Charta öfver Åland med en del af Svenska och Finska skären samt post-vägen imellan Sverige och Finland - [Yleisnäkymä - Overview]

Stockholm : Kongl. landtmäteri contoiret 1789, E. Åkerlund

Svenska fåglar efter naturen och på sten ritade af M. och W. von Wright.

Nimekkeen alkuperäinen kirjoitusasu: Svenska foglar

Språk - Svenska

Samlingen med signum HF Sv finns vid Humanistiska biblioteket i anslutning till ämnet Svenska. I samlingen ingår litteratur om svensk språkvetenskap och litteraturvetenskap liksom en del svensk skönlitteratur. Vid huvudbiblioteket finns mycket litteratur i ämnet. Donerad och inköpt litteratur finns i samlingen. Litteraturen i samlingen söks i Alma med sökfunktionen Signum och söktermen HF Sv.

Strödde chemiske anmärkningar, til uplysning i svenska lagfarenheten

Invocatio: M.G.H.

Strödde chemiske anmärkningar, til uplysning i svenska lagfarenheten

Invocatio: M.G.H.

Biskopsrollens förändring i Svenska kyrkan

Kirjallisuusarvostelu

En nödvändig undersökning av biskopsmötets uppkomst i svenska kyrkan

Kirjallisuusarvostelu

Att studera det svenska i Finland som ett pussel

Ajankohtaista

Recension: Catrin Norrby & Gisela Håkansson (2007), Språkinlärning och språkanvändning. Svenska som andraspråk i och utanför Sverige.

Recension.

Vasa Svenska Lyceums bibliotek

Biblioteket härstammar från i huvudsak två skolor, Wasa trivialskola (grundad 1684) och Wasa gymnasium (grundad 1844). Skolornas bibliotek byggdes upp med donationer. Vid Vasa brand 1852 förstördes största delen av gymnasiets stora boksamling. Av 6.000 böcker kunde bara 1.000 räddas. Biblioteket kunde ändå snabbt byggas upp igen med nya donationer, byten och inköp. Åren 1872-74 sammanslogs trivialskolan och gymnasiet till Vasa Svenska Lyceum. Också boksamlingarna sammanslogs. Biblioteket fungerade som ett lånebibliotek ända till 1974 då lyceet upphörde med sin verksamhet i samband med införandet av grundskolan. Skolan ändrades till Vasa Övningsskola som en del av lärarutbildningen vid Åbo Akademi i Vasa. Det gamla skolbiblioteket blev nu endast en historisk samling. Biblioteket hade 1974, 52.140 volymer (årsberättelsen 1973-1974). I denna siffra ingår även Ranckens samling (Se skild beskrivning). Under årens lopp har material avskrivits. En liten del av den nyare litteraturen finns deponerad på Övningsskolans gymnasiums bibliotek. Tidskrifter och tidningar har förkommit vid flyttningar. Biblioteket har idag ca. 25.000 volymer böcker (640 hm). Dessutom finns ca. 6 hm kartor och planschverk, 26,5 hm avhandlingar från 1900-talet samt ett hundratal främst inhemska dagstidningar från 1800-talet. Av de äldsta och raraste böckerna har ca. 4.000 katalogiserats i Tria. Äldsta böckerna är från medlet av 1500-talet och de nyaste från 1970-talet. Biblioteket är till sitt innehåll akademiskt och humanistiskt med tyngdpunkten på teologi (12 %), historia (23%), filologi och litteratur (30%). Största delen av böckerna är på svenska, tyska och latin. En del finns också på grekiska och hebreiska samt en mindre del på finska, franska, engelska och ryska, framförallt i klassen filologi och litteratur.

Mot ett eget rum : den kvinnliga bildningsromanen i Finlands svenska litteratur

Avhandlingens syfte är att hävda den kvinnliga bildningsromanens existens och betydelse som genre. Romanurvalet består av sex romaner som avviker från de normativa romansluten för en kvinnlig huvudperson, äktenskap eller död, och är skrivna under tiden från 1860-talet fram till andra världskriget. Min strävan är att uppmärksamma romaner som i Finlands svenska litteratur ifrågasätter rådande representationer av kvinnlighet och erbjuder alternativa visioner, men som kan ha nedtystats eller tolkats med andra betoningar. I ljuset av Luce Irigarays feministiska filosofi analyserar jag Fredrika Runebergs Sigrid Liljeholm (1862), Alexandra Gripenbergs I tätnande led (1886), Anna Åkessons Gertrud Wiede (1909), Sigrid Backmans Vindspel (1913), Hagar Olssons Chitambo (1933) och Anna Bondestams Fröken Elna Johansson (1939) som kvinnliga bildningsromaner. Den kvinnliga bildningsromanens uppkomst sammanföll med samhälleliga krav på kvinnors medborgerliga rättigheter under den andra hälften av 1800-talet. Ändå utgör genren inget språkrör för kvinnors juridiska emancipation. Den utforskar den kvinnliga subjektspositionen och hur denna skiljer sig dels från konventionell kvinnlighet, dels från den till synes neutrala, universella/manliga subjektspositionen. Kulturellt sett är detta djärvt, eftersom genren således inte bara ifrågasätter samtidens traditionella representationer av kvinnlighet, utan även skapar kvinnlighet(er) bortom idealiserade normer. Kvinnlighet representeras som (1) förkroppsligad andlighet, (2) medvetenhet (3) konstruktiv vrede, (4) erotisk lust och (5) sammanhållning och vänskap mellan kvinnor. Kännetecknande för genren är att den kvinnliga bildningsresan byggs upp från ett utgångsläge av internaliserade patriarkala strukturer. Under handlingens gång utvecklar den kvinnliga huvudpersonen motstånd mot sina upplevelser av kvinnlighet som något värdelöst och av sig själv som psykologiskt hemlös i det omgivande samhället. Avslutningsvis uppfattas den omgivande världen inte längre som statisk, utan som föränderlig och därför meningsfull för en kvinna som samhällelig aktör. Den kvinnliga bildningsromanen utmynnar varken i huvudpersonens äktenskap eller död, utan i hennes tilltro till meningsfull förändring. Genren skapar således ett tredje möjligt romanslut för en kvinnlig huvudperson. ”Hem-ut-hem” formeln för den klassiska bildningsromanens handling ersätts i den kvinnliga bildningsromanen med ”hemlöshet-ut-hem-hemlöshet-ut-hem-och-så-vidare” – en öppen formel, där rätten till kvinnlig subjektstillblivelse och meningsfull förändring blir sitt eget mål.

"Var trogen i allt" : den goda kvinnan som konstruktion i svenska och finlandssvenska minnesböcker 1800-1980

I minnesböcker, eller poesialbum, har unga kvinnor och flickor i bland annat Finland och Sverige samlat inskrifter från vänner och bekanta som ett minne av upplevd vänskap. I avhandlingen undersöks minnesbokstraditionen under nästan två sekel, med början i 1800-talets svärmiska vänskapsförklaringar och slut i det sena 1900-talets nonsensdiktning. Minnesböckerna och deras innehåll kan vid en första anblick verka triviala, men en närmare genomgång visar att det under ytan finns en mängd starka budskap riktade till de unga användarna. Genom generationers versskrivande konstrueras ”den goda kvinnan". Hennes egenskaper prisas och flickläsarna uppmanas att leva upp till en idealkvinna vars beståndsdelar även återfinns i samtida uppfostringslitteratur och läsning riktad till kvinnor.