Ett sekel av kamp mot finlandismer. Tre försök att mäta språkvårdens effekt

Artikel

Proceedings from the conference Visibility and Collaboration of Researchers in Intercultural Communication in Finland - Visibilité et collaboration de la recherche en interculturel en Finlande

This document contains papers that were presented at the conference “Enhancing the Visibility and Collaboration of Researchers in Intercultural Communication in Finland” which took place at the University of Turku (Finland), on October 1st & 2nd 2004. A paper version of some of the following papers as well as articles by specialists in intercultural communication will be published by Peter Lang.

D’abord, ensuite, enfin et 0, De plus: Organisation textuelle par des séries linéaires dans les articles de recherche

The study examines the signalling of text organisation in research articles (RA) in French. The work concentrates on a particular type of organisation provided by text sequences, i.e. structures organising text to items of which at least some are signalled by markers of addition or order: First… 0… The third point… In addition… / Premièrement… 0… Le troisième point… De plus… By indicating the way the text is organised, these structures guide the reader in the reading process so that he doesn’t need to interpret the text structure himself. The aim of the work is to study factors affecting the marking of text sequences. Why is their structure sometimes signalled explicitly by markers such as secondly, whereas in other places such markers are not used? The corpus is manually XML-annotated and consists of 90 RAs (~800 000 words) in French from the fields of linguistics, education and history. The analysis highlights several factors affecting the marking of text sequences. First, exact markers (such as fist ) seem to be more frequent in sequences where all the items are explicitly signalled by a marker, whereas additive markers (such as moreover) are used in sequences with both explicitly signalled and unmarked items. The marking of explicitly signalled sequences seems thus to be precise and even repetitive, whereas the signalling of sequences with unmarked items is altogether more vague. Second, the marking of text sequences seems to depend on the length of the text. The longer the text segment, the more vague the marking. Additive markers and unmarked items are more frequent in longer sequences possibly covering several pages, whereas shorter sequences are often signalled explicitly by exact markers. Also the marker types vary according to the sequence length. Anaphoric expressions, such as first, are fairly close to their referents and are used in short sequences, connectors, such as secondly, are frequently used in sequences of intermediate length, whereas the longest sequences are often signalled by constructions composed of an ordinal and a noun acting as a subject of the sentence: The first item is… Finally, the marking of text organisation depends also on the discipline the RA belongs to. In linguistics, the marking is fairly frequent and precise; exact markers such as second are the most used, and structures with unmarked items are less common. Similarly, the marking is fairly frequent in education. In this field, however, it is also less precise than in linguistics, with frequent unmarked items and additive markers. History, on the other hand, is characterised by less frequent marking. In addition, when used, the marking in this field is also less precise and less explicit.

Att möta den andra : det pedagogiska uppdraget i ljuset av Martin Bubers dialogfilosofi

Vad innebär det att vara lärare? Vad handlar det pedagogiska uppdraget om? Vad behöver människan för att leva? I en tid präglad av internationella kunskapsmätningar och ekonomiska krav på lönsamhet och effektivitet ligger det nära till hands att lärarens uppgift begränsas till det som är mätbart, som ger snabba resultat och som svarar mot den globala marknadens krav. Det pedagogiska uppdraget handlar dock om mera än detta och beskrivs i lärarprofessionslitteratur som ett dubbelt uppdrag. För att leva behöver människan kunskap, men hon behöver också (lära sig att leva som) en medmänniska. Det innefattar dels uppdraget att främja och utveckla kunskaper, färdigheter och attityder hos eleven, men inkluderar också ett moraliskt ansvarsperspektiv för läraren att i undervisningssituationerna leva som en närvarande medmänniska tillsammans med eleven. Den lärare som ”enbart undervisar” fullgör inte sitt pedagogiska uppdrag, men det gör heller inte den som struntar i att utveckla elevens kunskaper och enbart är en ”trevlig medmänniska”. Pedagogikens dubbla uppdrag analyseras och utvecklas i avhandlingen utgående från Martin Bubers dialogfilosofi, som formulerar människans dubbla hållning till omvärlden: som Jag till Det och Jag med Du. I den pedagogiska verksamheten ligger fokus naturligt på kunskapandet (Jag-Det), varför påminnelsen om medlevandet (Jag-Du) är relevant. I Jag-Du-möten öppnas möjligheter för lärare och elever att erfara det annorlunda, det oväntade, det som avviker från det redan kategoriserade, det som erbjuder nya perspektiv. I den meningen bidrar Jag-Du-möten till kunskapsutvecklingen genom insikter och lärande av oförutsett slag. Samtidigt är det i dessa medlevande möten som elevens (och också lärarens) medvetenhet om vad det är att människa tillsammans med andra människor växer.