Pluralité et fluidité antinormatives : étude sur les transgressions sexuelles dans l’oeuvre romanesque de Marguerite Yourcenar

Avhandlingen är en studie i kön, genus och sexualitet i den franska författarinnan Marguerite Yourcenars romaner. Undersökningen utgår från ett queer-teoretiskt perspektiv och har som syfte att belysa de olika sätt på vilka Yourcenars texter uttrycker ett ifrågasättande av och ett överskridande av normer beträffande kön, manlighet och kvinnlighet, samt sexuella kategorier. Det tudelade könssystemet (man/kvinna) och motsättningen mellan heterosexualitet och homosexualitet ses som förenklade sociala konstruktioner som inte motsvarar den mångfasetterade verklighet som avbildas i texterna. Mångfald, flyktighet och gränsöverskridande är nyckelord i undersökningen. I avhandlingen granskas snart när alla Yourcenars romaner samt en novell i form av separata läsningar, för att ge en så heltäckande bild som möjligt av hur problematiken behandlas i hennes produktion. Således belyses särarten hos varje verk och det är även möjligt att uppmärksamma den utveckling som skett under karriärens gång. Kön och sexualitet diskuteras separat i enlighet med Gayle Rubins och Eve Sedgwicks tes att sexualitetsforskning och genusstudier inte bör sammanblandas: sexualitet är ett så komplext fenomen att kön och genus är otillräckliga analysverktyg för en seriös och djuplodande diskussion. Genom att lyfta fram olika exempel på figurer i Yourcenars romaner som implicit eller explicit tar avstånd ifrån en klar indelning i män och kvinnor, respektive manlighet och kvinnlighet, påvisas att tanken att det existerar två olika biologiska kön systematiskt tillbakavisas. Diskussionen om sexualitetstemat koncentrerar sig på förhållandet mellan homo-och heterosexualitet, men betonar även hur temat anknyter till andra centrala teman, såsom religion och ras. Bilden av homosexualitet ändrar från en text till en annan, vilket illusterar att en skarp motsättning mellan homo- och heterosexualitet är ohållbar.

Analyse de l'emploi de cependant

Ordet cependant översätts till ‘emellertid’ eller ‘dock’ på svenska. Men vad betyder ordet och hur används det? Denna fråga utgör den viktigaste forskningsfrågan för pro gradu-avhandlingen. De franska ordböckerna Le Petit Robert (2015), Larousse (2015) och Le Trésor de la langue francaise (2015) definierar att cependant uttrycker motsättning. Studier av ordets historiska utveckling visar ändå att cependant har använts i forn- och medelfranskan för att uttrycka två processers samtidighet (Marchello-Nizia 2007). Den här föråldrade betydelsen kan ännu hittas i litterära sammanhang. I avhandlingen analyseras cependant med hjälp av en korpus bestående av 150 textavsnitt som har samlats från tre olika källor i september och oktober 2014: 50 avsnitt från textdatabasen Frantext, 50 från dagstidningen Le Monde och 50 från Europaparlamentets förhandlingsreferat. I alla avsnitt används cependant. Textavsnitten studeras i samband med teorier som behandlar ordets betydelse: ordets kategoriseringar samt dess roll i skapandet av koncessivitet och polyfoni. Ytterligare studeras ordets placering i texten. Cependant kategoriseras som adverb, konnektiv och diskursmarkör. Alla dessa benämningar beskriver ordet från olika synvinklar: adverb anger ordets grammatiska ordklass, konnektiv beskriver ordets funktion som ett förbindande element mellan ord och meningar, och diskursmarkör betecknar ordets roll i interaktionell analys. I avhandlingen studeras på vilket sätt cependant uttrycker koncessivitet med hjälp av Morels (1996) definitioner och koncessivitetstyper. Analysen visar att koncessivitet egentligen inte kan delas in i olika typer. Istället är dess mest grundläggande egenskap den latenta relationen där två kontroversiella processer samordnas för att antyda den naturliga relationen mellan de ickekontroversiella processerna. Ordets sätt att uttrycka polyfoni studeras med hjälp av olika polyfoniteorier. Genom att göra en kvalitativ analys på min korpus kom jag fram till att det mest passande sättet att studera cependant ur ett polyfoniskt perspektiv är att analysera de olika synpunkter som uttrycks i en text (ett sätt som beskrivs i Nølke et al. 2004). Studien visar att cependant används på olika sätt i olika textgenrer och att ordet uttrycker både koncessivitet och polyfoni. Dessutom indikerar analysen att koncessivitet kan uppfattas som ett polyfoniskt fenomen.

En riktig pärla – framförställda adjektivattribut i resekataloger

Avhandlingen behandlar framförställda adjektivattribut i resekataloger. Ett adjektivattribut är en adjektivfras som fungerar som bestämning på satsens huvudord. Materialet är tre resekataloger publicerade av den svenska resebyrån BIG Travel: Australienkatalogen, Europakatalogen och Golfkatalogen. Totalt omfattar materialet 60 sidor. Avhandlingen betonar annonsering och marknadsföringskommunikation – syftet var att ta reda på hur och i vilken utsträckning man använder adjektivattribut i resespråket. Jag ville också utreda hur adjektivattribut fördelar sig statistiskt, hur man använder adjektivets böjningsformer (positiv, komparativ, superlativ) samt hurdana skillnader det finns mellan de tre katalogerna i bruket av adjektivattribut. Mina forskningsmetoder var kvalitativa och kvantitativa. Varje katalog är representerad med 20 sidor. Jag excerperade alla framförställda adjektivattribut och gjorde en lista för varje katalog. I slutet av listan angav jag antalet positiv-, komparativ- och superlativformer samt vilka som är de frekventaste attributen. I resespråket är det positivformen som är oftast i bruk: det beror troligen på att man vill hålla stilen neutral och inte skapa motsättning. Det finns en betydelsefull skillnad i attributantal mellan Australienkatalogen och Europakatalogen: resmål i Europa beskrivs med tydligt fler attribut jämfört med Australien. Det totala antalet adjektivattribut ligger på 1608 (Australienkatalogen 436, Golfkatalogen 561, Europakatalogen 610). Det finns alltså en enorm variation och bland denna variation är det få attribut som upprepas ofta. Den här trenden syns i alla kataloger. Slutsatsen är att reseskribenter försöker att uttrycka saker på nya, varierande sätt, vilket kan göras med olika adjektiv. På vissa adjektivattribut litar man mer än på andra och därför används dessa attribut oftare.