Irlantilaisen kansanperinteen keruun suurtyö

Kirja-arvio

Pohjoismaista yhteistyötä tutkimuksen rakennuskivillä

Raportti: Byggstenar - Substances. Rethinking the material, the visual and the narrative in culture. The 31st Nordic Ethnology and Folklore conference Helsingissä 18.-22.8.2009.

Paikan eettiset ulottuvuudet

Ajankohtaista: Examining the Ethics of Place. The American Folklore Societyn 121. vuotuinen tapaaminen 21.-25.10.2009 Idahon Boisessa.

Rancken-samlingen

Johan Oskar Immanuel Rancken (1824-1895) gjorde sin livsgärning som lärare i Vasa, skriftställare och samlare av finlandssvensk folklore. Han fungerade som lärare i tyska vid Vasa gymnasium från 1846 och senare också som lektor i historia. Han grundade tidningen Ilmarinen 1847. Han blev rektor för gymnasiet 1865 och efter diverse skolsammanslagningar rektor för Vasa svenska lyceum 1874. Han var en stor boksamlare och donerade hela sitt privatbibliotek tillsammans med sitt privata arkiv till lyceet år 1886, vid sin pensionering. Hans privatbibliotek ingår som en skild samling i Vasa svenska lyceums bibliotek. Samlingen består av 6.744 titlar i 11.925 volymer. (Årsberättelsen 1902-1903) Av dessa är böcker ca. 4.000. Samlingen är förtecknad i en handskriven ämneskatalog. De största ämnesområdena är teologi, medicin, historia, filologi och svensk litteratur. Böckerna är på svenska, latin, tyska, franska, grekiska och hebreiska. Förutom böcker finns också ett stort antal småtryck, delvis ordnade i kapslar enligt ämne. Dessutom finns 114 tidskrifter, 2.263 disputationer, inbjudningsskrifter och kataloger samt 22 lexikon. Samlingen innehåller också ett stort antal teater- och konsertaffischer. Ranckens arkiv består av 80 kapslar med släkten Ranckens korrespondens, bokmanuskript mm. 2.219 böcker (ca. 50%) är katalogiserade i Tria.

Immateriellt kulturarv som begrepp och process : folkloristiska perspektiv på kulturarv i Finlands svenskbygder med folkmusik som exempel

Cultural heritage has become something of an in-word in recent times. Intangible cultural heritage, however, is a category that has received relatively little attention. This folkloristic study focuses on intangible cultural heritage as concept and as process. Folkloristics as a scholarly branch emphasizes non-material culture. Consequently, there is a big potential in bringing existing knowledge of folklore together with current scholarly theories concerning cultural heritage in order to expand the understanding of intangible cultural heritage. In this thesis cultural heritage is regarded as a symbolic construct, which is spoken of and discussed in specific ways. The study of intangible cultural heritage (Swe. kulturarv) as concept focuses on this area. For a cultural component to be experienced as intangible cultural heritage it is, however, not enough to discuss it in those terms. Instead, cultural heritage status needs to be acted out during lengthy processes. This is demonstrated by the study of intangible cultural heritage as process. As a consequence performativity appears crucial to an understanding of cultural heritage – when a sufficient number of people speak and act as if a cultural component has a special status, it will also be perceived as cultural heritage. In this dissertation intangible cultural heritage is studied through cultural analysis, more specifically through discourse analysis. The usage of the concept intangible cultural heritage within cultural organizations, in scholarly use and in the Swedish-speaking press in Finland is examined. Traditional music in the Swedish-speaking districts of Finland is used as a case study of intangible cultural heritage as process. The examination concerns how traditional music, an intangible cultural component, has been discussed, transformed, standardized and objectified in a cultural heritage process. Cultural heritage is generally used as a token of value so that certain cultural components, both intangible and tangible, which are discussed in terms of cultural heritage are perceived to be valuable and should therefore be safeguarded. Intangible cultural heritage depends on performance, that is practitioners use their bodies to act out their traditional knowledge through song, handicraft, storytelling and so on. Intangible cultural components can be transmitted to other individuals in a performance situation, and they can also be documented. In Finland documentation and subsequent filing in archives have been associated with safeguarding of intangible cultural heritage. If the aim of safeguarding is to uphold traditional practices, which is the case for among others UNESCO’s programs aimed at intangible cultural heritage, other efforts are called for: forms of safeguarding that support performance and transmission.

Kaikki aistit käyttöön : kongressikokemuksia Lissabonista

People make places - ways of feeling the world The 10th congress of the International Society of Ethnology and Folklore (SIEF) Lissabon, Portugali, 17.-21.4.2011.

Dansen för åskådare : intresset för folkdansen som estradprodukt och insamlingsobjekt hos den svenskspråkiga befolkningen i Finland under senare delen av 1800-talet

Studien handlar om dans. I fokus står hur det gick till då den folkliga dansen började uppvisas på estraderna, vilka danser som uppvisades, vem som gick i spetsen, vilka drivkrafter som låg bakom och om danserna som uppvisades upptecknades i likhet med annan folklore. Området har inte ägnats uppmärksamhet inom tidigare dansforskning, varken i Finland eller övriga Norden. Med impulser från Schweiz ordnades den första folkdansuppvisningen i Finland på Konstnärsgillets årsfest 1866. Att inhemska folkdanser uppvisades då, bl.a. menuett och polska från Lappfjärd, var medicine- och kirurgieprofessorn, den Lappfjärdsbördige Jakob August Estlanders förtjänst. Han hade inflyttade Lappfjärdsbor i sin närhet – traditionsbärare som kunde dansa och spela och som var villiga att lära ut sina danser bland överklassen i Helsingfors. Drivkraften var av nationalistisk art och det nationella framställdes i historiska tablåer ur Runebergs diktverk Fänrik Ståhls sägner, i folkdräkter och i folkdanser. Mycket snabbt blev ekonomiska medel en drivkraft till att man arrangerade tillställningar, vid vilka en dansuppvisning ingick i programmet då man samlade in medel för olika ändamål. Med impulser från Sverige arrangerade Svenska landsmålsföreningen soaréer för att samla in medel till verksamheten med bl.a. uppvisning av danserna kontra, kadrilj och purpuri. Bland traditionsbärarna fanns även stadsbyggmästaren i Helsingfors, Sanfrid Hongell, född i Karleby och mag. Henrik Ståhl, född i Kronoby. Dessa två inövade den stora dansen purpuri som uppvisades för publik i Helsingfors. Hongell var samtidigt spelman som kunde spela melodierna till purpurins olika turer. Folkdansen tjänade även ekonomiska syften. Jag utgick ifrån att arrangörer valde danser att uppvisas. Resultatet visar att det överhuvudtaget inte handlade om att välja en dans, utan det handlade om att komma i kontakt med traditionsbärare som kunde lära ut danser ur sin egen tradition och med traditionsbärare som kunde spela musiken till danserna. Då traditionsbäraren kom från en svenskspråkig trakt, var dansen från samma trakt. De som ivrade för det finska inövade och uppvisade även danser från det svenska språkområdet. Språket och språkpolitiska frågor avgjorde inte vad man arbetade med. I studien analyseras en lång rad dansuppvisningar som lade grunden för 1900-talets folkdansrörelse.

Pyhän Urhon aidot elämät

Kirjallisuusarvostelu

Amerikkalaiset folkloristiikan alkujäljillä

Timothy Lloyd (American Folklore Society) vierailulla Suomessa.

"Le Grand Voyage" L'expérience, l'expérience racontée et l'économie d'expérience : la croisière hauturière vue au travers de blogs de voyages

-

Ihmiset, käsitteet ja kulttuurit liikkeessä

The 11th Congress of the International Society for Ethnology and Folklore SIEF 2013: Circulation, Tartossa 30.6.–4.7.2013.

Virtual Cellar of the Estonian Literary Museum: the Challenges of the Open Access in the Digital Era

Poster at Open Repositories 2014, Helsinki, Finland, June 9-13, 2014

Kansakuntien, aitojen ihmisten ja perinteen vuosisata

Kirjallisuusarvostelu