Att introducera, befästa och använda nya begrepp i samhällsorienterande ämnen : En fallstudie

Syftet med detta arbete är att studera vilka olika arbetssätt läraren använder för att introducera, befästa och använda nya begrepp i undervisningen i samhällsorienterande ämnen (SO) samt hur undervisningen uppfattas av elever med språkstörningsdiagnos i en klass i årskurs 4. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är fokus att hitta arbetssätt som stöder lärandet för elever med språkstörningsdiagnos. I min studie ingår lärarintervju, lektionsobservationer samt två elevintervjuer. Jag analyserade data utifrån Grundad teori. Analysprocessen var uppbyggd av flera steg och mynnade ut i en egen grundad teoretisk modell med utgångspunkt i mitt syfte och mina frågeställningar. Den teoretiska modellen representeras av sex trappsteg, tydlighet, varierade arbetssätt, repetition, progression, förståelse och förmåga att använda ord och begrepp där det personliga stödet utgör förutsättningen - grunden - för att eleverna med språkstörningsdiagnos ska kunna tillgodogöra sig den klassgemensamma undervisningen. Läraren hade samtalet i helklass som stomme i sin undervisning. Hen använde arbetssätt baserade på forskning: tydliga instruktioner uppdelade i steg, visuellt stöd, elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter samt vardagsspråk är utgångspunkt, många tillfällen för repetitioner och uppgifter där eleverna får använda de nya orden och begreppen. Eleverna beskrev att de behövde många repetitioner för att ta till sig nya ord och begrepp. De upplevde de största svårigheterna när många nya begrepp presenterades samtidigt och om de själva skulle söka förklaringar i skriven text. Det bästa sättet att ta till sig ny kunskap var att lyssna, gärna i kombination med bilder av olika slag. De var överens om att Ipad var ett bra verktyg som gav möjlighet att lyssna och tala istället för att läsa och skriva. Studien visar på nödvändigheten av funktionella metoder och uppgifter i klassrummet i kombination med extra anpassningar och personligt stöd utifrån elevens individuella behov.

Genus i ensemble : En intervjustudie om lärares syn på genusuppdraget och dess innebörd för ensembleämnet

Syftet med undersökningen är att med avseende på skolans genusuppdrag studera musiklärares förhållningsätt i ensembleundervisning på gymnasieskolan. För att uppnå detta har kvalitativa, semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare i gymnasiekursen ensemble, följt av diskursanalys på transkriberingar av dessa intervjuer. De teoretiska utgångspunkterna är genusteorier och diskursteorier. I resultatet framkommer lärarnas syn på genusbegreppet och genusuppdraget. Bland de genusdiskurser som presenteras finns synen på genus som rutin, som sidoeffekt på annat arbete och som medvetenhet. Gällande elevsyn visar sig diskurser om eleven som platstagare, som normbrytare och vikten av att eleven känner sig som en synbar individ. Slutledningarna, liksom diskussionskapitlet, rör sig kring genusarbetets framgångar, vilka faktorer som kan ha orsakat dessa, och hur arbetet förändrats på skolorna utifrån dessa framgångar. Genomgående har ett individfokus framkommit, där eleverna inte ses som en grupp, utan som enskilda individer, vilka alla måste mötas personligt.