Towards increased productivity and quality in software development using agile, lean and collaborative approaches

Dagens programvaruindustri står inför alltmer komplicerade utmaningar i en värld där programvara är nästan allstädes närvarande i våra dagliga liv. Konsumenten vill ha produkter som är pålitliga, innovativa och rika i funktionalitet, men samtidigt också förmånliga. Utmaningen för oss inom IT-industrin är att skapa mer komplexa, innovativa lösningar till en lägre kostnad. Detta är en av orsakerna till att processförbättring som forskningsområde inte har minskat i betydelse. IT-proffs ställer sig frågan: “Hur håller vi våra löften till våra kunder, samtidigt som vi minimerar vår risk och ökar vår kvalitet och produktivitet?” Inom processförbättringsområdet finns det olika tillvägagångssätt. Traditionella processförbättringsmetoder för programvara som CMMI och SPICE fokuserar på kvalitets- och riskaspekten hos förbättringsprocessen. Mer lättviktiga metoder som t.ex. lättrörliga metoder (agile methods) och Lean-metoder fokuserar på att hålla löften och förbättra produktiviteten genom att minimera slöseri inom utvecklingsprocessen. Forskningen som presenteras i denna avhandling utfördes med ett specifikt mål framför ögonen: att förbättra kostnadseffektiviteten i arbetsmetoderna utan att kompromissa med kvaliteten. Den utmaningen attackerades från tre olika vinklar. För det första förbättras arbetsmetoderna genom att man introducerar lättrörliga metoder. För det andra bibehålls kvaliteten genom att man använder mätmetoder på produktnivå. För det tredje förbättras kunskapsspridningen inom stora företag genom metoder som sätter samarbete i centrum. Rörelsen bakom lättrörliga arbetsmetoder växte fram under 90-talet som en reaktion på de orealistiska krav som den tidigare förhärskande vattenfallsmetoden ställde på IT-branschen. Programutveckling är en kreativ process och skiljer sig från annan industri i det att den största delen av det dagliga arbetet går ut på att skapa något nytt som inte har funnits tidigare. Varje programutvecklare måste vara expert på sitt område och använder en stor del av sin arbetsdag till att skapa lösningar på problem som hon aldrig tidigare har löst. Trots att detta har varit ett välkänt faktum redan i många decennier, styrs ändå många programvaruprojekt som om de vore produktionslinjer i fabriker. Ett av målen för rörelsen bakom lättrörliga metoder är att lyfta fram just denna diskrepans mellan programutvecklingens innersta natur och sättet på vilket programvaruprojekt styrs. Lättrörliga arbetsmetoder har visat sig fungera väl i de sammanhang de skapades för, dvs. små, samlokaliserade team som jobbar i nära samarbete med en engagerad kund. I andra sammanhang, och speciellt i stora, geografiskt utspridda företag, är det mera utmanande att införa lättrörliga metoder. Vi har nalkats utmaningen genom att införa lättrörliga metoder med hjälp av pilotprojekt. Detta har två klara fördelar. För det första kan man inkrementellt samla kunskap om metoderna och deras samverkan med sammanhanget i fråga. På så sätt kan man lättare utveckla och anpassa metoderna till de specifika krav som sammanhanget ställer. För det andra kan man lättare överbrygga motstånd mot förändring genom att introducera kulturella förändringar varsamt och genom att målgruppen får direkt förstahandskontakt med de nya metoderna. Relevanta mätmetoder för produkter kan hjälpa programvaruutvecklingsteam att förbättra sina arbetsmetoder. När det gäller team som jobbar med lättrörliga och Lean-metoder kan en bra uppsättning mätmetoder vara avgörande för beslutsfattandet när man prioriterar listan över uppgifter som ska göras. Vårt fokus har legat på att stöda lättrörliga och Lean-team med interna produktmätmetoder för beslutsstöd gällande så kallad omfaktorering, dvs. kontinuerlig kvalitetsförbättring av programmets kod och design. Det kan vara svårt att ta ett beslut att omfaktorera, speciellt för lättrörliga och Lean-team, eftersom de förväntas kunna rättfärdiga sina prioriteter i termer av affärsvärde. Vi föreslår ett sätt att mäta designkvaliteten hos system som har utvecklats med hjälp av det så kallade modelldrivna paradigmet. Vi konstruerar även ett sätt att integrera denna mätmetod i lättrörliga och Lean-arbetsmetoder. En viktig del av alla processförbättringsinitiativ är att sprida kunskap om den nya programvaruprocessen. Detta gäller oavsett hurdan process man försöker introducera – vare sig processen är plandriven eller lättrörlig. Vi föreslår att metoder som baserar sig på samarbete när processen skapas och vidareutvecklas är ett bra sätt att stöda kunskapsspridning på. Vi ger en översikt över författarverktyg för processer på marknaden med det förslaget i åtanke.

Structure-related magnetic fabric studies : implications for deformed and undeformed Precambrian rocks

The aim of this thesis research was to gain a better understanding of the emplacement of rapakivi granite intrusions, as well as the emplacement of gold-bearing hydrothermal fluids in structurally controlled mineralizations. Based on investigations of the magnetic fabric, the internal structures could be analysed and the intrusion mechanisms for rapakivi granite intrusions and respectively different deformation stages within gold-bearing shear and fault zones identified. Aeromagnetic images revealed circular structures within the rapakivi granite batholiths of Wiborg, Vehmaa and Åland. These circular structures represent intrusions that eventually build up these large batholiths. The rapakivi granite intrusions of Vehmaa, Ruotsinpyhtää within the Wiborg batholith and Saltvik intrusions within the Åland batholith all show bimodal magnetic susceptibilities with paramagnetic and ferromagnetic components. The distribution of the bimodality is related to different magma batches of the studied intrusions. The anisotropy of magnetic susceptibility (AMS) reveals internal structures that cannot be studied macroscopically or by microscope. The Ruotsinpyhtää and Vehmaa intrusions represent similar intrusion geometries, with gently to moderately outward dipping magnetic foliations. In the case of Vehmaa, the magnetic lineations are gently plunging and trend in the directions of the slightly elongated intrusion. The magnetic lineations represent magma flow. The shapes of the AMS ellipsoids are also more planar (oblate) in the central part of the intrusion, whereas they become more linear (prolate) near the margin. These AMS results, together with field observations, indicate that the main intrusion mechanism has involved the subsidence of older blocks with successive intrusion of fractionated magma during repeated cauldron subsidence. The Saltvik area within the Åland batholith consists of a number of smaller elliptical intrusions of different rapakivi types forming a multiple intrusive complex. The magnetic fabric shows a general westward dipping of the pyterlite and eastward dipping of the contiguous even-grained rapakivi granite, which indicates a central inflow of magma batches towards the east and west resulting from a laccolitic emplacement of magma batches, while the main mechanism for space creation was derived from subsidence. The magnetic fabric of structurally controlled gold potential shear and fault zones in Jokisivu, Satulinmäki and Koijärvi was investigated in order to describe the internal structures and define the deformation history and emplacement of hydrothermal fluids. A further aim of the research was to combine AMS studies with palaeomagnetic methods to constrain the timing for the shearing event relative to the precipitation of ferromagnetic minerals and gold. All of the studied formations are dominated by monoclinic pyrrhotite. The AMS directions generally follow the tectonic structures within the formations. However, internal variations in the AMS direction as well as the shapes of the AMS ellipsoids are observed within the shear zones. In Jokisivu and Satulinmäki in particular, the magnetic signatures of the shear zone core differ from the margins. Furthermore, the shape of the magnetic fabric in the shear zone core of Jokisivu is dominated by oblate shapes, whereas the margins exhibit prolate shapes. These variations indicate a later effect of the hydrothermal fluids on the general shear event. The palaeo-magnetic results reveal a deflection from the original Svecofennian age geomagnetic direction. These results, coupled with correlations between the orientation of the NRM vectors and the magnetic and rock fabrics, imply that the gold-rich hydrothermal fluids were emplaced pre/syntectonically during the late stages of the Svecofennian orogeny.

Parameter identification in time series models

Time series analysis can be categorized into three different approaches: classical, Box-Jenkins, and State space. Classical approach makes a basement for the analysis and Box-Jenkins approach is an improvement of the classical approach and deals with stationary time series. State space approach allows time variant factors and covers up a broader area of time series analysis. This thesis focuses on parameter identifiablity of different parameter estimation methods such as LSQ, Yule-Walker, MLE which are used in the above time series analysis approaches. Also the Kalman filter method and smoothing techniques are integrated with the state space approach and MLE method to estimate parameters allowing them to change over time. Parameter estimation is carried out by repeating estimation and integrating with MCMC and inspect how well different estimation methods can identify the optimal model parameters. Identification is performed in probabilistic and general senses and compare the results in order to study and represent identifiability more informative way.