fibromyalgi. I vården upplever dessa patienter misstro och att de blir dåligt bemötta när de söker för sina smärtsymtom. Patienter med fibromyalgidiagnos önskar ett personcentrerat bemötande och mer tid av sina läkare. Slutsatser: Litteraturöversikten visar att patienter med fibromyalgi i stor utsträckning uppger att de upplever dåligt bemötande, okunskap och brist på engagemang i vården. Framtida forskningen bör fokusera på hur vården kan arbeta mer personcentrerat i denna patientgrupp till exempel genom interventionsstudier.

Användning av information och kommunikationsteknologi för att främja egenvård på distans för patienter med diabetes typ 2 En litteraturöversikt

Bakgrund: Diabetes Mellitus är kronisk sjukdom som är kopplat till lidande och förlust av livskvalitet. Egenvård är avgörande för att minska de negativa konsekvenserna. Mindre än hälften av alla diabetespatienter uppnår god egenvård. Anledningen är bland annat begränsad kunskap om diabetes och bristande egenvårdsföljsamhet. Införandet av Informations- och kommunikationsteknologi i diabetesvården påbörjades för att förbättra det kliniska resultatet och livskvaliteten för patienter med diabetes typ 2. Syfte: Att beskriva hur information och kommunikationsteknologi kan främja egenvård på distans för patienter med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie, där artiklarna söktes i CINAHL, PubMed och Web of Science. Artiklarna som inkluderades var 15 artiklar med kvantitativ, kvalitativ samt mixed metod. Resultat: Resultatet visade att Information och kommunikationsteknologi såsom internet, dator och mobiltelefonbaserade egenvårdsprogram främjade egenvård hos patienter med diabetes typ 2 genom ökad kunskap, ökad medvetenhet, ökad motivation samt förbättrad livsstilsförändring i kost och motion. Slutsats: IKT som hjälpmedel kan underlätta dagliga utmaningarna för patienter med diabetes typ 2 eftersom den täcker kunskapsluckan och därtill ökar patienternas medvetenhet och motivation till egenvård.