Tid och det tidlösa i tiden : en frambrytande vårdvetenskaplig teorigestaltning

Denna vårdvetenskapliga grundforskning syftar till att ur ett vårdvetenskapligt perspektiv och genom en hermeneutisk ansats fördjupa förståelsen för tiden och hur den gestaltas i vårdandets värld ur patientens synvinkel. Ett abduktivt syfte är att söka evidens för hur tiden kunde gestaltas ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Forskningsuppgiften är att teoretiskt och empiriskt utveckla kunskap om tidens substans och ontologi i vårdandets värld i ljuset av hälsa och lidande. Forskningsdesignen består av att genom induktion, deduktion och abduktion skapa hermeneutiska förståelsehorisonter. Sökandet efter det sanningslika och friläggandet av mening sker genom begreppsbestämning, tolkning av filosofers texter och tolkning av patienters texter. Vid avtäckandet av teorifragment har ett hermeneutiskt kunskapsarkeologiskt närmelsesätt utprövats. Horisontsammansmältningen framträder genom en vårdvetenskaplig mångdimensionell klangbotten och därigenom skapas den sammanvävda bilden. Bilden framvisar en frambrytande vårdvetenskaplig teorigestaltning där tid och det tidlösa i tiden bildar en dialogisk rörelse. Den mångdimensionella tiden tillför gestaltningar av dimensioner, skikt och nivåer. Den ontologiska nivån presenteras som ’flödande tid’, ’tillvarons tid’, ’kroppsligt innesluten tid’ och ’den andres föregående tid’. Tidens väsensdimensioner artikuleras som ’besittningstiden’, ’nuflödet’ och ’tidens genuina skepnad’. Tidens ’rymd’ eller det som kunde ses som en transcendent nivå har indelats i ’den förlösande tiden’, ’den tidlösa tiden’ och ’evighetshägring’. Den existentiella nivån framträder i en dialogisk rörelse mellan hälsa och lidande och synliggör tidens dubbelhet genom den yttre tidens gestaltade rörelse och den inre tidens beslöjade rörelse. Patienters vittnesbörder om tidsupplevelser, vilka framstiger inom vårdandets värld har genom en tolkningsrörelse förts in i dialog mellan ’hälsa’ och ’lidande’. Därigenom bildas ett mönster som visar på den genom lidandet förändrade tidens gestalt. Denna är en grund för den vårdande tidens tankemönster. Tankemönstret presenteras som ’tidspektras valv’, ’nuvarons tillgänglighet’ och ’varda i tid att lida ut’.

Frithjof Schuonin uskonto- ja esoteriakäsitys

Tässä tutkielmassa olen pyrkinyt antamaan lukijalle käsityksen siitä, millaisista elementeistä muodostui sveitsiläis-elsassilaisen muslimimystikko, runoilija ja taidemaalari Frithjof Schuonin käsitys uskonnosta ja kuinka hän ymmärsi esoteerisuuden. Tavoitteenani tämän jälkeen on ollut paikantaa Schuonin näkemykset länsimaisen esoterian ja pluralistisen uskontoteologian kentälle. Tutkimuksen kohteena on ollut Frithjof Schuonin aiheesta tuottama laaja kirjallisuus. Tärkeimmät kirjalliset aineistot ovat olleet Seyyed Hossein Nasrin toimittama The Essential Writings of Frithjof Schuon, joka koostuu Schuonin kirjoittamista esseistä ja artikkeleista, sekä Schuonin kirjat The Transcendent Unity of Religions ja Form and Substance in the Religions. Metodologisesti tutkielmani sijoittuu uskontohistoriaan ja esoteriatutkimukseen. Tutkielmasta selviää, että Schuonin määritelmä uskonnolle oli normatiivinen. Hän erotti toisistaan aidot ja epäaidot uskonnot ja jakoi aidot uskonnot eksoteeriseen ja esoteeriseen puoleen sekä puhdas- ja harhaoppisiin muotoihin. Hän näki transsendenttisen ykseyden (sophia perennis) puhdasoppisten aitojen uskontojen kesken ja piti Absoluuttia (Jumala/nirvāna) tällaisten uskontojen alkuperänä. Hän ei siis pitänyt uskontoja yksinomaan inhimillisinä kulttuuri-ilmiöinä. Esoterian hän katsoi sisältyvän puhdasoppisiin uskontoihin, ei niinkään olevan vastakulttuuri tai vaihtoehto niille. Schuonin uskontokäsityksen voi nähdä esoteerisena näkökulmana pluralistiseen tapaan nähdä uskontojen keskinäiset suhteet. Hän on etsinyt uskonnollisista traditioista yhtäläisyyksiä ja perusteluja näkemyksilleen pyrkimättä luomaan uudenlaista uskonnollista perinnettä. Hyvä jatkotutkimuksen aihe olisi selvittää, kuinka nämä hänen löytämänsä yhtäläisyydet ja perustelut nähdään uskonnollisten traditioiden itsensä sisällä.