Regionen och EU? : Uppfattningar och attityder till EU-relaterade frågor i Västsverige

This thesis explores perceptions and preferences on regional action in EU-related frameworks among regional actors in Western Sweden. Building upon the literature on Europeanisation and the Fusion approach, three dimensions of Europeanisation are clarified and explored– download, upload and crossload – and together with a set of five variables that constitute the Micro Fusion Framework; a comprehensive analytical tool is developed. The thesis analyses the intense debate among the members of West Sweden that took place from 2011 to 2013 that focused on how to functionally organise the regional office in Brussels in order to meet future challenges. Surprisingly, the members eventually decided to terminate their cooperation and close the jointly owned office in Brussels in spite of the fact that it has been widely regarded as successful and effective. Diverging perceptions and preferences is understood in terms of three positions on regional action; a download-, upload- and a coherent oriented position. Finally, the thesis presents the empirical findings and discusses in relation to three fusion scenarios, infusion, defusion and clustered fusion. In terms of Micro Fusion Framework, the dynamics shaping why West Sweden was finally regarded as a dysfunctional arena for regional action are explained by a shift of attention and action among regional actors in Western Sweden that led to pressure for further institutional adaptation in order to meet the demand of how ‘to get the best out of the EU’. Further, this redefinition of how to handle EU-affairs within the upload-oriented position was accompanied by positive attitudes towards the potential to bypass the state and thereby pursue regional priorities directly in Brussels given the compound nature of the EU. In contrast, those regional actors that are found to be more download-oriented often question the benefits of uploading activities in practice and advocate close relations to the state. A coherent oriented position recognises the importance of activities related to both of the vertical dimensions of Europeanisation.

Förskolans nya kostym : Omsorg i termer av lärande och kunskap

Den här artikeln är en del av ett projekt som studerar förändringar i förskollärarprofessionen i den svenska förskolan. Projektet tar avstamp i kravet på lärarna att arbeta med att dokumentera förskolans kvalitetsarbete. De övergripande frågor som ställs handlar om hur förskollärarna i relation till arbetet med dokumentation visar upp sin verksamhet och i samband med detta vilka delar som visas upp och vilka delar som tystas och osynliggörs.   Som en del av projektet studerar vi särskilt innebörder i begreppet omsorg i relation till dokumentationsarbetet. Tidigare studier inom projektet visar att omsorg är ett otydligt begrepp i dokument om förskolans verksamhet. Den här artikelns empiriska material består av observationer från personalmöten på förskolan samt intervjuer med förskolechefer och förskollärare när de diskuterar arbetet med att dokumentera kvalitetsarbetet i förskolan. Specifika analytiska redskap har hämtats dels från utbildningspolitiska teorier samt från teorier om lärarprofessionalism där mjuka värden som omsorg och närhet lyfts fram som viktiga kännetecken i förskollärares profession.   Resultaten visar att förskollärare och deras chefer inte talar om omsorg i särskilt stor utsträckning och när begreppet nämns så framhålls svårigheter med att beskriva och dokumentera innebörder av omsorg. För att hantera dessa svårigheter utvecklas skilda professionella strategier som handlar om att fly undan utmaningarna på olika vis och att omsorg som begrepp i förskolans verksamhet ges nya innebörder i termer av lärande och kunskap.  

Aktionsforskning som förhållningssätt i en föränderlig omvärld

Abstract Vad kan behövas för att hantera en verksamhet i en föränderlig omvärld? De senaste årens krav på förbättringar inom skolan har lett till omfattande policyförändringar och många gånger en jakt på ”rätt” metod. I strävan efter högre måluppfyllelse har bland annat bedömning för lärande (Lundahl, 2014) fått stort genomslag i svensk skola. Vilket gör skolledare och lärares förståelse av såväl skolförbättring som bedömning till intressant undersökningsobjekt. Inom ramen för vår forskning har vi genomfört en inledande kartläggning av hur bedömning för lärande (BFL) förstås av skolledare och lärare. I analysen av kartläggning framträder två tydliga mönster.  Det första mönstret uppvisar en tydlig skillnad mellan grundantaganden för hur bedömning kan användas för att utveckla elevers lärande och hur lärare praktiserar BFL i sin verksamhet. Bedömning för lärande bygger på dialog, där återkoppling och förändring av undervisning är centralt. I kartläggningen ser vi att det i praktiken snarare blir information, det vill säga envägskommunikation från lärare till elev. Det sker heller ingen förändring av undervisningen utifrån de bedömningar som görs.  Vi ser med andra ord en instrumentell användning av bedömning snarare än en förändrad förståelse av hur bedömning kan användas för att utveckla elevers lärande.   Det andra mönstret visar på hur skolledare och lärares uppfattningar skiljer sig om vad som behöver göras i skolans pågående förbättringsarbete, gällande bedömning. Det rektorer berättar om skolans förbättringsarbete försvinner i lärarnas beskrivningar om vad som görs. Vi ser att rektorer fokuserar på att starta upp förbättringsarbeten på skolan men att de inte följer upp arbetet. Dessutom saknas en långsiktig ledningsstrategi för hur arbetet ska få fäste i verksamheten.   De framträdande mönster har gjort oss intresserade av Critical Participatory Action Research (CPAR) där utgångspunkten är att praktiken behöver fånga sina egna frågor, synliggöra sin verksamhet och i ett dialogiskt samarbete långsiktigt förbättra praktiken. Utifrån det har vi initierat två aktionsforskningsprojekt: Hur lärare konstruerar sina bedömningspraktiker och hur rektorers förstår och gestaltar ett pedagogiskt ledarskap i praktiken?

Alla lär sig något? - Teori möter praktiskt yrkeskunnande

Abstract Akademisk yrkesutbildning ställer särskilda krav på såväl studerande som lärare. I Socionomutbildningen fokuseras på teoretiska perspektiv med användningsbarhet i en praxis som den studerande ska förberedas för och förstå. Dessutom ska en bedömning göras av såväl yrkesrelaterat, som teoretiskt kunnande, hos enskild studerande. Yrkesutbildning som akademisk utbildning innebär många utmaningar där det ibland kan uppstå problem. Syftet med detta paper har varit att beskriva förändringar genomförda i kursmomentet Åldrandets villkor, i socionomprogrammets socialgerontologikurs våren 2012, samt att belysa svårigheter med att bedöma den studerandes kunskaper då studerande har rätt till anonymitet i tentamen, tillika med att läraren inte får kräva obligatorisk närvaro. Texten avser att beskriva genomförandet av ett förändrat kursmoment som kallats Åldrandets villkor.  Detta kursmoment reflekteras dessutom som ett exempel på underlag för bedömningen av de studerandes insatser. Resultatet visade att det förändrade pedagogiska arbetssättet med momentet uppskattades av de flesta studerande. Men frågor kvarstår om hur man skapar underlag för en rättvis bedömning av de studerandes kunskaper och förmågor utifrån lärandemålen för just detta delmoment. Avslutningsvis reflekteras över hur svårt det är att finna bra bedömningsverktyg i kurser som avser skapa förutsättningar för såväl praktiskt yrkeskunnande, som ett teoretiskt reflekterande. Medverkan av praktiker i utbildningen kan vara ett redskap för att sammanfläta teori med praxis.

Varför företag hållbarhetsredovisar : En studie om företags motiveringar och hållbarhetsredovisningens funktion

I samband med att en rådande överkonsumtion av planetens resurser identifierats har hållbarhet vuxit fram som ett centralt ämne i samhället. Företag klassas som kritiska aktörer i ett globalt strävande efter åtgärder mot överkonsumtionen och har därmed mötts med hårdare krav på att bidra till en hållbar utveckling. Många företag väljer därmed att frivilligt upprätta och publicera resurskrävande hållbarhetsredovisningar för att informera intressenter om hur de arbetar med sociala och miljömässiga frågor. Uppsatsens syfte är att bidra med en ökad kunskap kring varför de företag som deltagit i arbetets undersökning fattat ett beslut att redovisa sitt hållbarhetsarbete, samt att bidra med en ökad kunskap om vilken funktion hållbarhetsredovisningen har för dessa företag. I teoriavsnittet presenteras flertalet teoretiska utgångspunkter och ramverk som kan förklara bakomliggande skäl till att företag hållbarhetsredovisar. I empiridelen framförs en fallstudie i form av djupintervju med två hållbarhetsansvariga på ett företag angående hållbarhetsredovisningens innebörd, nytta och funktion för företaget. Sedan undersöks också sexton andra företag i form av en bredare studie där representanter för företagen förklarar varför företagen hållbarhetsredovisar. Skälen till att företagen i undersökningen hållbarhetsredovisar är att tillfredsställa intressenters behov, att företagen vill vara transparenta, och att det finns en intern-relaterad nytta i form av förbättring av arbetsprocesser. Bortsett från det förstnämnda skälet, som bestäms av intressenter, grundas resterande skäl på en etisk inställning till socialt ansvar hos företaget eller ett strävande efter legitimitet. Dessa drivkrafter formar också de funktioner som uppstår i samband med skälen, vilka är en kommunikativ funktion, en marknadsföringsfunktion, och en intern funktion. De tre funktionerna kan i praktiken kopplas till varandra och har gemensamt att de också fyller en affärsmässig funktion för hållbarhetsredovisningen att göra hållbar utveckling lönsam för företag. Uppsatsen avslutas med en modell som utförligt förklarar vilka drivkrafter som finns hos företagen, hur dessa influerar de skäl som ges till att företagen hållbarhetsredovisar samt hur denna relation formar hållbarhetsredovisningens funktion för företagen.

Samverkan Trafikförsörjningsprogram

Med stöd i Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket 2§ punkt 12 utgår vi ifrån att Trafikverket ska vara ett stöd i arbetet att utveckla ett effektivt och hållbart transportsystem utifrån ett trafikslagsövergripande synsätt i nära dialog med RKM för att skapa en långsiktig infrastrukturplanering, i det att Trafikverket ska stödja arbetet med att ta fram trafikförsörjningsprogrammen (TFP). Föreliggande rapport fokuserar på Trafikverkets roll i samverkan med de Regionala kollektivtrafikmyndigheterna.   För att närmare studera, utveckla och tydliggöra ramarna för trafikverkets stöd och ansvar för kollektivtrafikfrågor, använder vi i denna rapport en förståelseorienterad metod som bygger på att förstå och tolka den kontext som Trafikverket agerar i. Föreliggande text är en inventering av olika utformningar av kollektivtrafikmyndigheter i landet samt Trafikverkets olika Regionkontor. Fokus är i huvudsak riktad mot hur de är organiserade och hur de arbetar för att hantera olika frågor. Syftet är att med denna samlade kunskap se hur samverkansutmaningar har hanterats i olika lösningar och på så sätt öppna upp för ett ömsesidigt lärande och stärka förutsättningarna för samverkan.   Föreliggande studie visar att samverkan mellan kollektivtrafikmyndigheterna och Trafikverket inte är statisk utan en del i en dynamisk process som baseras på kunskap, personliga relationer och förtroende. Genom att få kunskap om den andra organisationen och skapa sig en förståelse om hur man kan samverka för att uppnå bättre effekter av sina satsningar skapas en grund för samarbete. Det är sedan genom personliga relationer som ett förtroende skapas mellan parterna och som fördjupar samarbetet. Ett samarbete likt den mellan Trafikverket och Kollektivtrafikmyndigheterna som varken är bundet till hierarkiska eller beroendemässiga parametrar kräver förtroende och relationella band mellan parterna för att fungera. Den kunskapsintegration som uppstår mellan organisationerna när man klarar av att länka och integrera människors kunskaper och färdigheter genom sina personliga relationer och organisatoriska processer bidrar till ökad organisatorisk kapacitet för respektive organisation. Samspelet mellan organisationerna bidrar till att respektive organisation på ett bättre sätt kan anpassa sig till föränderliga samhällsbehov och skapa interna strukturer som följer de förändrade behov som finns i samhället.