22 resultados para Geli, Anna M. -- Interviews


Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

BACKGROUND: A large proportion of the annual 3.3 million neonatal deaths could be averted if there was a high uptake of basic evidence-based practices. In order to overcome this 'know-do' gap, there is an urgent need for in-depth understanding of knowledge translation (KT). A major factor to consider in the successful translation of knowledge into practice is the influence of organizational context. A theoretical framework highlighting this process is Promoting Action on Research Implementation in Health Services (PARIHS). However, research linked to this framework has almost exclusively been conducted in high-income countries. Therefore, the objective of this study was to examine the perceived relevance of the subelements of the organizational context cornerstone of the PARIHS framework, and also whether other factors in the organizational context were perceived to influence KT in a specific low-income setting. METHODS: This qualitative study was conducted in a district of Uganda, where focus group discussions and semi-structured interviews were conducted with midwives (n = 18) and managers (n = 5) within the catchment area of the general hospital. The interview guide was developed based on the context sub-elements in the PARIHS framework (receptive context, culture, leadership, and evaluation). Interviews were transcribed verbatim, followed by directed content analysis of the data. RESULTS: The sub-elements of organizational context in the PARIHS framework--i.e., receptive context, culture, leadership, and evaluation--also appear to be relevant in a low-income setting like Uganda, but there are additional factors to consider. Access to resources, commitment and informal payment, and community involvement were all perceived to play important roles for successful KT. CONCLUSIONS: In further development of the context assessment tool, assessing factors for successful implementation of evidence in low-income settings--resources, community involvement, and commitment and informal payment--should be considered for inclusion. For low-income settings, resources are of significant importance, and might be considered as a separate subelement of the PARIHS framework as a whole.

Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

BACKGROUND: Unsafe abortions are estimated to cause eight per-cent of maternal mortality in India. Lack of providers, especially in rural areas, is one reason unsafe abortions take place despite decades of legal abortion. Education and training in reproductive health services has been shown to influence attitudes and increase chances that medical students will provide abortion care services in their future practice. To further explore previous findings about poor attitudes toward abortion among medical students in Maharastra, India, we conducted in-depth interviews with medical students in their final year of education. METHOD: We used a qualitative design conducting in-depth interviews with twenty-three medical students in Maharastra applying a topic guide. Data was organized using thematic analysis with an inductive approach. RESULTS: The participants described a fear to provide abortion in their future practice. They lacked understanding of the law and confused the legal regulation of abortion with the law governing gender biased sex selection, and concluded that abortion is illegal in Maharastra. The interviewed medical students' attitudes were supported by their experiences and perceptions from the clinical setting as well as traditions and norms in society. Medical abortion using mifepristone and misoprostol was believed to be unsafe and prohibited in Maharastra. The students perceived that nurse-midwives were knowledgeable in Sexual and Reproductive Health and many found that they could be trained to perform abortions in the future. CONCLUSIONS: To increase chances that medical students in Maharastra will perform abortion care services in their future practice, it is important to strengthen their confidence and knowledge through improved medical education including value clarification and clinical training.

Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

Background: In light of the multifactorial etiology of fall-related hip fracture, knowledge of fall circumstances may be especially valuable when placed in the context of the health of the person who falls. We aimed to investigate the circumstances surrounding fall-related hip fractures and to describe fall circumstances in relation to participants' health and functional characteristics. Methods: The fall circumstances of 125 individuals (age >= 50 years) with hip fracture were investigated using semi-structured interviews. Data concerning participants' health (comorbidities and medications) and function (self-reported performance of mobility, balance, personal activities of daily living and physical activity, previous falls and hand grip strength) were collected via medical records, questionnaires and dynamometry. Using a mixed methods design, both data sets were analysed separately and then merged in order to provide a comprehensive description of fall events and identify eventual patterns in the data. Results: Fall circumstances were described as i) Activity at the time of the fall: Positional change (n = 24, 19%); Standing (n = 16, 13%); Walking (n = 71, 57%); Balance challenging (n = 14, 11%) and ii) Nature of the fall: Environmental (n = 32, 26%); Physiological (n = 35, 28%); Activity-related indoor (n = 8, 6%) and outdoor (n = 8, 6%); Trips and slips on snow (n = 20, 16%) and in snow-free conditions (n = 12, 10%) and Unknown (n = 10, 8%). We observed the following patterns regarding fall circumstances and participants' health: those who fell i) during positional change had the poorest functional status; ii) due to environmental reasons (indoors) had moderate physical function, but high levels of comorbidity and fall risk increasing medications; iii) in snow-free environments (outdoors) appeared to have a poorer health and functional status than other outdoor groups. Conclusions: Our findings indicate that patterns exist in relation to the falls circumstances and health characteristics of people with hip fracture which build upon that previously reported. These patterns, when verified, can provide useful information as to the ways in which fall prevention strategies can be tailored to individuals of varying levels of health and function who are at risk for falls and hip fracture.

Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

Bakgrund: Patienter med emotionell instabil personlighetsstörning upplevs som en svÃ¥rbehandlad patientgrupp inom heldygnsvÃ¥rden. OmvÃ¥rdnadspersonalens kunskap kring be¶tande och behandling av denna patientgrupp är varierande vilket gör att vÃ¥rden ser olika ut. Detta kan resultera i ett ökat lidande hos patienten och frustration i personalgruppen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva faktorer som bidrar till stabilare ¥ende hos patienter med emotionellt instabilt personlighetsstörning under heldygnsvÃ¥rd. Metod: Som metod har använts en kvalitativ design med induktiv ansats. Studien baserades pÃ¥ sex intervjuer där informanterna var patienter med diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehÃ¥llsanalys. Resultat: Resultatet visade att be¶tandet och engagemang hos personal var av stor vikt. Struktur och delaktighet var andra viktiga faktorer för att nÃ¥ ett stabilare ¥ende. Det framkom att heldygnsvÃ¥rden kunde bidra med ett avbrott i vardagen och att meningsfulla aktiviteter under vÃ¥rdtiden var en annan viktig faktor. Slutsats: Patienterna upplevde att bli be¶tt som en individ av engagerad personal och att fÃ¥ vara delaktig i sin vÃ¥rd som tvÃ¥ viktiga faktorer i processen mot ett stabilare ¥ende. HeldygnsvÃ¥rdens struktur och miljöombytet stod för Ã¥terhämtning och en ¶jlighet att Ã¥terfÃ¥ rutiner. Det framkom även en önskan om fler meningsfulla aktiviteter sÃ¥som fysisk aktivitet och psykoedukation för att pÃ¥ bästa sätt ta tillvara pÃ¥ vÃ¥rdtiden.

Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

BACKGROUND: The recently developed Context Assessment for Community Health (COACH) tool aims to measure aspects of the local healthcare context perceived to influence knowledge translation in low- and middle-income countries. The tool measures eight dimensions (organizational resources, community engagement, monitoring services for action, sources of knowledge, commitment to work, work culture, leadership, and informal payment) through 49 items. OBJECTIVE: The study aimed to explore the understanding and stability of the COACH tool among health providers in Vietnam. DESIGNS: To investigate the response process, think-aloud interviews were undertaken with five community health workers, six nurses and midwives, and five physicians. Identified problems were classified according to Conrad and Blair's taxonomy and grouped according to an estimation of the magnitude of the problem's effect on the response data. Further, the stability of the tool was examined using a test-retest survey among 77 respondents. The reliability was analyzed for items (intraclass correlation coefficient (ICC) and percent agreement) and dimensions (ICC and Bland-Altman plots). RESULTS: In general, the think-aloud interviews revealed that the COACH tool was perceived as clear, well organized, and easy to answer. Most items were understood as intended. However, seven prominent problems in the items were identified and the content of three dimensions was perceived to be of a sensitive nature. In the test-retest survey, two-thirds of the items and seven of eight dimensions were found to have an ICC agreement ranging from moderate to substantial (0.5-0.7), demonstrating that the instrument has an acceptable level of stability. CONCLUSIONS: This study provides evidence that the Vietnamese translation of the COACH tool is generally perceived to be clear and easy to understand and has acceptable stability. There is, however, a need to rephrase and add generic examples to clarify some items and to further review items with low ICC.

Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

Background: Previous research supports the claim that managers are vital players in the implementation of clinical practice guidelines (CPGs), yet little is known about interventions aiming to develop managers’ leadership in facilitating implementation. In this pilot study, process evaluation was employed to study the feasibility and usefulness of a leadership intervention by exploring the intervention’s potential to support managers in the implementation of national guideline recommendations for stroke care in outpatient rehabilitation. Methods: Eleven senior and frontline managers from five outpatient stroke rehabilitation centers participated in a four-month leadership intervention that included workshops, seminars, and teleconferences. The focus was on developing knowledge and skills to enhance the implementation of CPG recommendations, with a particular focus on leadership behaviors. Each dyad of managers was assigned to develop a leadership plan with specific goals and leadership behaviors for implementing three rehabilitation recommendations. Feasibility and usefulness were explored through observations and interviews with the managers and staff members prior to the intervention, and then one month and one year after the intervention. Results: Managers considered the intervention beneficial, particularly the participation of both senior and frontline managers and the focus on leadership knowledge and skills for implementing CPG recommendations. All the managers developed a leadership plan, but only two units identified goals specific to implementing the three stroke rehabilitation recommendations. Of these, only one identified leadership behaviors that support implementation. Conclusion: Managers found that the intervention was delivered in a feasible way and appreciated the focus on leadership to facilitate implementation. However, the intervention appeared to have limited impact on managers’ behaviors or clinical practice at the units. Future interventions directed towards managers should have a stronger focus on developing leadership skills and behaviors to tailor implementation plans and support implementation of CPG recommendations.

Relevância:

20.00% 20.00%

Publicador:

Resumo:

Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselomrÃ¥det har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om pÃ¥verkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas pÃ¥verkar renarna och renskötseln i tre olika omrÃ¥den. I MalÃ¥ sameby har vi studerat kalvningsomrÃ¥det kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesomrÃ¥det kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt LögdeÃ¥landets betesomrÃ¥de med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt frÃ¥n Norge. För att fÃ¥ en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesomrÃ¥de är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttnings¶nster lÃ¥ngsiktigt och över hela deras betesomrÃ¥de och inte bara inom det lokala omrÃ¥det nära parken. Det är ocksÃ¥ viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar frÃ¥n Ã¥r till Ã¥r och mellan olika Ã¥rstider beroende pÃ¥ väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill ocksÃ¥ understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen frÃ¥n renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frÃ¥gor som är viktiga för att kunna bedriva en hÃ¥llbar renskötsel. Vi har undersökt renarnas användning av omrÃ¥dena genom att utföra spillningsinventeringar under Ã¥ren 2009-2015 (endast i MalÃ¥ sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under Ã¥ren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesomrÃ¥de för varje omrÃ¥de där vi har beräknat hur renarna förhÃ¥ller sig till vindkraftparksomrÃ¥det före, under och efter byggnation, och pÃ¥ Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, ¶ten och samtal, samt information frÃ¥n Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, pÃ¥verkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive omrÃ¥de. VÃ¥ra resultat visar att renarna bÃ¥de pÃ¥ kalvnings- och pÃ¥ vinterbetesomrÃ¥den pÃ¥verkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i omrÃ¥den där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i omrÃ¥den där vindkraftverken är skymda. I kalvningsomrÃ¥det i MalÃ¥ ökade användningen av skymda omrÃ¥den med 60 % under driftsfas. I vinterbetesomrÃ¥det pÃ¥ Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkomrÃ¥det under driftsfas, ökade användningen av skymda omrÃ¥den med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar ocksÃ¥ att renarna minskar sin användning av omrÃ¥det nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i MalÃ¥ minskar renarna sin användning av omrÃ¥den inom 5 km frÃ¥n parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. VÃ¥ra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie pÃ¥ 4 km frÃ¥n vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas. Exakta avstÃ¥nd som renarna pÃ¥verkas beror pÃ¥ förutsättningarna i respektive omrÃ¥de, exempelvis hur topografin ser ut eller om omrÃ¥det är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i vÃ¥ra studieomrÃ¥den blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesomrÃ¥de, som i kalvningsomrÃ¥det i MalÃ¥ eller i vinterbeteslandet pÃ¥ Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesomrÃ¥de. Oftast är snöförhÃ¥llandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgÃ¥ngarna, pÃ¥ grund av stabilare temperatur, vind som blÃ¥ser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta omrÃ¥den försämra ¶jligheten att använda sÃ¥dana viktiga reservbetesomrÃ¥den under vintrar med i övrigt dÃ¥liga snöförhÃ¥llanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. VÃ¥ra resultat tyder inte direkt pÃ¥ att renarna pÃ¥verkats negativt under dÃ¥liga betesvintrar men fler Ã¥r av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft pÃ¥verkar renarna under dessa vintrar. VÃ¥ra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under bÃ¥de barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas fÃ¥ störst inverkan inom vinterbetesomrÃ¥det där det är svÃ¥rt att hitta alternativa betesomrÃ¥den för renarna. Under sommaren är betestillgÃ¥ngen oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa omrÃ¥den. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesomrÃ¥de har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gÃ¥ ut ur omrÃ¥det. När den naturliga vandringen mellan olika betesomrÃ¥den störs för att renarna undviker att vistas i ett omrÃ¥de kan det leda till att den totala tillgÃ¥ngen till naturligt bete minskar och att man permanent ¥ste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar. Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar pÃ¥verkar ocksÃ¥ renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar vÃ¥ra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av omrÃ¥den nära vägarna efter att parken är byggd. PÃ¥ Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar pÃ¥ kantbevakningen för att inte hÃ¥lla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna ¥ste bevaka dessa omrÃ¥den intensivare. Sist i rapporten presenterar vi förslag till Ã¥tgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är sÃ¥ att en vindkraftpark redan är byggd. NÃ¥gra exempel pÃ¥ Ã¥tgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i omrÃ¥det samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angÃ¥ende vinterväghÃ¥llningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala Ã¥tgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet pÃ¥ andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och Ã¥terställa ¶jligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesomrÃ¥den.  Â