20 resultados para Jürgen Schmalzl
Resumo:
BACKGROUND: Canalization is defined as the stability of a genotype against minor variations in both environment and genetics. Genetic variation in degree of canalization causes heterogeneity of within-family variance. The aims of this study are twofold: (1) quantify genetic heterogeneity of (within-family) residual variance in Atlantic salmon and (2) test whether the observed heterogeneity of (within-family) residual variance can be explained by simple scaling effects. RESULTS: Analysis of body weight in Atlantic salmon using a double hierarchical generalized linear model (DHGLM) revealed substantial heterogeneity of within-family variance. The 95% prediction interval for within-family variance ranged from ~0.4 to 1.2 kg2, implying that the within-family variance of the most extreme high families is expected to be approximately three times larger than the extreme low families. For cross-sectional data, DHGLM with an animal mean sub-model resulted in severe bias, while a corresponding sire-dam model was appropriate. Heterogeneity of variance was not sensitive to Box-Cox transformations of phenotypes, which implies that heterogeneity of variance exists beyond what would be expected from simple scaling effects. CONCLUSIONS: Substantial heterogeneity of within-family variance was found for body weight in Atlantic salmon. A tendency towards higher variance with higher means (scaling effects) was observed, but heterogeneity of within-family variance existed beyond what could be explained by simple scaling effects. For cross-sectional data, using the animal mean sub-model in the DHGLM resulted in biased estimates of variance components, which differed substantially both from a standard linear mean animal model and a sire-dam DHGLM model. Although genetic differences in canalization were observed, selection for increased canalization is difficult, because there is limited individual information for the variance sub-model, especially when based on cross-sectional data. Furthermore, potential macro-environmental changes (diet, climatic region, etc.) may make genetic heterogeneity of variance a less stable trait over time and space.
Resumo:
In this article, the development and changes in Swedish public policy relating to tourism from the 1930s to 2010 is described and interpreted from a political economy perspective. A case study, compiled from mainly secondary sources, is analyzed from a theoretical framework based on regulation theory. The purpose with this study is to increase the understanding of how the macro political economy context has influenced the policy-making in tourism in Sweden, but also to make a contribution to an area which seems to be quite neglected when it comes to research. The changes are analyzed according to the three periods denoted as pre-Fordism (mid-19th century-1930s), Fordism (1930s-1970s) and post-Fordism (1970s to present). It is observed how the general changes between these periods regarding aspects such as regulation and deregulation, and the degree of state involvement, have affected tourism policy making. The tourism policy making has changed from being insignificant, to a high degree of state involvement including planning, control and supervision, to a situation where the market rather than government regulation is considered as state of the art.
Resumo:
Syftet med artikeln är att belysa olika föreställningar kring specialpedagogers och speciallärares roller och uppdrag samt att förstå varför denna olikhet finns. Syftet är också att problematisera dessa föreställningar och synliggöra dilemman som kommer till uttryck i talet om de båda yrkesgruppernas roller och uppdrag. Bakgrunden till studien är de skilda och ofta disparata uppfattningar som råder om vad yrkesgrupperna ska arbeta med, hur de ska genomföra sina uppdrag och varför. Konsekvenserna av detta kan leda till att uppdrag genomförs på ett sätt som inte står i överensstämmelse med styrdokumentens föreskrivna demokrati-, samhälls- och kunskapsuppdrag. Samtal har genomförts med specialpedagoger, speciallärare utbildade efter 2008 och rektorer. Den metodologiska ansatsen har varit kunskapande samtal. Kunskapande samtal utgår från ett kommunikationsteoretiskt perspektiv och bygger på Jürgen Habermas teori om det kommunikativa handlandet. Karen Barads teori om agentisk realism har använts för att förstå hur olika föreställningar kring roller och uppdrag uppstår, skapas och förändras i samspel med andras uppfattningar men även i samspel med exempelvis rum, texter och metoder. Olika föreställningar om roller och uppdrag belyses liksom dilemman som dessa föreställningar kan ge upphov till då yrkesrollerna möts i, och möter, en pedagogisk praktik. Resultatet visar att specialpedagoger och speciallärare behöver finnas med i det kontinuerliga arbetet ute på skolor och förskolor men att det kan betyda olika slags organisatoriska lösningar för yrkesgrupperna. En fråga som uppstår är om de specialpedagogiska yrkesgrupperna alltid och i alla sammanhang bör finns så nära barnen/eleverna som möjligt eller om det finns grund för ett mer distanserat sätt att arbeta? Författaren föreslår att svensk förskola och skola bör utnyttja det faktum att det finns två olika specialpedagogiska yrkesgrupper och särskilja deras roller och uppdrag på ett tydligt sätt. Om specialpedagogik dessutom tar avstamp i ett kommunikationsteoretiskt perspektiv skapas förutsättningar och möjligheter för barns/elevers lärande utifrån ett inkluderande synsätt.
Resumo:
The significance of inhibition: a contribution to the agency-structure debate A central problem in social theory today is how to integrate agency and structure. The vital question is how to explain social reality by proceeding from both the notion of people doing things which affect the social relationships in which they are embedded (agency) and the idea of the social context moulding social activity (structure). Sociologists as Pierre Bourdieu, Anthony Giddens and Jürgen Habermas call attention to social practices as the ”missing link” between agency and structure. In accentuating social practices, the aim is to explain how people in their daily encounters actively contribute to the production and reproduction of social structures. This article puts forth the posthumous contribution of George Herbert Mead to the agency-structure debate. I argue that his social pragmatist theory gives us a compound and thorough– but not fully recognized – explanation of the dynamics and the course of events in structurally framed encounters. By especially emphasizing the importance Mead ascribes to the inhibited social act, I examine how his theory deepens the understanding of social practices as a bridge between agency and structure.