Arkistoluettelo 482: Karl Collan

Luettelo Kansalliskirjastossa olevan Karl Collanin, Maria Elisabeth Collan-Beaurainin ja Agda Salmelan arkiston sisällöstä. Karl Collanin sävellyskäsikirjoitukset on luetteloitu erikseen Viola-tietokantaan (sanahaku: collan käsikirjoitukset)

Tavaststjerna, Karl August

f. 13.5.1860 i S:t Michel, d. 30.3.1898 i Björneborg. K.A. Tavaststjerna är en av de tidigaste realistiska och moderna författarna i Finland, särskilt i den finlandssvenska litteraturen. I hans produktion, som tillkom under 1880- och 1890-talen, ifrågasätts konventionell idealism och nationalism mot bakgrund av en mörkare, mera desillusionerad skildring av den finländska verkligheten och av mänsklig falskhet. Återkommande ideal i hans verk är den fria tanken och ett kompromisslöst konstnärsliv och världsmedborgarskap, som kontrasteras mot tristessen i ett slutet och inskränkt Finland. Till hans mest betydande verk hör romanerna Barndomsvänner. Ett nutidsöde (1886) samt Hårda tider. Berättelse från Finlands sista nödår (1891), men i produktionen ingår även lyrik och dramatik. Tavaststjerna har också uppfattats som den första finlandssvenska författaren, dvs. en författare vars verk ger uttryck för känslan att som svenskspråkig i Finland tillhöra en minoritet.

Brevskrivaren Philipp Melanchhton

Kirjallisuusarvostelu

Arkistoluettelo 051: Karl Ekman

Luettelo Kansalliskirjastossa olevan Karl Ekmanin arkiston sisällöstä (arkistoluettelo 51)

Gummerus, Karl Jakob

Karl Jakob Gummerus f. 13.4.1840 i Karleby d. 20.3.1898 i Helsingfors Karl Jakob Gummerus var en av de mest lästa finskspråkiga författarna under 1860- och 1870-talen, och samtidigt verksam som framgångsrik förläggare. Förlaget K.J. Gummerus, som han grundade tillsammans med sin hustru Gustava, gav i tidens folkbildande anda ut finskspråkig litteratur. Det första utgivna verket på förlaget var Gummerus egna Ylhäiset ja alhaiset (sv. Hög och låg), som baserade sig på texter utgivna som följetonger i tidningar. Detta verk som gavs ut år 1870 kan ses som den första romanen skriven på finska, även om Aleksis Kivis Sju bröder (Seitsemän veljestä) utgavs samma år. Gummerus övriga litterära produktion bestod av det han själv kallade ”uuteloita”. Det var alltså fråga om noveller, en ny litterär genre i tiden. http://www.blf.fi/artikel.php?id=2886 http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/2886/

Nåden och gåvan i Philipp Melanchthons rättfärdiggörelselära 1521-1535

In this thesis Philip Melanchthon’s doctrine of justification is analyzed, especially the aspects of favor and donum in his writings until 1535. The research task is defined in the introduction of the thesis. Researchers agree, that Melanchthon emphasized the forensic aspect of the doctrine of justification, but this is not the case with the effective aspect of his doctrine of justification. Therefore, I have chosen to focus on the concepts of favor (grace) and donum (gift). The thesis begins with an analysis of the first edition of the Loci communes of 1521 in chapter two, and it ends with the second edition from 1535 in chapter seven. Melanchthon’s most important writings from the intervening period are analyzed in chapters three to six. In chapter eight, I describe my final results from the analysis. Although I have focused on how Melanchthon perceived the relationship between favor and donum, I have also taken note of such loci that are associated with his view of justification. I have done this in order to get a clearer picture of Melanchthon’s doctrine of justification, and of the issues which change in his theological thinking over time. In the research overview in chapter one, I divided the researchers in four different groups depending on how they perceive Melanchthon’s doctrine of justification. This classification is of course not comprehensive, since the reality is much more complicated. The main interpretations present in Melanchthon research are: 1. Christ as favor in justification, but donum is excluded from justification. 2. Christ as favor in justification, but the Spirit is donum in justification. 3. Christ as both favor and donum in justification until the early 1530s. 4. Christ as both favor and donum in justification throughout his life. The fourth option is in my opinion the most preferable. The analysis of Melanchthon’s writings shows that he expects both a forensic, and an effective aspect in the doctrine of justification throughout the examined period. Melanchthon strongly emphasizes that justification is by grace alone through faith for Christ’s sake, but also that the Holy Spirit works the justifying faith, and is the gift bestowed on believers in connection with this. Where the opponents according to Melanchthon see deeds, virtues, or a quality in the believer as the cause of the justification, there Melanchthon sees only Christ.