Plan för hantering av översvämningsriskerna i Helsingfors och Esbo kustområde för åren 2016 - 2021

Längs de finländska vattendragen och den finländska havskusten har identifierats 21 områden med betydande översvämningsrisk. För varje område med betydande översvämningsrisk har utarbetats en plan för hantering av översvämningsrisker. Den här planen för hantering av översvämningsrisker i Helsingfors och Esbo kustområde innehåller mål och åtgärder för att minimera översvämningsriskerna i huvudstadsregionens strandområden och i den närmaste skärgården. I gruppen som utsetts för att utarbeta planen har ingått företrädare för Nylands förbund, städerna Helsingfors och Esbo, Helsingfors och Nylands räddningsverk samt NTM-centralen i Nyland. Dessutom har Samkommunen Helsingforsregionens miljötjänster HRM deltagit i arbetet i egenskap av expert. Viktiga intressentgrupper har hörts enligt behov. Strandområdena i Helsingfors och Esbo har en mångformig natur som varierar från branta klippstränder till vassbevuxna och grunda havsvikar. En del av bäckarna som mynnar ut i havet från de låglänta landskapen når sig långt in i landet vilket gör att det område som påverkas av havsöversvämningar sträcker sig till och med flera kilometer från kusten. Strandområdena i huvudstadsregionen karaktäriseras av en allt tätare bosättning. I närheten av kusten finns utöver bosättning även bland annat flera industri- och samhällsteknikobjekt, låglänta vägar och hamnar. Därtill är underjordiska utrymmen och tunnlar typiska drag för Helsingfors. Målet med hanteringen av översvämningsriskerna är bland annat att trygga bostadsbyggnader, objekt som är svåra att evakuera, samhällsteknikstrukturer, viktiga trafikförbindelser, hamnar, objekt som är farliga för miljön, kulturarvsobjekt och annat byggnadsbestånd om havsvattenståndet stiger. Därtill har man bland annat som mål att minimera egendomsskadorna och att beakta klimatförändringen i det översvämningssäkra byggandet. Man strävar mot målen genom beredskap samt genom åtgärder såväl under som efter översvämningen. Åtgärderna strider inte mot målen för vattenvården. En av de viktigaste åtgärderna som minskar översvämningsrisken i Helsingfors och Esbo kustområde är beaktandet av översvämningsområden och klimatförändringen i planeringen av markanvändningen. Utgångspunkten är att man bör undvika byggande i områden med översvämningsrisk och vid placeringen av funktioner bör man beakta rekommendationerna för lägsta grundläggningsnivå. I fråga om riskobjekt bör man säkerställa att det finns uppdaterade och fungerande beredskapsplaner. Förutsättningarna för invånarnas egen beredskap ska förbättras bland annat genom ökad medvetenhet om översvämningar. I planen identifieras också flera regionala och lokala skyddsbehov.

Ett vacklande jämviktsläge – En konkurrensrättslig bedömning av insynen i upphandlingsförfarandet

I avhandlingen behandlas insynen i upphandlingsförfarandet ur konkurrensrättslig synvinkel. Syftet med avhandlingen är att besvara frågan hur mycket insyn som bör eftersträvas i upphandlingar med tanke på marknadens funktion samt utreda huruvida en koherent tolkning av och argumentering för insyn mellan konkurrensrätten och området för offentliga upphandlingar borde förespråkas. Ytterligare utreds huruvida den offentliga köparens förfarande borde regleras av konkurrensbestämmelserna i EUF-fördraget. Frågeställningarna besvaras utgående från den rättsdogmatiska metoden, dock tillämpas den eklektiska metoden med tanke på den ekonomiska aspekten av arbetet, som en kompletterande metod. I avhandlingen framförs att insynen har en mångfasetterad roll i offentliga upphandlingar och att verkningarna av insynen är starkt bundna till marknadsförhållandena i den specifika upphandlingen. Ytterligare anses att kollusioner i offentliga upphandlingar innebär stora transaktionskostnader för parterna som deltar i kollusionen. Med tanke på den upphandlande myndighetens ställning på marknaden framförs att unionens rättspraxis har lett till att konkurrensbestämmelserna, i detta fall artikel 101 och 102 i EUF-fördraget, inte kan tillämpas på de upphandlande myndigheternas förfarande. I avhandlingen föreslås att en konkurrensrättslig bedömning borde möjliggöras, trots att upphandlingslagstiftningen och speciellt insynen i upphandlingsförfarandet anses minska möjligheterna för den upphandlande myndigheten att missbruka den potentiella köparmakten den besitter. I avhandlingen efterlyses att konkurrensen beaktas på lång sikt i samband med offentliga upphandlingar. Detta innebär att de upphandlande myndigheterna bör beakta kollusionsrisken då de förbereder upphandlingar. Ytterligare måste uppmärksamhet riktas mot hurdan information som avslöjas angående de kvalitativa aspekterna i anbudsgivarnas anbud.