"Ungdomsgarantin håller på att försvinna" : en kvalitativ undersökning om ungdomsgarantins implementeringsprocess i Österbotten

År 2013 infördes ungdomsgarantin för att försöka stoppa den negativa trenden att ungdomsarbetslösheten ökar i landet. Trots ungdomsgarantins införande ökar ungdomsarbetslösheten fortfarande. Därför är syftet med denna avhandling att utgående från implementeringsteorier och den empiriska undersökningen som gjorts undersöka ifall det finns hinder i ungdomsgarantins implementeringsprocess. Forskningsfrågorna i avhandlingen är att kartlägga ifall det finns hinder i ungdomsgarantins implementeringsprocess och i så fall hurudana dessa är. Avhandlingen är avgränsad till Österbotten där det empiriska materialet samlats in våren 2016. Metoden som använts är kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Materialet utgörs av åtta informantintervjuer med personer som arbetar med ungdomsgarantin. Fyra av informanterna arbetar på lokal nivå vid olika ungdomsverkstäder. De resterande fyra informanterna arbetar på regional nivå vid en myndighet. Dessa arbetar vid endera Österbottens arbets- och näringsbyrå eller vid Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Materialet har analyserats enligt abduktiv innehållsanalys. Resultaten från det insamlade materialet visar att det finns hinder i ungdomsgarantins implementeringsprocess. De främsta hindren som nämns är det allmänna läget på arbetsmarknaden och ekonomiska nedskärningar. Även det minskade antalet arbets- och näringsbyråer och dess konsekvenser nämns som hinder. Dessutom anser vissa av informanterna att informationsflödet och sekretessen mellan olika aktörer och nätverk är ytterligare hinder. Det framkommer i resultaten att nya projekt inom ungdomsgarantin som ersätter oavslutade projekt leder till överlappningar och dubbelarbeten och även dessa upplevs som hinder. Slutsatser som kan dras utgående från resultaten är att ungdomsgarantins genomförande behöver mera ekonomiska resurser. Dessutom behöver dess målsättningar konkretiseras och utvecklas mer långsiktigt så att både verkställare och brukare förstår syftet. Då kan ungdomsgarantin ha större möjligheter att implementeras framgångsrikt och ge positiva effekter på det finländska samhället.

Finnish Preclinical and Clinical Medical Students as Strategic L2 English Learners: Language Learning Strategies and Communicating with Patients

This thesis focused on medical students’ language learning strategies for patient encounters. The research questions concerned the types of learning strategies that medical students use and the differences between the preclinical students and the clinical students, two groups who have had varying amounts of experience with patients. Additionally, strategy use was examined through activity systems to gain information on the context of language learning strategy use in order to learn language for patient encounters. In total, 130 first-year medical students (preclinical) and 39 fifth-year medical students (clinical) participated in the study by filling in a questionnaire on language learning strategies. In addition, two students were interviewed in order to create activity systems for the medical students at different stages of their studies. The study utilised both quantitative and qualitative research methods; the analysis of the results relies on Oxford’s Strategic Self-Regulation Model in the quantitative part and on activity theory in the qualitative part. The theoretical sections of the study introduced earlier research and theories regarding English for specific purposes, language learning strategies and activity theory. The results indicated that the medical students use affective, sociocultural-interactive and metasociocultural-interactive strategies often and avoid using negative strategies, which hinder language learning or cease communication altogether. Slight differences between the preclinical and clinical students were found, as clinical students appear to use affective and metasociocultural-interactive strategies more frequently compared to the preclinical students. The activity systems of the two students interviewed were rather similar. The students were at different stages of their studies, but their opinions were very similar. Both reported the object of learning to be mutual understanding between the patient and the doctor, which in part explains the preference for strategies that support communication and interaction. The results indicate that the nature of patient encounters affects the strategy use of the medical students at least to some extent.